Under helgen 8-10/2 spelades årets första Grand Prix-turnering, Elite Hotels Open, på Stora Hotellet i Växjö. I år deltog sex LASS-medlemmar: Mårten Garner, Peter Halvarsson, Ofelia Eriksson, Hugo Roginski, Alex Sahlström och undertecknad (Magnus Olsson). Som vanligt i GP-sammanhang spelades samtidigt en ”liten” turnering för spelare under ELO 1600 (där ingen LASSare deltog i år). Det gjorde att det var få spelare under 1600 i huvudturneringen, så Alex och jag hörde som 1600-spelare till de lägst rankade medan Mårten och Peter hamnade strax under mitten på startlistan. I toppen återfanns sju stormästare och sex IM. Totalt deltog 138 spelare i huvudturneringen och 46 i den lilla turneringen. Stora öppna turneringar som den här är en av de få chanserna vanliga klubbspelare har att få möta en GM eller IM. Den här gången blev Mårten lottad mot IM Petro Golubka medan Peter mötte Pia Cramling i första ronden. Det gick som väntat, även om Peter höll emot ganska länge i sitt parti. Under fredagskvällen spelades fyra ronder snabbschack med den korta betänktetiden 15 m + 5 s/drag (eller, som Mårten kallar det, ”långblixt”), en betänketid som kräver energi och koncentration. Det hade Peter, för han plockade trots förlusten mot Pia hem 2½ poäng på de fyra ronderna. För oss andra gick det inte fullt så bra utan vi fick efter diverse bortsättningar, tidsförluster och (förstås!) starkt motstånd nöja oss med en poäng var. Under lördag och söndag spelades två långpartier per dag. Nu drog Ofelia igång på allvar och vann tre raka partier, varav två mot betydligt högre rankade spelare. Först i sista ronden blev det stopp mot en av Sveriges bästa kadetter, Gustav Törngren (ELO 2057). Fyra poäng och en 77:e plats totalt är inte bara till ett nytt personligt GP-rekord för Ofelia, utan gav henne också ett ratingpris! Mårten tog också tre poäng i långpartierna, i några fall med viss hjälp av motståndarna. I femte ronden vann Mårten pjäs mot tre bönder, men motståndaren hade fyra (!) förbundna fribönder. Efter diverse förvecklingar kom Mårten bonde över i Philidorställning (teoretisk remi) men motståndaren gick frivilligt ur remiställningen och förlorade. På grund av sämre särskiljning slutade Mårten ett snäpp efter Ofelia, på 78:e plats. Både Mårten och Ofelia plockade med sig många färska ELO-poäng hem och sätter personliga rekord i flytande rating, i Ofelias fall för första gången över 1800. Peters flyt från snabbschacket höll tyvärr inte hela vägen, utan han slutade på 3½ poäng och en 82:a plats, något sämre än förväntat (han var rankad 76:a). Hugo och jag kom också något sämre än förväntat på 3 respektive 2 poäng. Tyvärr var det inte Alex’ turnering den här gången och han slutade näst sist. Det går bättre nästa gång! Som vanligt i Växjö var turnerigen mycket välorganiserad. Alla ronder började på utsatt tid, det var inga problem med resultatrapportering eller lottning, och alla spelare fullföljde turneringen (vilket nog är någon sorts rekord för en så här stor turnering). Spellokalerna var utmärkta. Vi spelade som vanligt i festsalarna på Stora Hotellet, med kristallkronor, mattor, guldfärg och konst på väggarna. Man kan diskutera vilka lokaler som är pampigast, de här eller de på Hasselbacken, men Växjös lokaler är i alla fall rymligare och det fanns gott om plats för åskådare och analys. Det enda man möjligtvis kunde klaga på var knarriga golv (svårt att göra något åt i en gammal byggnad) och lite svag belysning i de mindre spelsalarna. Hotellrestaurangen serverade en god lunch för spelarna, så de som bodde på hotellet slapp ge sig ut i det idealiska schackvädret (kallt, grått och regnigt). Till sist måste vi återge Mårtens partislut mot Apichai Sukhayanudit i sista ronden. Mårten spelade vit och svart har just spelat Sxg2 med farliga avdragshot. Men Mårtens hot var starkare: Texg6+! och svart gav upp, för det går inte att undvika matt. Turneringen vanns av GM Orest Gritsak från Ukraina, följd av GM Tiger Hillarp Persson och IM Christian Jepson, alla på 6½ poäng. Fullständiga resultat.

