Västerås Open har saknats i tävlingskalendern under några år, men i helgen (30/8-1/9) återuppstod den igen och uppslutningen från LASS visade sig vara god. Tävlingen ingår inte i Svenskt GP men den följer samma spelformat (noga räknat är det dock GP-tävlingarna som följer Västeråsformatet och inte tvärtom) med 4 snabbschackspartier på fredagen och två långpartier vardera på lördagen och söndagen. I första snabbschacksronden höll Mårten Garner på att ställa till med en stor sensation då han spelade upp en klar vinstställning mot en av favoriterna i tävlingen, IM Kaan Küçüksari. Klockan blev dock Mårtens Nemesis och efter en tabbe i svår tidsnöd tvingades han ge upp. Partiet spelades på live-bräde och kan beskådas här: https://schack.se/tavlingar/live/vasteras-open/ Bäste LASS-are blev Peter Halvarsson på 5 poäng av 8 möjliga vilket räckte till 19:e plats bland 66 deltagare. Övriga LASS-are:s resultat: Ofelia Thörnqvist 4 p (efter bl a idel remier mot spelare med en snittrating på långt över 2000 i långpartierna). Fredrik Qwarfort, Mårten Garner och jag själv (Fredrik Andersson) stannade på 3 p. I Lilla Västerås Open för spelare med ett ratingtal under 1750 ändrade man lite på formatet p g a få deltagare. De två sista snabbschackspartierna på fredagen ersattes med ett ‘kort långparti’ med 45 minuters betänketid och ett inkrement på 15 sekunder/drag. I den turneringen spelades alltså bara 7 ronder. Bäste LASS-are i Lilla Västerås Open blev Christos Zoupounidis med 3.5 poäng av 7 möjliga och en 9:e plats av 20 deltagare. Kristina Flynner tog 3 p. Fullständiga resultat: https://member.schack.se/ShowTournamentServlet?id=14237 Till sist vill jag dela med mig av en godbit (tycker jag själv i alla fall, partisk som jag är) från mitt parti i rond 6. Jag spelade vit mot Per Harila från Borås med ett ratingtal på 1947 och följande ställning uppkom efter svarts 23. … Df8. Som synes står svart lite passivt och har ännu inte hittat något tillfälle att utveckla sin damflygel. Sådant straffade sig redan på Paul Morphys tid. Jag bestämde mig för att strunta i svarts försök att skapa motspel genom hot mot min f2-bonde och spelade 24. Sh4. Efter bara några sekunder kom svarts glupska svar 24. … Txf2 och jag var inte sen att låta täckelset falla och avslöja min idé. Jag spelade 25. Sg6. I ärlighetens namn måste jag erkänna att datoranalys har gett vid handen att 25. h6 är ännu starkare än det flashiga 25. Sg6. Nåja, båda dragen vinner och jag gillar flashiga drag. Min motståndare ville inte ge mig en öppen h-linje att leka med och avböjde springaroffret med 25. … Df7. Det följde 26. Se7+ Kh8 (om 26. … Kf8 hade följande lustiga variant kunnat bli verklighet: 27. g6 Dxe7 och här ignorerar vit att svarts torn på f2 hänger med schack och spelar istället 28. gxh7 och svart kan inte förhindra att vit får ny dam) 27. g6 Df6 28. h6. När man får upp såna här ställningar är det kul att spela schack. Slutet lät inte vänta på sig: 28. … gxh6 29. g7+ uppgivet. Fredrik Andersson

För att vara en kvällsblixt i Stockholm mitt i veckan var LASS överraskande välrepresenterat i Kristallens vårblixt. Mattias Nörager, Anna Krantz, Kristina Flynner och jag själv (Fredrik Andersson) styrde kosan mot Katarina Södra skola på torsdagkvällen för att delta. Tidskontrollen var 3 minuter med 2 sekunders inkrement, och tävlingen startade med ett LASS-derby redan i första ronden när Mattias och Kristina lottades mot varandra och det visade sig att den rutinerade blixträven Mattias drog längsta strået. I andra ronden var det dags för nästa LASS-derby då jag skulle spela svart mot Anna. Partiet var jämnt ända tills Anna gjorde en överilad bondeframstöt i centrum och efter några avbyten kunde jag binda Annas löpare till hennes dam, och så småningom vinna den. Pjäs upp kunde jag sedan leda mina styrkor till seger. I båda mina senaste GP-turneringar (Växjö och Norrköping) har jag spelat mot Kristallens 15-årige löfte Filip Dingertz och förlorat båda partierna. När vi småpratade efter partiet i Norrköping nämnde jag att det kanske kunde bli ett tredje möte på kort tid eftersom jag anmält mig till vårblixten, och nu i rond 3 visade det sig vara dags. Partiet blev minnesvärt, i alla fall för mig, och därför kan jag återge vissa delar av det nu i efterhand. När jag satte mig vid brädet satt Filip redan där och jag hälsade med ett “Vad var det jag sa!” varpå han replikerade “Vi får väl se om det blir tredje gången gillt.”