Det är ju en tradition sedan några år med minigolf och biljard-KM i klubben. I år med corona blev det bara utomhusaktiviteten minigolf-KM. Med så få sociala tillfällen för oss stackars schackspelare så är det här ett av få KM som blir av i år. Till 29 graders värme och inte ett moln på himlen dök nio spelare upp på Valla minigolfbana för att göra upp. Uppdelning i tre tremanna-grupper gjordes, regeldiskussionen klarades nog faktiskt av på under minuten och så var det igång. Själv (Halvarsson) spelade jag med Max och Adam med blandade svordomar och tillbedjande av gudarna till höger och vänster. Det var blandade framgångar och motgångar. Det var högst oklart om tillbedjanden hjälpte, det var Adam som jag tror var nära att behöva besöka söndagsmässan efter att blivit bönhörd på ett hål. I slutändan var vi extremt jämspelta med 59 (Max), 60 (Adam) och 61 (Peter) slag. Efter att alla grupper tagit sig igenom banans 18 hål var det dags för prisutdelning. Det skulle visa sig att alla LASSare ändå var ganska jämspelta, om jag minns rätt vara alla inom 21 slag. Tröstpriset geléhjärtan fick Anna på 70 slag. Och vinnare, ett slag före Simon Ivarsson… Mårten Garner på 49 slag som vann en chokladask! Fritt taget ur huvudet tror jag övriga var: Qwarre blev trea, Ofelia fyra, Max femma, Adam sexa, Peter sjua, Simon Olsson åtta. Bra kämpat alla! Efter avslutat spel intog glass på Gelatohouse vid dammarna i Valla som har utsökt egengjord glass.

Den svenska snabbschacksligan som inleds på onsdag är en populär nyhet för de som tycker nätblixtens tempo inte lockar. Tidigare i år kom en tidigare medlem tillbaka till klubben, men det var osäkert om det skulle kunna bli något besök i klubblokalen. Men ödets nycker kan ibland ta oväntade riktningar. I och med corona och nätsatsningar säger Ove Nyhlen, 85 år att han nu skaffat konto på lichess och prövat att spela 10 minuters partier för att se om han kan vara med. Och nu är han anmäld som spelare för LASS. ”En turnering för 85+ hade nog passat mig bättre men det är kul att efter så långt speluppehåll få representera LASS i en lagmatch”. Det är roligt att ha dig med Ove. Hoppas det blir en positiv övning!

I dessa smittspridningstider vill styrelsen nu förtydliga hur verksamheten kommer att genomföras framöver. Vi bedriver verksamhet i form av ungdomsgrupper, tävlingar på vardagskvällar och allsvenskan just nu och den verksamheten fortsätter tills vidare som planerat. Vi vill dock starkt trycka på att om man har förkylningssymptom som feber, snuva eller hosta, vänligen stanna hemma. Skjut hellre på partier i Linköpingsmästerskapen tills dess att du är helt frisk. Eller missa en träningskväll. Var vänlig var noga med hygienen. Som frisk är du, som alltid, varmt välkommen till klubben!

Torbjörn var verksam i klubben under 2010-talet och deltog glatt i allvenskan, klubbmästerskapen och andra tävlingar. Han uppvaktades på klubben när han fyllde 80 år och donerade även en litografi till klubben. Vi kommer att minnas Torbjörns värme och intellekt.

Under lördagen hade föreningen sitt 119:nde årsmöte. LASS grundades redan 1901. Verksamheten genomlystes av deltagarna och styrelse samt revisor svarade på frågor. Sammanfattningsvis kan sägas att föreningen är vid god vigör. Verksamhetsberättelsen kunde förtälja att klubbens medlemmar tävlat flitigt under året. Juniorverksamheten är stark och schackfyran glädjer skolor, elever och instruktörer. Tack vare juniorverksamheten är även kassan solid. Avslutningsvis diskuterades framtiden för föreningen ganska vitt och brett, det finns vissa potential för framtida styrelsen att se över. Gällande personvalen, så får undertecknad förtroendet att fortsätta vara ordförande, jag tackar för det. Övriga personer fick även de fortsatt förtroende. En skillnad är att Max Wahlund numera är ordinarie i styrelsen och Hugo Roginski är suppleant till styrelsen. Lite yngre personer är bra. Medlemsavgifter är oförändrade kommande år, med ett tillägg: de medlemamr som är huvudmedlemmar i annan klubb får nu rabatterad avgift om 500 kr, istället för annars 750 kr. Protokoll och verksamhetsberättelse finns under Medlemmar/Protokoll i menyn. Användarnamn och lösenord är samma som för att hämta ut parti-arkivet. Saknar detta, hör av dig till någon i styrelsen så får du det om du är medlem i LASS. Med gott hopp om framtiden Styrelsen, genom Peter Halvarsson

Lördagen den 15 februari klockan 13:00 kallas medlemmarna till årsmöte. Kom och ta del och påverka vår förening! Hela kallelsen finns här.