En av de trevligaste sidorna av allsvenskan är att man får komma ut i landet och se hur andra klubbar har det. Idag besökte tredjelaget Katrineholms SK i deras nya lokal, som visade sig vara både ljus, luftig och hemtrevlig, med mattor och fototapeter (se bilden). Nackdelen med allsvenskan är å andra sidan att man måste resa för att ta sig till bortamatcher. Nu är det visserligen inte mer än en timmes bilväg till Katrineholm, men nattens snöoväder gjorde att det inte var helt säkert att vi ens skulle kunna ta oss dit. Nu hann som tur var snöandet avta och vägarna var plogade, om än en smula hala och slingriga, så det tog bara lite längre tid än beräknat och vi hann i tid till utsatt matchstart. Hemmalagets spelare verkade faktiskt ha lite mer problem, men matchen startade med två kompletta lag en kvart försenad. På pappret var det två ganska jämnstarka lag som möttes, utom på förstabordet där Mattias Nörager (1764) fick möta Stephane Grun (2155). På de övriga borden bedömde vi oss dock ha goda chanser, och det började bra på de två lägsta borden. Christoffer Martinelle, som gjorde comeback efter en längre tids uppehåll, fick tidigt in ett torn på sjunde raden där det band upp motspelarens löpare (som han väldigt tillmötesgående hade murat in på b7 bakom sina egna bönder), och vann pjäs. Under tiden plocakde Mats Ahlstrand bönder av Erik Blomqvist (tyvärr inte stormästaren, utan en orankad junior), och vann snabbt även han. 2-0 till LASS! Hugo fick mycket bekvämt spel mot Dragan som svart i breyervarianten av spanskt (något av en dröm för svart i slutet spanskt!). Dragan kämpade emot och tog terräng, men Hugo spelade ganska lätt hem partiet. 3-0. Under tiden råkade Klas, som efter att ha kommit lite trångt i öppningen hade spelat upp en bra ställning, missa en taktiskt vändning och förlorade material. 3-1. Mitt parti gick från engelskt över i en lite ovanlig variant av symmetrisk damgambit. Efter att jag hade ”förstört” motståndarens bondeställning med ett avbyte som öppnade f-linjen åt honom fick han tryck mot min kung. Då blev det lunchpaus och klockorna stannades så att vi kunde förse oss med smörgåsar och diverse goda pålägg (lite av en ovanlighet i allsvenskan nuförtiden, men klart bättre än att slänga i sig formfranska med gouda under pågående parti). Efter lunchen lyckades jag neutralisera svarts angrepp vilket ledde till förflackning, några djupa suckar från motståndaren, och ett remislut. Tyvärr såg jag inte vad som hände i Simons parti, men det slutade också med remi ungefär samtidigt. 4-2. Det återstod nu bara två partier. På förstabordet hade en lite udda öppning gått över i en damindisk ställning där Mattias höll emot bra. Till slut gick han dock vilse i komplikationerna och fick ge sig inför en gaffel mot dam och torn. 4-3. Vårt hopp om matchseger stod nu till Alex, som fick möta Albins motgambit (1. d4 d5 2. c4 e5) men var lite osäker på teorin och avböjde med 3. e3, vilket ledde till en sorts slavisk struktur fast utan e-bönder. Motståndaren blev tydligen också lite osäker och gav sig ut på märkliga manövrer på damflygeln, vilket Alex utnyttjade till att få ett väldigt tryck mot f7, längs såväl sjunde raden som f-linjen och diagonalen. Men nu var Alex nere på inkrementet och hade 16 drag kvar tills tidskontrollen! I tidsnöden kombinerade Alex till sig en pjäs men motståndaren fick lite motspel med matthot på första raden. Alex parerade iskallt, fortfarande nere på inkrementet, och när väl tidskontrollen var avklarad gav motståndaren upp. Slutresultat: 5-3 till LASS III.

I tisdags, den 15/1, spelades första ronden i linköpingsmästerskapet. Årets turnering samlade 34 deltagare, varav två spelar sitt första LM: Erik Arvidsson, som tidigare spelat för LASK, och Victor Näslund. Turneringen innebär en comeback för Mikael Broberg som gör sitt första LM på 18 år! Förra LM för Mikaels del var 2001, när han kom femma. Mattias Nörager fick som svart till en vacker mattbild mot Victor Näslund. Om man tar bort bönderna och den vilsegångna springaren på a1 så skulle ställningen inte skämmas för sig som slutställning i ett problem: Nästa rond spelas på tisdag den 22/1. Som vanligt livesänds åtta partier i varje rond. Resultaten finns här.

Under mellandagarna (27/12 – 5/1) spelades de traditionella Rilton-turneringarna på Hotell Continental i Stockholm. Turneringen spelades i tre grupper: huvudturneringen, Rilton Cup, för spelare över ELO 2200, Rilton ELO för spelare under 2200 och Rilton 1800 för spelare under 1800. Desutom spelades två blixtturneringar. LASS hade i år två representanter i Rilton ELO: Max Wahlund och Thomas Lager. Max kom på 50:e plats med 5 poäng av nio möjliga, medan Thomas slutade 104:a på 4 poäng. Huvudturneringen vanns av den israeliske stormästaren Tamir Nabaty före Tiger Hillarp-Persson och Sergey Volkov. Resultat. Max skriver på Lars Grahns blogg om Milton Panzars positionella damoffer i rond 7.

2019 års LM kommer att spelas under tiden 15/1 – 9/4. Vill du vara med så anmäl dig nu! Inbjudan finns här.      Hittills anmälda

Årets klubbmästerskap är nu avgjort! I A-KM lyckades visserligen Max Wahlund genom att besegra Gabriel Nguyen gå upp på lika många poäng som ledaren Simon Olsson (som spelade remi mot Ingvar Carlsson), men eftersom Simon hade vunnit deras inbördes möte tog han hem förstaplatsen. Trea blev fjolårsvinnaren Love Janse. Simon Olsson, 6 p Max Wahlund, 6 p Love Janse, 5 p Korstabell A-KM B-KM vanns av Fredrik Qwarfort före hela fem spelare (halva gruppen!) på lika poäng. Efter särskiljning blev resultatet Fredrik Qwarfort, 6½ p Mårten Garner, 5½ p Viktor Eriksson, 5½ p Korstabell B-KM I C-KM tävlades det, förutom om de ordinare tre priserna, även om ett ratingpris där gränsen för ratinggruppen låg vid ELO 1600. Gruppen vanns med hela två poängs marginal av Hugo Roginski som bara tappade en remi på hela turneringen! Rartingpriset vanns av Marcus Sylvan tack vare seger mot Archie Tonkin i sista ronden. Hugo Roginski, 8½ p Björn Ingemansson, 6½ p Mats Ahlstrand, 6 p Ratingpris: Marcus Sylvan, 5 p Korstabell C-KM