. Efter sedvanliga lyckönskningar började partiet. Jag spelade svart och följande ställning uppkom: Här har vit just spelat 10. b4 med hotet b5 följt av Sxe5 om jag flyttar min springare. Här var jag först orolig över att redan ha gjort bort mig men sedan såg jag en möjlighet att gillra en fälla. Jag spelade 10. … a5 varefter följde 11. b5 Sd4 12. Sxe5 och här hade jag sett möjligheten 12. … Lf6. Här kan vit inte spela 13. Sf3 på grund av 13. … Sxf3+ och 13. Lf4 faller på 13. … g5. Filip spelade 13. f4 och jag svarade 13. … Lxe5 14. fxe5 Sb3. Vits bästa fortsättning är att acceptera kvalitetsförlust och spela t ex Le3 då vit enligt datorn bara står lite sämre. Filip missade dock mitt andra hot i ställningen och spelade 15. Tb1 varefter jag vann pjäs med 15. … Dd4+. Trots hårdnackat motstånd kunde jag sedan hålla min fördel och byta ner till ett vunnet slutspel. Revanschen var min! Ack så skönt! Efter fyra ronder hade Mattias genomlevt en av de värre schweizerhissar jag sett. Han vann som sagt mot Kristina i rond 1, förlorade sedan mot vinnaren av SM-blixten Lars Wålinder, slog orankade Vincent Rojas i rond 3 och därefter följde en förlust mot förre svenske mästaren Jung Min Seo. Därefter började han möta mer jämbördigt motstånd och efter starkt spel genom hela turneringen blev han bäste LASS-are med 7 poäng av 13 möjliga. Jag själv stannade på 6 poäng vilket jag känner mig klart nöjd med. Anna tog 4 poäng efter att bland annat ha triumferat i ännu ett LASS- och tillika familjederby mot storasyster Kristina som stannade på 2 poäng. Efter turneringen var Mattias tvungen att påbörja sin långa bilresa hem, men vi andra som bara hade en kort promenad till Kristinas lägenhet, passade på att mellanlanda och fira våra framgångar på en av Söders många pubar. Två Duvel har sällan smakat så gott. Till sist vill jag tacka arrangörerna för ett fantastiskt arrangemang. Att genomföra en 13-ronders blixtturnering med tillhörande fikapaus (med gratis fika dessutom!) på under tre och en halv timme är en bedrift. Jag återvänder gärna och spelar denna turnering fler gånger. Fullständiga resultat finns här: https://member.schack.se/ShowTournamentServlet?id=13847&round=1 Fredrik Andersson

I helgen spelades Elite Hotels Open i Växjö, en deltävling i Svenskt Grand Prix och för mig (Fredrik Andersson) blev det en ovanligt omtumlande upplevelse. Tävlingen spelades enligt sedvanligt GP-format med fyra snabbschackspartier (15 min+5 s/drag) på fredagen och två långpartier (90 min+30 s/drag) vardera på lördagen och söndagen. Innan jag berättar om mina upplevelser vill jag nämna övriga LASS-ares resultat. Bäste LASS-are blev Jörgen Fransson på 5.5 poäng och en hedrande 23:e plats. Han tog dessutom en mycket meriterande seger som jag berättar mer om nedan. Bland LASS-arna följde sedan Peter Halvarsson på 4 poäng, Per Ahlström 4, Fredrik Qwarfort 3.5, Mårten Garner 3.5 och Peter Nyberg 3.5. I Lilla turneringen (för spelare rankade under 1600) tog Torgil Svensson 4 poäng och Albin Andersson 3.5. Hur gick det då för mig? Läs vidare så ska jag berätta. I första ronden lottades jag mot LASS egen Peter Halvarsson och det började inte bra. Redan efter Peters fjärde drag stod det klart att jag skulle förlora pjäs. En av mina patenterade öppningskatastrofer var under uppsegling med andra ord. Jag gjorde vad jag kunde för att hitta motspel och förvecklingar men Peter var säkerheten själv och vann lätt partiet. I de övriga snabbschackspartierna spelade jag visserligen bättre, men mina motståndare var starkare än jag och när jag lämnade spellokalen för att gå ner på Bishop’s Arms stod jag på noll poäng efter fyra snabbschacksronder. Det blev gravöl istället för firande för min del. Jag orkade inte ens känna mig besviken. Inombords skrattade jag mest åt eländet och undrade hur länge pinan skulle fortsätta och om jag över