LinköpingsMästerskapet börjar den 19 september! Inbjudan finns här. Anmälan och betalning senast den 12 september via medlemssystemet. Anmälda kan ses här eller via hemsidan.

Om man berättar för icke-schackspelare att man tänker ställa upp i schack-SM brukar de ofta säga “Oj, är du så bra?” Men det som kanske inte hörs på namnet är att SM inte bara är för eliten, utan ett verkligt breddevenemang där alla spelare har något att hämta. Det rör sig nämligen inte om en tävling, utan om ett stort antal turneringar som spelas parallellt. Årets SM spelades i Helsingborg den 30 juni till 9 juli, och samlade över 900 deltagare. Även om man räknar bort blixtturneringen med 192 deltagare (som i år inte hade SM-status) och Schackfyranmästaren med 181 deltagare (som inte hör till själva SM-tävlingarna) så är det en imponerande stor tävling! Av alla dessa deltagare så deltog 31 LASS-medlemmar, varav sex stycken spelade i Schackfyranmästaren. Det är förmodligen någon sorts rekord och även om tre av våra medlemmar (Daniel Jogstad, Dragan Stefanovic och Henrik Karlsson) representerade andra klubbar så var LASS en av klubbarna med flest deltagare. Flera medlemmar spelade också både i blixtturneringen och någon av långpartigrupperna. Så hur gick det för alla dessa LASSare? Vi hade inga representanter i elitgrupperna – SM-klassen, Mästarklassen Elit (för de högst rankade mästarklasspelarna) och junior-SM. Alla de grupperna är enbart för inbjudna spelare, och uttagningen sker efter ranking. Däremot hade vi ett antal deltagare i de åldersbaserade SM-grupperna (där vem som helst som har rätt ålder får anmäla sig). Vi börjar med årets bästa LASS-resultat: som nämnt i en tidigare artikel så vann Max Wahlund veteran-SM för spelare 50 år och äldre på 6½ poäng av 9 möjliga! Gruppen hade 22 deltagare. I Veteran-SM för spelare 65 år och äldre, som samlade 30 spelare, hade vi tre deltagare. Ingvar Carlsson kom på en hedrande fjärdeplats på 6 poäng av 9, medan Per Ahlström kom 27:a på 3 poäng. Vår hedersmedlem Jan Lindström, som gjorde comeback efter ett längre uppehåll, fick tyvärr en svår förkylning och fick bryta efter två spelade partier. I Kadett-SM (för spelare upp till 16 år) kom Mate Nagy nia av 27 deltagare på 5 poäng, och i Minior-SM (för spelare födda 2010 eller senare) deltog Viktor Scheiderbauer. Viktor började spela i klubb i våras och det här var hans andra turnering någonsin. Tyvärr blev det inga poäng den här gången men förhoppningsvis fick han bra träning! Förutom de två veteran-SM-grupperna finns det en grupp som heter Veteran Allmän. Den var tidigare kval till veteran-SM, men är numera snarare ett alternativ för veteraner som vill spela på förmiddagarna i stället för (som alla andra grupper) på eftermiddagarna. Här kom Dragan Stefanovic sexa av 30 deltagare på 4½ poäng. Fredrik Elb gjorde liksom Janne comeback efter ett långt uppehåll och kom på 20:e plats på 3 poäng. Majoriteten av LASS spelarna spelade i klassgrupperna. Spelarna är nämligen indelade i klasser efter spelstyrka. Det finns fem klasser, där mästarklassen är den högsta och klass IV den lägsta. Man spelar upp sig en klass genom att vinna sin grupp eller ta minst 80% (vilket är svårt att göra utan att också vinna!) men om man inte lyckas ta 50% – ½ p så flyttas man ner (man kan inte flyttas upp ur mästarklassen eller ner ur klass IV eftersom det inte finns någon högre eller lägre klasser, men de två bästa spelarna i mästarklassgruppen får garanterade platser i Mästarklassen Elit-gruppen nästa år). För att klasserna inte skall bli för ojämna så kan man också flyttas upp (men inte ner!) om man har tillräckligt hög rating. Mästarklassen spelades som en stor schweizergrupp med nio ronder och 18 deltagare. Här deltog en LASS-medlem, Daniel Jogstad, som kom femma på 5 poäng. De andra klasserna spelades som Bergergrupper (alla möter alla) med åtta deltagare (dvs sju ronder). Några grupper blev större eftersom deltagarantalet inte var jämnt delbart med åtta, och de spelades som sju ronder schweizer. LASS-resultaten i klass I-IV framgår av tabellen nedan: Simon Malm och Fredrik Qwarfort vann sina grupper och flyttas därmed upp till mästarklassen och klass I. Adam Ståhlberg och Mats Ahlstrand klarade tyvärr inte nedflyttningsgränsen. För de som inte kan eller vill spela på veckodagar så ordnades två weekend-turneringar (där man spelare fem ronder fredag-söndag) i början och slutet av tävlingarna. Olov Giertz spelade i den andra weekendturneringen och kom tia av 13 deltagare i grupp 6 på 1½ p. I SM-blixten kom Adam Ståhlberg tia av 192 deltagare på 7/9. Ett imponerande resultat med tanke på att det fanns flera stormästare och IM och ett helt koppel av FM i fältet (Adam var bäst placerade spelaren utan titel). De andra LASSarnas resultat: I Schack-fyranmästaren så deltog sex LASS-juniorer: De fullständiga resultaten i alla grupperna finns här (man väljer grupp längst ner på sidan).

