Som många LASS-are säkert vet spelade jag (Fredrik Andersson) schack för Västerviks ASK när jag var barn och ända sedan jag började i LASS 2019 har ett av mina mål varit att besöka min moderklubb och spela en turnering där. 

Aspacupen är en snabbschacksturnering med tidshandikapp (och således inte Elo-rankad) som spelas på schackklubben i Västervik varje trettondag jul. Betänketiden är 30 minuter för båda spelarna tillsammans och inget inkrement. Spelarna delas in i rating-grupper A, B, C, D, E efter deras snabb-Elo och när två spelare möts fördelas betänketiden som 15-15, 17-13, 20-10, 23-7 eller 27-3 beroende på hur många rating-grupper som skiljer spelarna åt.

Efter två inställda turneringar p g a Covid var det äntligen dags för mig att uppnå mitt mål och jag fick med mig en av klubbens nyare medlemmar och tillika min partner sedan många år, Kristina Flynner. Vi placerades i ratinggrupp D respektive E så handikappreglerna borde i alla fall gynna oss.

Jag var förväntansfull när vi anlände till schackklubben i Västervik på speldagen eftersom jag inte besökt lokalen sedan våren 1985. Utifrån såg allt ut som jag mindes det. Jag kände med viss bävan igen stentrappan ner till ingången till lokalen, där jag för mer än 40 år sedan halkade på en isfläck och slog i ryggen så hårt mot en trappstegskant att jag svimmade av smärta och låg medvetslös i ett par minuter. Västerviks numera legendariske ungdomstränare, Hugo Karlsson (pappa till Jörgen Karlsson för er som känner honom), såg helt skräckslagen ut när jag vaknade till.

Inne i lokalen hängde fortfarande samma tavlor på väggen men i övrigt var mycket ombyggt och förändrat. En välkommen förändring var att det yttre rummet, som är bridgeklubbens lokal och som man måste passera genom för att komma till schackklubben, INTE var så inpyrt med tobaksrök att man måste hålla andan för att inte storkna. Rökförbud inomhus i lokaler där barn vistas var ingen självklarhet på 70- och 80-talet.

Så var det dags för första ronden där jag mötte Ronald Heidenfors från Växjö. Under min tid i LASS har jag visserligen varit en ganska regelbunden leverantör av öppningskatastrofer, men det som hände i detta parti var den värsta av dem alla. När jag gav upp efter 8 drag och mindre än en minuts spel hade jag hunnit med att sätta bort en pjäs och dessutom få min dam bunden till kungen av en löpare. Och detta som vit.

Jag var helt klart tagen av stundens allvar och i nästa rond väntade ett LASS- och familjederby eftersom jag lottats mot Kristina. Hon har gjort stora framsteg de senaste månaderna och behöver bara spela några fler rankade partier för att få sitt första ratingtal, i alla fall om jag förstått FIDE:s regler rätt. Nu behövde jag helt klart skärpa mig och börja spela bättre.

Jag spelade vit i en damgambit och partiet var länge jämnt. I mittspelet påbörjade jag en ganska tveksam attack i centrum i hopp om att sätta min motståndare under press. Chansspelandet lönade sig då Kristina gjorde ett misstag och jag kunde vinna en pjäs. Det kostade mig dock nästan all min tid att tänka ut den kombinationen och i tidsnöd gjorde jag ett misstag som kunde blivit ödesdigert. Plötsligt insåg jag att Kristina kunde vinna tillbaka pjäsen med ett desperado-offer. Hon hittade dock inte det kritiska draget och jag kunde vinna partiet och kom därmed undan med blotta förskräckelsen.

Nu hade min nervositet lagt sig och jag började spela bättre. I tredje ronden samarbetade ett torn, en springare och en bonde och satte min motståndare Josip Vrabec matt i slutspelet och trots förlust mot Juha Koivuniemi i rond 4 kände jag mig nästan nöjd när jag och Kristina promenerade till Åhmans (Västervikssenapens ursprung) för att äta lunch. Kristina hade haft en svår lottning i början och var inte helt nöjd med sitt spel, men hon stod i alla fall på 1 poäng så långt.

När vi satte oss för att äta spelades passande nog en låt om schack skriven av en lokal låtskrivare vid namn Björn Ulvaeus i restaurangens högtalare. Jag talar naturligtvis om “One night in Bangkok”, framförd av Murray Head.

Under eftermiddagen lyckades jag ganska bra och tog 2.5 av 4 och mina 4.5 av 8 räckte till 10:e plats av 24 deltagare. Kristina tog ytterligare 1 poäng och slutade 22:a med totalt 2 poäng. En imponerande och klart godkänd insats av någon som inte visste mer än hur pjäserna gick för 2 år sedan.

Segrade i turneringen gjorde 19-årige Lukas Spång från Oskarshamn. Trots ett snabb-Elo på bara 1662 radade han upp segrar mot spelare rankade över 2000 i de första ronderna. Han förlorade visserligen mot Viktor Nilsson (2132) i rond 7 men en taktisk remi i sista ronden säkrade segern på 6.5 poäng, en hel poäng före 2:an Niklas Alexandersson, Västervik.

Hela resultatlistan finns här: https://vasterviksask.se/?page_id=644

Till sist vill jag tacka Västerviks ASK och speciellt Jörgen Karlsson för ett strålande arrangemang och för en trevlig turnering. Jag kan också varmt rekommendera Aspacupen till den som vill spela lite schack under trettonhelgen och speciellt vill jag rekommendera den till spelare som ännu inte har så hög rating. Tidshandikappet ger bra chanser även mot högt rankat motstånd. Alla deltagare är också garanterade ett pris i form av handtillverkad keramik från Aspagården

Fredrik Andersson