huvud taget skulle få med mig någon poäng hem. På lördagförmiddagen tvingade jag mig själv att sluta deppa. I första långpartiet skulle jag spela vit mot Emil Lilja från Vaggeryd, rankad 1619 att jämföra med mina 1509. Detta parti började betydligt bättre än första snabbschackspartiet dagen innan för redan i drag 6 är min motståndare ouppmärksam och spelar 6. … e5 i en ställning där jag bara kan ta två gånger och vinna bonden eftersom en av bondens försvarare är bunden. Draget därefter kunde jag dessutom ställa min löpare på d6 och förhindra hans rockad. Efter det blev spelet vilt och komplicerat och vi gör båda många misstag men jag har övertaget ända tills jag spelar mitt 16:e drag 16. h3 och följande ställning uppkommer: Här kan svart utjämna genom att spela 16. … Dxf2 och datorn säger lika spel. I realiteten blir ställningen då mycket svårspelad för vit på grund av de halvt om halvt hängande pjäserna på g5 och f7 och det är tveksamt om jag hade klarat av att reda upp dessa svårigheter utan materialförlust. Min motståndare spelade dock 16. … Dc7? för att hota den dödliga avdragaren Sd3+. Problemet för svart är att efter 17. Kb1 har avdragshotet förvandlats till en bindning. Svart svarade med en egen bindning i form av 17. … Tf8 men efter 18. hxg4 ser det mörkt ut för svart. Det hotar Txh7#. Svart försökte med 18. … h6 men det följde 19. Txh6 som förnyar matthotet och tornet kan inte slås på grund av Th1+ med matt i nästa drag. Partiet slutade 19. … Txf7 20. Th7+ Kg8 21. Txf7 uppgivet. Därmed hade jag i alla fall spräckt nollan och nu väntade vit mot 17-årige Gustav Dingertz, Kristallens SK (1764) i rond 6. Jag hade redan fått stryk av hans något högre rankade lillebror Filip i snabbschacket och mitt minne av mitt första långparti mot Gustav ett och ett halvt år tidigare var … smärtsamt. Hur skulle då detta gå? Hoppet återvände då Gustav inte verkade vara bekant med öppningsvarianten vi spelade och efter 10 drag hade han gjort av med 30 min medan jag fortfarande hade mer tid än jag startade med och datorn värderar ställningen till +1.5 i min favör. Min fördel växte stadigt i mittspelet tills Gustav valde att offra en pjäs för två bönder för att befria sina pjäser och skaffa sig en fribonde. Jag lyckades erövra fribonden i utbyte mot en av mina bönder och vi gick in i ett komplicerat slutspel där jag initialt står på vinst. Jag spelar dock slutspelet svagt och gör till sist en katastrofal felbedömning och byter av sista tornparet och partiet mynnar ut i remi. Trots det snöpliga slutet på partiet är jag betydligt gladare när jag sätter mig på Bishop’s Arms än dagen innan och när kvällens hjälte Jörgen Fransson dyker upp utbryter stort jubel vid LASS-bordet. Jörgen har nämligen lyckats med bedriften att besegra …, nej, förresten, ‘pulvrisera’ heter det, självaste Jonny Hector. En fantastisk prestation! På söndagmorgonen väntade svart mot Zdenko Tencic, Vaggeryd (1737) och han bjöd på Grand Prix-attacken i Sicilianskt som jag inte var särskilt bekant med. Spelet är dock jämnt en bit in i mittspelet när min motståndare gör en taktisk miss och förlorar en bonde. Hans försök att reda upp situationen och vinna tillbaka bonden gör bara saken värre och efter ytterligare ett antal drag har jag en garderad fribonde på c3 och dubblerade torn på andra raden. Följande ställning uppkom efter vits 35. Se4: Här ska jag bara ro hem segern med 35. … f5 med hotet Tf2! ifall springaren flyttar men av någon anledning såg jag inte Tf2 och spelade 35. … Dc6 istället för 35. … f5. Min motståndare kunde då byta ett tornpar med 36. Te1 och efter fortsatt svagt spel i tidsnöd från min sida kunde han aktivera sin dam, skaffa sig en egen fribonde och dessutom säkra evig schack. Efter 49. Df5+ såg det ut så här: Här tänkte jag bjuda remi och gå på lunch men jag bestämde mig för att göra ett sista försök och spelade 49. … Dg5 med förhoppningen att han skulle glömma bort sitt torn när min fribonde blev ogarderad. Det följde dock 50. g4+ Kh6: och här chockar min motståndare mig fullständigt genom att spela 51. Dxg5+?? och efter 51. … Kxg5 52. Tc1 Txc1+ 53, Kg2 Tg1+ var det dags för vit att sträcka vapen.

