En av de trevligaste sidorna av allsvenskan är att man får komma ut i landet och se hur andra klubbar har det. Idag besökte tredjelaget Katrineholms SK i deras nya lokal, som visade sig vara både ljus, luftig och hemtrevlig, med mattor och fototapeter (se bilden).

Nackdelen med allsvenskan är å andra sidan att man måste resa för att ta sig till bortamatcher. Nu är det visserligen inte mer än en timmes bilväg till Katrineholm, men nattens snöoväder gjorde att det inte var helt säkert att vi ens skulle kunna ta oss dit. Nu hann som tur var snöandet avta och vägarna var plogade, om än en smula hala och slingriga, så det tog bara lite längre tid än beräknat och vi hann i tid till utsatt matchstart. Hemmalagets spelare verkade faktiskt ha lite mer problem, men matchen startade med två kompletta lag en kvart försenad.

På pappret var det två ganska jämnstarka lag som möttes, utom på förstabordet där Mattias Nörager (1764) fick möta Stephane Grun (2155). På de övriga borden bedömde vi oss dock ha goda chanser, och det började bra på de två lägsta borden. Christoffer Martinelle, som gjorde comeback efter en längre tids uppehåll, fick tidigt in ett torn på sjunde raden där det band upp motspelarens löpare (som han väldigt tillmötesgående hade murat in på b7 bakom sina egna bönder), och vann pjäs. Under tiden plocakde Mats Ahlstrand bönder av Erik Blomqvist (tyvärr inte stormästaren, utan en orankad junior), och vann snabbt även han. 2-0 till LASS!

Hugo fick mycket bekvämt spel mot Dragan som svart i breyervarianten av spanskt (något av en dröm för svart i slutet spanskt!). Dragan kämpade emot och tog terräng, men Hugo spelade ganska lätt hem partiet. 3-0. Under tiden råkade Klas, som efter att ha kommit lite trångt i öppningen hade spelat upp en bra ställning, missa en taktiskt vändning och förlorade material. 3-1.

Mitt parti gick från engelskt över i en lite ovanlig variant av symmetrisk damgambit. Efter att jag hade “förstört” motståndarens bondeställning med ett avbyte som öppnade f-linjen åt honom fick han tryck mot min kung. Då blev det lunchpaus och klockorna stannades så att vi kunde förse oss med smörgåsar och diverse goda pålägg (lite av en ovanlighet i allsvenskan nuförtiden, men klart bättre än att slänga i sig formfranska med gouda under pågående parti).

Efter lunchen lyckades jag neutralisera svarts angrepp vilket ledde till förflackning, några djupa suckar från motståndaren, och ett remislut. Tyvärr såg jag inte vad som hände i Simons parti, men det slutade också med remi ungefär samtidigt. 4-2.

Det återstod nu bara två partier. På förstabordet hade en lite udda öppning gått över i en damindisk ställning där Mattias höll emot bra. Till slut gick han dock vilse i komplikationerna och fick ge sig inför en gaffel mot dam och torn. 4-3.

Vårt hopp om matchseger stod nu till Alex, som fick möta Albins motgambit (1. d4 d5 2. c4 e5) men var lite osäker på teorin och avböjde med 3. e3, vilket ledde till en sorts slavisk struktur fast utan e-bönder. Motståndaren blev tydligen också lite osäker och gav sig ut på märkliga manövrer på damflygeln, vilket Alex utnyttjade till att få ett väldigt tryck mot f7, längs såväl sjunde raden som f-linjen och diagonalen. Men nu var Alex nere på inkrementet och hade 16 drag kvar tills tidskontrollen! I tidsnöden kombinerade Alex till sig en pjäs men motståndaren fick lite motspel med matthot på första raden. Alex parerade iskallt, fortfarande nere på inkrementet, och när väl tidskontrollen var avklarad gav motståndaren upp. Slutresultat: 5-3 till LASS III.