Max var den som började resan till Uppsala redan på lördagsförmiddagen med att få en ren naturupplevelse på ett SJ tåg. Vi andra petade in oss i bilar för att se E4an närmare 30 mil. På vägen avverkades politik, Klasheds treveckorsförkylning, onda knän, maratonplaner och en och annan teorivariant i någon schacköppning. Väl framme hinkades lite kaffé, många varma hälsningar (flera av Uppsalas spelare har en historik i LASS) och tom ett gruppfoto som Henryk tog. När vi satte oss så kunde vi konstatera att motståndarlaget såg ut ungefär som Max tippat inför matchen. Borden var dock minimala, inte en millimeter plats framför och bakom brädet varvid Henryk vid rondstart förundrat undrade var han skulle ha armbågarna när han tänkte… Spelet och kaffedrickandet vidtog och det såg ganska snabbt bra ut. Ingvar tog en ganska snabb remi mot Thomas Franzén och Börje vann mot sin motståndare i skandinaviskt genom en fin kombination som jag hade nöjet att följa som satt bredvid. Klashed masserade skickligt som vit mot Juan Pablo Fernandez som jag själv mötte i en klass I grupp i SM för två år sedan. Det uppstod dock snart en klart rörig ställning där Juan Pablo offrade dam för två pjäser. Han hade viss komp, men det kan väl aldrig vara tillräckligt(?). Jörgen Fransson mötte Kurt Ekelund med vit och kunde genom pjäsbyten utnyttja sista radens svaghet med förkrossande resultat. Mats och Daniels partier såg båda lovande ut, kontroll med mersmak. Brukar ge utdelning. Själv försökte jag skapa tryck som svart genom att ta terräng när motståndare spelare sicilianskt med g3. Efter lite klurigt spel från min motståndare genom att springa med h-bonden (ett alpha-zero trick som diskuterades på vägen hem) så valde jag att låsa spelet, dock medgav det att jag låste in mina pjäser en smula. Partiet fortsatte med pjäsrundflyttning i ett bra tag. I halvtidsnöden som uppstog mot 40 drag så spelade min motståndare sämre och det var jag som kunde ta en hel del terräng på damflygeln. Det var dock fortfarande helt låst och han bjöd. Givet matchställningen var det inte att fundera på. 3½-1½ till oss. Det borde ge sig. Dags att undersöka läget i övriga matcher: Den som tittar noga kan se att Mats numera har klara problem, Klashed står fortfarande bra och Daniel har satt sin motståndare i ett präktigt lås. Jag följde själv Mats parti mest. Skulle Mats kunna halka ur detta grepp? Partiet fortsatte och motståndarens klocka tickade raskt neråt i försöken att få hem partiet. Mats spelade på ganska snabbt. Det svarta tornet kom runt på b-linjen efter visst laverande men Mats offrade hästen på b6 för att själv spela fram d7 varvid svart fick offra tillbaka hästen. Sen var det torn och bonde mot Mats torn. Men vits kung stod framför bonden, så vid rätt spel är det det remi, vilket det också blev. Klashed låste till slut fast sin motståndare med sin dam och matchen var vunnen. Nu återstod Daniels parti som tyvärr halkat honom (vit) ur händerna, trots hans matthot. Henryk hade precis som jag dessutom listat ut att man på stauntonbräden får plats med armbågarna i hörnet på brädet så man kan lägga huvudet i händerna och tääääänka. Vi vann med 5-3 och det är alltid en muntrare färd hemåt då.