Grand Prix-säsongen gick av stapeln i helgen och i huvudturneringen i den första deltävlingen Kvibergspelen representerades LASS av Daniel Jogstad, Max Wahlund, Leo Odell-Johansson, Peter Nyberg, Fredrik Qwarfort samt jag själv (Fredrik Andersson). I Lilla Kvibergspelen, öppen för spelare med rankingtal upp till 1600, försvarades LASS färger av Kristina Flynner. Om Leos bravader kan ni läsa i hans egen rapport längre ner på denna sida så denna redogörelse handlar i huvudsak om oss andra. Tävlingen inleddes enligt klassiskt GP-format, med fyra snabbschackspartier (15 min+5 s/drag) på fredagen följt av två långpartier (90 min+30 s/drag) vardera på lördagen och söndagen. Tävlingen spelades på Kviberg Park Hotel & Conference som är en del av Prioritet Serneke Arena vilket är nordens största multisportanläggning. I byggnaden fanns förutom hotellet många olika idrottsarenor såsom fotbollsplaner, handbollsplaner m m. Där fanns också ett drygt kilometerlångt längdskidspår i källaren. En riktigt imponerande anläggning med andra ord, väl värd ett besök. Hur gick det då i turneringen? För min egen personliga del räknade jag inte med att kunna rosa marknaden då jag var rankad som nr 129 av ca 140 deltagare, men jag hoppades få in några bra partier och i alla fall plocka några poäng. Detta mål infriades i rond 3 när min motståndare Lasse Ramsdal (orankad i snabbschack, 1737 i långparti) gick vilse i taktiska förvecklingar i mittspelets början och tappade en kvalitet. Han tänkte sedan alldeles för länge i sina försök att reda upp svårigheterna och förlorade till sist på tid. Därmed hade jag spräckt nollan och stod på 1 poäng av 4 möjliga efter snabbschacket. Jag hade till och med vunnit lite snabb-Elo eftersom alla mina motståndare varit betydligt högre rankade än jag. I långpartierna hade jag det tungt till en början och förlorade båda partierna på lördagen. På söndagförmiddagen var jag i trubbel igen och stod på klar förlust i ett slutspel där jag hade dam och springare mot dam och torn. Jag var dessutom två bönder under och hade slut på tid så jag spelade på inkrementet. Min motståndare, Susanne Ellerstrand, verkade dock bli stressad av att jag spelade så fort och hon började själv spela i blixttempo trots att hon hade över 40 minuter på sin klocka. Då kom misstagen och jag kunde vinna tillbaka allt material jag låg under. Med varsin dam, g- och h-bonde kvar på brädet enades vi om remi. Mitt sista parti blev ett av de kortaste långpartierna jag någonsin spelat. Jag hade vit mot Adrian Velicu (1597) och efter lite dragomkastningar kom vi till sist in i franskt och efter 1. d4 Sf6 2. Sc3 e6 3. e4 Lb4 4. Ld3 0-0 5. Sf3 b6 uppstod ställningen nedan. Gamla rävar i klubben ser förstås direkt vad som är på gång, men låt mig lägga ut texten lite eftersom vi har många nya medlemmar och alla kanske inte är bekanta med det som komma skall. Här har vit alla nödvändiga ingredienser för en s k ‘greek gift’: dam på d1, löpare på d3, springare på f3 och svart har inget sätt att snabbt täcka fältet h7 med dam eller vitfältslöpare. Om det bara gick att öppna diagonalen för löparen på d3 och bli av med svarts springare på f6… Efter 6 e5 Sd5 7. Lxh7+ hade så denna ställning uppkommit. Om nu 7. .. Kxh7 följer 8. Sg5+ och svart har fyra kungsdrag att välja på. 8. … Kh8 blir matt efter 9. Dh5+ Kg8 10 Dh7#. På 8. … Kg8 följer 9. Dh5 och svart måste ge damen med 9. … Dxg5 för att undvika matt. Det säger väl allt att detta är den fortsättning datorn föredrar. På 8. … Kh6 går damen förlorad efter avdragsschack med springaren. Ännu starkare är dock 9. Dd3 som hotar matt på h7. Bäst praktiska chanser ger nog 8. … Kg6 men vit får ett vinnande angrepp med t ex 9. h4 följt av 10 h5+ eller genom att spela damen till g-linjen och hota avdragsschackar. Min motståndare valde att inte anta löparoffret och spelade 7. … Kh8. I det läget blev jag lite skraj för svarts hot mot c3 och valde därför inte den aggressivaste och starkaste fortsättningen 8. Sg5, men jag fick trots det ett vinnande angrepp som övertygade min motståndare om att lägga ner vapnen efter bara 13 drag. Jag slutade därmed