I SM i Helsingborg som avgjordes nyligen lyckades vår klubbkamrat Max Wahlund ta hem guldet i klassen för veteraner 50+ https://lass.no-ip.com/…/max-svensk-mastare-i-50-klassen/ Det ska vi fira! Nu på onsdag 19/7 kommer Max och visar några ställningar/partier från SM och håller en liten föreläsning på klubben på Götgatan 48 kl 15.00. Vi kombinerar detta med en städdag som kör igång kl 12.00. Vi i styrelsen är tacksamma för all hjälp under städdagen, men det går också bra att komma ner vid kl 15. Efter Max föreläsning (ca 16.30) fortsätter de som vill vidare till schack på Ölstugan (gamla Gula Huset) , som vi har näst sista onsdagen i varje månad. Varmt välkommen att komma och fira vår Sverigemästare!

I årets SM hade LASS för första gången en deltagare i veteran-SM för spelare 50 år och äldre. Klassen har inte funnits så länge (första gången den spelades var i Stockholm 2017) och är av någon anledning inte så populär, men i år bestämde sig Max Wahlund för att spela den i stället för mästarklassen. Enligt vad han själv sade var det för att slippa förlora mot underrankade barn, men chansen att bli svensk mästare lockade säkert också. Max var rankad sexa av de 22 deltagarna, men rankingavståndet upp till den högst rankade, CM Kjell Petersson, LASK, var bara 59 ELO-poäng. Max gick hårt ut från start med skarpt och kompromisslöst spel och fick utdelning: efter 6 ronder hade han 5½ poäng, 1½ poäng före tvåan. En förlust i sjunde ronden reducerade ledningen till en halv poäng men Max kom tillbaks med ytterligare en vinst och ledde inför sista ronden med en poäng. Det hela kändes ganska lugnt – en remi mot den 136 poäng lägre rankande Ronny Kirpo, Limhamn, och SM-guldet skulle vara i hamn. Men ödet – och Max – ville annorlunda. Max valde nämligen att som svart spela den minst sagt tvivelaktiga öppningen Gamen (en variant av Benoni där svart lägger två tempon på att flytta f6-springaren till d6) och blev snabbt totalt utspelad. Var det en grekisk tragedi som utspelade sig i livesändning, där gudarna känner sig hotade av den segrande hjälten och slår honom med blindhet? Max gam höll hur som helst inte måttet utan föll offer för en framrusande fribonde. Nu hade två spelare chans att komma ikapp Max: Patrik Nilsson och Ulf Karlsson, båda från Limhamn. Som tur var stod ingen av dem speciellt bra, så det hela skulle nog gå vägen. Ulf fick också ge sig, och Patrik stod trångt i slutspelet. Då hände det: Patriks motståndare offrade pjäs för att forcera fram en fribonde men hade räknat fel och förlorade i stället! Nu hade Patrik och Max samma poäng och det blev särskiljning om segern. Och nu visade sig schackets gudinna Caïssa vara betydligt mer välvillig än sina antika kolleger: Max hade en halv kvalitetspoäng mer än Patrik och fick sin välförtjänta SM-titel, gamäventyret till trots. Vi gratulerar till segern och hoppas att Max försvarar titeln i Växjö nästa år! Resultat Samtliga partier finns för genomspelning på Lichess.