Lucia betyder för en del vita linnen, falsettsång och bedårande barn och ungdomar. För en del betyder det ett kallt Malmö och schackspel i rådhushallen. I år var vi förvånansvärt få, fyra deltagare: Peter Halvarsson(undertecknad), Mårten Garner, Björn Werstén och Mate Nagy. Malmö Open har senaste åren förändrats, från att tidigare ha ett mördarprogram på lördagen med tre entimmas partier följt av ett långparti till att totalt ha fem snabbschacksronder och tre långpartier. Det gör lördagen till rena rama hälsostunden jämfört med tidigare, men en del knorrar också över att det är så få långpartier. Det märktes i årets deltagarantal, 141 i öppna och 56 i lilla ger knappa 200 deltagare totalt. Jag pratade med turneringsledaren Johan Berntsén om situationen och vi kan nog förvänta oss förändringar till nästa år. Första ronden bjöd på stormästarmöten för två LASSare, själv fick jag möta Johnny Hector och Mårten fick Stellan Brynell. Mårten blev bryskt avföst från brädet, själv försvagade jag mig långsamt och Hector visade mig hur man spelar bra pjässpel (välj rond 1 nedan). I rond två fick Björn Wersten visa form genom att slå en 1900-spelare och kvällen avslutades med småsnack i en hotellobby. Mitt hotellrum var för övrigt stort, men spartanskt. Påminde väldigt mycket om ett slitet Malta-hotell fast utan värmen. Det var riktigt kallt på rummet. Utsikten var över en liten innergård, men den (fina) utsikten blockerades även av ventilationsrör. Jag drog ner rullgardinen, det var mindre deprimerande så. Mårten hade bättre utsikt från sitt rum: Lördagens ronder rullade på, jag spelade ganska bra men Daniel Jogstad (2236 i lång-ELO) gled ur händerna på mig. Två ronder efter fick jag dock chansen att vinna i ett kungsangrepp som svart mot Erik Tegler (2125 lång-ELO). Min utdelning i snabb-ELO mot dessa två blev dock negativ då de båda hade 200-300 poäng längre snabb-ELO än lång-ELO. Jag följde sedan upp med att slå Jacob Jönsson 2062 efter följande misstag: Snabbschacket gick trögt för Mårten men han vann lördagens sista långparti och inför söndagen var han tillbaka där han borde vara i schweizerhissen. Björn spelade bra i snabbschacket och kammade hem 20 elo-poäng där och följde upp med en remi mot en 1950-spelare. Han fortsätter stabilt sin klättring i listorna. Kvällen avslutades med dryck och småsnack, men det blev en tidig kväll. Två långpartier väntade. Själv fick jag ladda lite för att möta Schack 08’as Niclas Ottenklev (2196). Han gillade att spela 1. e4 c5 2. b3 kunde jag se när jag tittade på hans nätpartier. Jag vände lite på dragordningen och fick en hyperaccelererad drake som jag brukar trivas bra i. Han tryckte dock på bra och jag fick börja leta lite ruffligare sätt att komma ur hans grepp. Här tänkte jag ett bra tag, men jag kunde inte få d5 att fungera riktigt. fxe5 fxe5 och Lg4 kändes lite obehagligt. Jag klurade lite och tyckte väl att Sd7 borde ge mig motspel för bonden. Datorn är inte lika positiv, men Niclas spelade Lxg4 varpå inte heller jag spelar det datorn vill. Jag borde slagit på f4 och sen spela Sc5, jag spelade Sc5 direkt. Då bör vit slå springaren med Lxc4, men vi är ju simpla människor så Niclas drog Dc4. Enligt datorn så väljer jag inte bästa draget nu heller, utan ett 2.5 bönder sämre med Tb8. Sen följer f5 Sxe4 Sxe4 d5 Db3. +3 för vit enligt maskinen. Men… Så var det det där med att vi är människor. Jag spelar d4 och nu är det +6 för vit. Det här ska väl vara slut? Nej, nej. Niclas gör (helt mänskligt naturliga) Lg5, det var det jag trodde han skulle göra också. Maskinen tycker nu att det är helt jämnt. Ett antal avbyten senare så uppkommer följande ställning: Det är så långt jag kan återge partiet korrekt, mitt stora problem nu är att jag bara spelar på 10 sekunders inkrementet och Niclas har 20 minuter kvar. I ett läge lämnar jag tornet ogarderat på d-linjen och vit kan slå Txe3. Utan den missen har jag koll på ställningen, men men… Man måste ha tid också. Svängigt parti som kunnat sluta bättre för min del. Både Mårten och Björn förlorade också på lördagsmorgonen och det blev dags för lunch. Vi fick lite till olika håll och det blåste upp till full storm och regn i Malmö. Blomkrukor och juldekorationer flög åt alla håll på gatorna och människor sprang i panik inomhus. Det var skönt då att redan sitta inne på en italiensk krog och ta en öl till maten. Till sällskap fick jag Lennart Friberg, Skara som precis slagit Mårten. När vi väl var klara hade det lugnat ner sig temporärt och vi spatserade tillbaka till spellokalen. Där fick jag SMS om att mitt tåg var inställt pga vädret. Inga tåg kom från Köpenhamn då bron var avstängd. Snabbt fram med mobilen och boka om. Valde 20.30 tåget, såg verkligen inte fram emot att komma hem 23.30. Suck! Sista ronden mötte jag en Skänninge-spelare och inför att ronden ska börja nämner jag att ett tåg var inställt. Han börjar då försöka boka om med mobilen och ber om tillstånd att få göra det även om ronden börjar. Inga problem svarade jag, drog e4 och tryckte över klockan. Han skrev koder och tryckte runt på telefonen. Han gick från brädet och pratade med domaren som godkände hans plirande med mobilen. Efter ett tag kom han tillbaka, meddelade att han inte lyckats boka om biljetten, men verkligen ville säkra biljett hem. Han ville gå till stationen och sträckte fram näven och sa att han lämnade w.o. Jag stod bara och gapade. Vid sekretariatet var det lite oklart om det verkligen skulle räknas som w.o. Han var ju ändå på plats. Tapio Tikkanen kontaktades som gav klara besked: W.O. Man måste göra ett drag för att det ska räknas som ett spelat parti. Jag bokade om min biljett igen och kom nu med 16.04 tåget istället och följer resultaten som ramlar in… Mårten hade även han en lite konstig sista rond.