på 2.5 poäng av 8 vilket jag är ganska nöjd med i den konkurrensen. Det fanns förstås andra LASS:are som plockade betydligt fler poäng än så. Bäst av alla lyckades vår man i Bryssel, tillika svenske mästaren i veteranklassen, Max Wahlund som slutade på en fin 20:e plats i turneringen och tog 5.5 poäng, vilket också räckte till seger i ratinggrupp 4. Jag låter Max själv berätta: “Som vanligt hemsöktes turneringen av en massa svåra juniorer. Jag såg uträknad ut mot en av dem, Anders Johnson (1765) men som tur var blev ynglingen alltför angelägen om att sätta matt. Det gjorde att partiet tog en ny vändning, in i ett tornslutspel som väl ändå är remi – eller? Svart vid draget borde kunna hålla detta, tycker man. Men i praktiken är det svårt – vits pjäser är väldigt aktiva. Det blev hela poängen till Linköping, men sanningen om ställningen är fortfarande okänd. Kanske kan någon läsare hjälpa till? I sista ronden mötte jag den svåre och taktiskt skicklige Kim Nygren. Men det blev en förvånansvärt enkel resa. Kim valde att spela Gamens äldre kusin Fajarowiczgambit, som är nästan lika usel som sin släkting. Med normala och enkla drag får vit en vinstställning medan svart bara kommer trängre och trängre.  I denna ställning hittar datorn vinst direkt med Sf6+. Men även h4 som spelades dög bra. Slutsats: lär er riktiga öppningar…” Övriga LASS-resultat: Daniel Jogstad 5 p (2:a i ratinggrupp 3 efter bl a remi som svart mot IM Ritvars Reimanis), Leo Odell-Johansson 4.5 p (2:a i ratinggrupp 6), Fredrik Qwarfort 4 p (3:a i ratinggrupp 9) och Peter Nyberg 3.5 p. I Lilla Kvibergspelen tog Kristina Flynner 3 p efter att bl a ha besegrat

Nationaldagen började som en skräckfilm när jag (Fredrik Andersson) och Kristina Flynner begav oss till Västerviks ASK:s klubblokal för att spela Sommarcupen, en Elo-rankad snabbschacksturnering med 15 minuters betänketid + 5 s per drag spelad över 7 ronder. På ett hustak intill lokalen hade nämligen ett ytterst folkilsket fiskmåspar med nykläckta ungar bosatt sig och de gick till upprepade flyganfall mot oss medan vi passerade deras territorium. Var detta möjligen en krigslist från hemmaspelarna för att få sina konkurrenter ur balans? Svaret på den frågan visade sig vara nej. Hemmaspelarna undgick inte heller fiskmåsarnas vrede och vi kunde konstatera att denna något oväntade extra prövning var lika för alla. Inför första ronden upptäckte jag att nästan halva startfältet var orankat. Till min stora förvåning var jag därför rankad på övre halvan i schweizerlottningen och skulle möta den orankade Siminica Bonculescu. Som säkert alla som läser detta har märkt är orankad numera inte detsamma som nybörjare. Jag satte därför upp det blygsamma målet att spela ett bättre parti än jag gjorde i första ronden i Aspacupen på samma plats ett knappt halvår tidigare. Detta parti varade mindre än en minut och jag hade då lyckats sätta bort både en pjäs och min dam på mindre än 10 drag. Detta mål uppnådde jag. Efter 10 drag hade jag ‘bara’ satt bort en pjäs. Jag kämpade dock vidare och lyckades vinna tillbaka pjäsen då min motståndare var väl ivrig att söka dambyte och fick en springare instängd bakom fiendelinjerna. Min ställning var dock fruktansvärt dålig och full av svagheter och inte ens med jämnt material lyckades jag hålla den utan tvingades så småningom ge upp. Under tiden hade Kristina spelat sitt parti i första ronden mot en av turneringens starkaste spelare, Jörgen Karlsson, en gång i tiden rankad över 2200. I detta parti visade dock Jörgen att även spelare av hans kaliber ibland är mänskliga, och efter att han missat en mellanschack under en slagväxling stod Kristina plötsligt på vinst. Var det ett mirakel på gång? Nej, skulle det visa sig. Även om spelare av Jörgens kaliber ibland gör misstag är de alltid notoriskt svåra att ge nådastöten och Jörgen kämpade ihärdigt vidare och kunde vända partiet och vinna. I andra ronden skulle jag spela vit mot unge Gabriel Carlsson från Nybro. Han visade sig vara ett Anna Cramling-fan och jag mötte för första gången hennes egna system Kon (The Cow) känt från tipspromenaden på avslutningsfesten. Betänketiden