Nationaldagen började som en skräckfilm när jag (Fredrik Andersson) och Kristina Flynner begav oss till Västerviks ASK:s klubblokal för att spela Sommarcupen, en Elo-rankad snabbschacksturnering med 15 minuters betänketid + 5 s per drag spelad över 7 ronder. På ett hustak intill lokalen hade nämligen ett ytterst folkilsket fiskmåspar med nykläckta ungar bosatt sig och de gick till upprepade flyganfall mot oss medan vi passerade deras territorium. Var detta möjligen en krigslist från hemmaspelarna för att få sina konkurrenter ur balans? Svaret på den frågan visade sig vara nej. Hemmaspelarna undgick inte heller fiskmåsarnas vrede och vi kunde konstatera att denna något oväntade extra prövning var lika för alla. Inför första ronden upptäckte jag att nästan halva startfältet var orankat. Till min stora förvåning var jag därför rankad på övre halvan i schweizerlottningen och skulle möta den orankade Siminica Bonculescu. Som säkert alla som läser detta har märkt är orankad numera inte detsamma som nybörjare. Jag satte därför upp det blygsamma målet att spela ett bättre parti än jag gjorde i första ronden i Aspacupen på samma plats ett knappt halvår tidigare. Detta parti varade mindre än en minut och jag hade då lyckats sätta bort både en pjäs och min dam på mindre än 10 drag. Detta mål uppnådde jag. Efter 10 drag hade jag ‘bara’ satt bort en pjäs. Jag kämpade dock vidare och lyckades vinna tillbaka pjäsen då min motståndare var väl ivrig att söka dambyte och fick en springare instängd bakom fiendelinjerna. Min ställning var dock fruktansvärt dålig och full av svagheter och inte ens med jämnt material lyckades jag hålla den utan tvingades så småningom ge upp. Under tiden hade Kristina spelat sitt parti i första ronden mot en av turneringens starkaste spelare, Jörgen Karlsson, en gång i tiden rankad över 2200. I detta parti visade dock Jörgen att även spelare av hans kaliber ibland är mänskliga, och efter att han missat en mellanschack under en slagväxling stod Kristina plötsligt på vinst. Var det ett mirakel på gång? Nej, skulle det visa sig. Även om spelare av Jörgens kaliber ibland gör misstag är de alltid notoriskt svåra att ge nådastöten och Jörgen kämpade ihärdigt vidare och kunde vända partiet och vinna. I andra ronden skulle jag spela vit mot unge Gabriel Carlsson från Nybro. Han visade sig vara ett Anna Cramling-fan och jag mötte för första gången hennes egna system Kon (The Cow) känt från tipspromenaden på avslutningsfesten. Betänketiden var för kort för att föra protokoll, men jag minns i alla fall de första dragen. Partiet började 1. d4 e6 2. Sc3 d6 3. e4 Sd7 4. f4 Sb6 5. Sf3 Se7 6. Ld3 Sg6 7. h4 och följande ställning uppkom: Denna ställning är inte bra för svart. Lichess analysmotor säger +2.7 och rekommenderar svart att gå tillbaka till e7 med springaren. Jag fortsatte med att utveckla min damflygel, göra lång rockad och närhelst tillfälle erbjöds fortsatte jag min påbörjade bondestorm av kungflygeln. Efter att min motståndare rockerat kort utvecklades bondestormen till ett fullfjädrat kungsangrepp som svart var alldeles för dåligt utvecklad för att kunna värja sig mot. Jag tror inte att Kon är att rekommendera som öppningssystem för svart. I tredje ronden spelade jag svart mot den unge hemmaspelaren Rizan Mousa. Jag minns inte den exakta dragföljden, men vi hamnade i en variant av avböjd damgambit som liknade Meranerförsvaret där svart spelar c6, dxc4 och följer upp med b5 efter vits Lxc4, med planen att senare öppna centrum med c5. Min motståndare överraskade mig med att rockera långt istället för kort och det var ett misstag. Mina bönder på damflygeln hade ju redan avancerat en bit och de kunde avancera ytterligare med tempo eftersom vit hade en springare på c3 och en löpare på b3. Jag fick därför en fri attack som min motståndare febrilt försökte försvara sig mot. Med vidöppen kung blev hoten till sist för många och när den vita kungen blev änkling gav min motståndare upp. Jag förlorade sedan mot Jaroslaw Smagalski i rond 4 och stod på 2 av 4 när vi tog lunchpaus. Alla spelare jag mött hade hittills varit orankade, men de jag förlorat mot hade gett ett starkt intryck så jag var inte alltför missnöjd med mitt resultat hittills . Kristina hade haft en tuff lottning på förmiddagen. Efter förlusten mot Jörgen Karlsson (rankad 2022) i första ronden hade hon också förlorat mot hemmaspelarna Sten Larsson (1666) (en av mina gamla antagonister från ungdomstiden) och Shauki Usef (1789). I tredje ronden fick Kristina dock möta en orankad spelare och då visade hon var skåpet skulle stå genom att ta en övertygande seger mot unge Eliel Junell från Oskarshamn. Under lunchpausen laddade jag upp med rejält med energi med en riktig Västerviksklassiker. Jag åt en “hälften av varje med en halv owäk” på Åhmans, d v s en stor grillad korv med en halv portion pommes, en halv portion mos och en halv portion räksallad ovanpå. Här är ‘en halv’ västerviksgatuköksdialekt för ‘90% av en hel’. Jag skulle därmed inte ha energibrist under eftermiddagen, men paltkoma var en reell möjlighet. I rond 5 skulle jag möta min första rankade spelare: Shauki Usef (1789). Jag kunde snabbt konstatera att han inte ville spela någon teorivariant för partiet började (jag har vit): 1. d4 d5 2. c4 Sf6 3. cxd5 Dxd5 4. Sc3 Dd6: Redan 2. … Sf6 är ovanligt och anses tveksamt och att sedan ta tillbaka med damen på d5 har jag aldrig sett förr. Efter den öppningen kunde min motståndare inte undvika en sämre ställning vid mittspelets början med bl a isolerade dubbelbönder på c6 och c7, men han hoppades nog på att kunna spela ut sin lägre rankade motståndare över tid. Till en början såg den strategin ut att vara framgångsrik. Jag gjorde ett oövertänkt springarutfall till f4 och först när min motståndare hotade springaren med en bonde insåg jag att enda sättet att rädda springaren var att flytta den till h5 och där skulle den vara borta från spelet under lång tid. Jag tog då,