var för kort för att föra protokoll, men jag minns i alla fall de första dragen. Partiet började 1. d4 e6 2. Sc3 d6 3. e4 Sd7 4. f4 Sb6 5. Sf3 Se7 6. Ld3 Sg6 7. h4 och följande ställning uppkom: Denna ställning är inte bra för svart. Lichess analysmotor säger +2.7 och rekommenderar svart att gå tillbaka till e7 med springaren. Jag fortsatte med att utveckla min damflygel, göra lång rockad och närhelst tillfälle erbjöds fortsatte jag min påbörjade bondestorm av kungflygeln. Efter att min motståndare rockerat kort utvecklades bondestormen till ett fullfjädrat kungsangrepp som svart var alldeles för dåligt utvecklad för att kunna värja sig mot. Jag tror inte att Kon är att rekommendera som öppningssystem för svart. I tredje ronden spelade jag svart mot den unge hemmaspelaren Rizan Mousa. Jag minns inte den exakta dragföljden, men vi hamnade i en variant av avböjd damgambit som liknade Meranerförsvaret där svart spelar c6, dxc4 och följer upp med b5 efter vits Lxc4, med planen att senare öppna centrum med c5. Min motståndare överraskade mig med att rockera långt istället för kort och det var ett misstag. Mina bönder på damflygeln hade ju redan avancerat en bit och de kunde avancera ytterligare med tempo eftersom vit hade en springare på c3 och en löpare på b3. Jag fick därför en fri attack som min motståndare febrilt försökte försvara sig mot. Med vidöppen kung blev hoten till sist för många och när den vita kungen blev änkling gav min motståndare upp. Jag förlorade sedan mot Jaroslaw Smagalski i rond 4 och stod på 2 av 4 när vi tog lunchpaus. Alla spelare jag mött hade hittills varit orankade, men de jag förlorat mot hade gett ett starkt intryck så jag var inte alltför missnöjd med mitt resultat hittills . Kristina hade haft en tuff lottning på förmiddagen. Efter förlusten mot Jörgen Karlsson (rankad 2022) i första ronden hade hon också förlorat mot hemmaspelarna Sten Larsson (1666) (en av mina gamla antagonister från ungdomstiden) och Shauki Usef (1789). I tredje ronden fick Kristina dock möta en orankad spelare och då visade hon var skåpet skulle stå genom att ta en övertygande seger mot unge Eliel Junell från Oskarshamn. Under lunchpausen laddade jag upp med rejält med energi med en riktig Västerviksklassiker. Jag åt en “hälften av varje med en halv owäk” på Åhmans, d v s en stor grillad korv med en halv portion pommes, en halv portion mos och en halv portion räksallad ovanpå. Här är ‘en halv’ västerviksgatuköksdialekt för ‘90% av en hel’. Jag skulle därmed inte ha energibrist under eftermiddagen, men paltkoma var en reell möjlighet. I rond 5 skulle jag möta min första rankade spelare: Shauki Usef (1789). Jag kunde snabbt konstatera att han inte ville spela någon teorivariant för partiet började (jag har vit): 1. d4 d5 2. c4 Sf6 3. cxd5 Dxd5 4. Sc3 Dd6: Redan 2. … Sf6 är ovanligt och anses tveksamt och att sedan ta tillbaka med damen på d5 har jag aldrig sett förr. Efter den öppningen kunde min motståndare inte undvika en sämre ställning vid mittspelets början med bl a isolerade dubbelbönder på c6 och c7, men han hoppades nog på att kunna spela ut sin lägre rankade motståndare över tid. Till en början såg den strategin ut att vara framgångsrik. Jag gjorde ett oövertänkt springarutfall till f4 och först när min motståndare hotade springaren med en bonde insåg jag att enda sättet att rädda springaren var att flytta den till h5 och där skulle den vara borta från spelet under lång tid. Jag tog då,

Ett alternativ till att delta i LASS Workshop förra helgen var att bege sig till Stockholms Schacksalonger och spela i Compo Cup. Fyra LASS-are valde detta alternativ: Max Wahlund, jag själv (Fredrik Andersson), Cristina Svensson och Kristina Flynner. Compo Cup liknar Grand Prix-turneringarna till sitt upplägg men är lite kortare. Tre snabbschackspartier (20 min+5 s per drag) på fredagen och tre långpartier lördag-söndag (90 min för första 40 dragen, därefter 15 min för resten av partiet+30 s per drag). Jag tänkte länge inte ställa upp i turneringen då jag ville vara utvilad och hungrig inför Påskturneringen, men efter en snudd på katastrofal insats i KM kände jag att jag behövde ta alla chanser att återvinna lite självförtroende. Jag bestämde mig därför för att ställa upp. I första snabbschackspartiet ställdes jag mot f d LASS-aren Tim Nordenfur och ratingskillnaden på 500 poäng hade inga problem att göra sig gällande. Jag hade inte en chans. De följande två partierna följde båda samma mönster: Jag spelade tidigt upp en vinstställning och satte sedan bort mig och förlorade. Efter första dagen stod jag alltså på 0 poäng. Ingen drömstart direkt. Det gick lite bättre för några av de övriga LASS-arna. Max inledde starkt och vann sina två första partier. Det gjorde att han fick spela på förstabordet i rond 3 mot GM Vitalii Sivuk, och denne visade sig tyvärr bli alltför svår. Orankade Kristina Flynner (1084 i långparti) höll på att skrälla rejält i rond 3 mot 1350-rankade Christer Carmegren. Hon hade ett hejdundrande angrepp och stod på klar vinst när hon tyvärr gjorde ett misstag och motståndaren kunde komma undan med remischackar och blotta förskräckelsen. För Kristina var detta ett viktigt steg mot att erövra en snabbschacksrating. Hon behöver nu bara spela några fler partier mot rankat motstånd innan hon får ratingtal även i snabbschack. Cristina Svensson hade en tuff lottning i snabbschackspartierna och stod, liksom jag, på 0 poäng efter fredagen. I första långpartiet i rond 4 väntade för min del samme Christer Carmegren som remiserat Kristina dagen innan. Jag var extremt revanschsugen efter fredagsdebacklet och frågan var om han var villig att donera fler rankingpoäng till familjen. Jag spelade svart och detta parti kom att illustrera vikten av att inte slarva med taktikträningen. Följande ställning uppkom efter 9. 0-0?: Denna taktik dyker upp titt som tätt i problemen på chess.com eller lichess och efter 9. … Sxe5! 10. Lxd7+ Sxd7 var jag bonde upp och hade en bra ställning i övrigt. Nu är jag inte alltid själv ett föredöme vad gäller taktikträning, vilket visade sig några drag senare. Denna ställning uppkom efter att jag spelat 14. … Sd7-e5?. Min tanke var att jag efter 15. Sxe5 Lxe5 hotar att vinna en bonde till både med 16. … Lxh2+ och med 16. … Lxc3 17. bxc3 Dxc3. När jag protokollfört draget och tittade på brädet igen insåg jag till min stora fasa att vit efter bytet på e5 kan spela 16. Sxd5! och vinna tillbaka en bonde och tvinga min dam att flytta alternativt blir jag av med min starka springare på f5. Efter det står jag kanske fortfarande lite bättre, men fördelen är inte stor. Det blev en nervös väntan. Det tog min motståndare drygt 5 minuter att bestämma sig för 15. Sxe5 och jag svarade förstås med 15. … Lxe5, varefter följde 20 minuters mediterande innan min motståndare spelade 16. Dh3?. Puh, faran över. Jag behövde inte tänka länge innan jag satte stopp för Sxd5-idén en gång för alla med 16. … Lxc3 och kunde sedan vinna partiet utan alltför stora besvär. Cristina Svensson hade också firat en triumf i rond 4 och lottningsprogrammet förkunnade att det var dags för ett LASS-derby i rond 5, med mig som vit. Jag spelade (som vanligt?) tveksamt i öppningen men kom i alla fall ur den med lika spel. Partiet var jämnt tills Cristina gjorde en förhastad bondeframstöt i centrum. Denna lät mig byta bort min svaga d-bonde mot hennes e-bonde och bytet gav henne också en isolani på d5. Då en del av hennes pjäser också stod lite passivt kunde jag tvinga fram fler försvagningar och till sist gick hennes ställning inte att hålla ihop. Cristina valde då att spänna bågen och försöka komplicera spelet med ett bondeoffer. Jag lyckades dock navigera mellan taktiska grynnor och fallgropar, och vann så småningom partiet. I sista ronden skulle jag spela vit mot blott 12-årige Rishi Vishwanath. Hans rankingtal var inte så högt (1128) men i turneringen hade han bara tappat poäng mot spelare rankade över 1700 och han hade dessutom besegrat CM Mikael Helin. Jag var därför riktigt nervös innan partiet. Det blev ett väldigt roligt parti. I en Jobava-London kunde jag tidigt installera en “Pillsbury Knight”, d v s en springare på e5 understödd av bönder på d4 och f4. Jag rockerade sedan långt och min motståndare rockerade kort. Strax därefter kunde jag offra min springare på e5 i utbyte mot att komma in med min dam på h7 och jaga ut den svarta kungen på brädet. Min motståndare vågade (klokt nog!) inte anta offret och vi övergick båda till att försöka bondestorma motståndarkungen. Min attack slog igenom först och min motståndare tvingades sträcka vapen efter att ha förlorat en pjäs utan att för den skull ha kunnat stoppa angreppet. Detta var, hans låga rankingtal till trots och enligt min subjektiva bedömning, den starkaste motståndaren jag mötte i långpartierna. Med tanke på hans ringa ålder var det nog tur att jag mötte honom nu. Hade vi mötts om ett år eller två hade han nog spelat skjortan av mig. Övriga LASS-are då? Max hade ju inlett starkt i snabbschacket men i långpartierna fick han det tungt mot tre unga spelare. Han vann visserligen mot Vidar Seiger men förlorade mot Melvin Ral Lustig och Sebastian Gerdes. Max blev i alla fall bäste LASS-are på 3p då han hade mycket högre kvalitetspoäng än jag. Det räckte till en 23:e plats av 58 deltagare. Kristina Flynner tog en seger i långpartierna och stannade därmed på 1.5

Som många LASS-are säkert vet spelade jag (Fredrik Andersson) schack för Västerviks ASK när jag var barn och ända sedan jag började i LASS 2019 har ett av mina mål varit att besöka min moderklubb och spela en turnering där.  Aspacupen är en snabbschacksturnering med tidshandikapp (och således inte Elo-rankad) som spelas på schackklubben i Västervik varje trettondag jul. Betänketiden är 30 minuter för båda spelarna tillsammans och inget inkrement. Spelarna delas in i rating-grupper A, B, C, D, E efter deras snabb-Elo och när två spelare möts fördelas betänketiden som 15-15, 17-13, 20-10, 23-7 eller 27-3 beroende på hur många rating-grupper som skiljer spelarna åt. Efter två inställda turneringar p g a Covid var det äntligen dags för mig att uppnå mitt mål och jag fick med mig en av klubbens nyare medlemmar och tillika min partner sedan många år, Kristina Flynner. Vi placerades i ratinggrupp D respektive E så handikappreglerna borde i alla fall gynna oss. Jag var förväntansfull när vi anlände till schackklubben i Västervik på speldagen eftersom jag inte besökt lokalen sedan våren 1985. Utifrån såg allt ut som jag mindes det. Jag kände med viss bävan igen stentrappan ner till ingången till lokalen, där jag för mer än 40 år sedan halkade på en isfläck och slog i ryggen så hårt mot en trappstegskant att jag svimmade av smärta och låg medvetslös i ett par minuter. Västerviks numera legendariske ungdomstränare, Hugo Karlsson (pappa till Jörgen Karlsson för er som känner honom), såg helt skräckslagen ut när jag vaknade till. Inne i lokalen hängde fortfarande samma tavlor på väggen men i övrigt var mycket ombyggt och förändrat. En välkommen förändring var att det yttre rummet, som är bridgeklubbens lokal och som man måste passera genom för att komma till schackklubben, INTE var så inpyrt med tobaksrök att man måste hålla andan för att inte storkna. Rökförbud inomhus i lokaler där barn vistas var ingen självklarhet på 70- och 80-talet. Så var det dags för första ronden där jag mötte Ronald Heidenfors från Växjö. Under min tid i LASS har jag visserligen varit en ganska regelbunden leverantör av öppningskatastrofer, men det som hände i detta parti var den värsta av dem alla. När jag gav upp efter 8 drag och mindre än en minuts spel hade jag hunnit med att sätta bort en pjäs och dessutom få min dam bunden till kungen av en löpare. Och detta som vit. Jag var helt klart tagen av stundens allvar och i nästa rond väntade ett LASS- och familjederby eftersom jag lottats mot Kristina. Hon har gjort stora framsteg de senaste månaderna och behöver bara spela några fler rankade partier för att få sitt första ratingtal, i alla fall om jag förstått FIDE:s regler rätt. Nu behövde jag helt klart skärpa mig och börja spela bättre. Jag spelade vit i en damgambit och partiet var länge jämnt. I mittspelet påbörjade jag en ganska tveksam attack i centrum i hopp om att sätta min motståndare under press. Chansspelandet lönade sig då Kristina gjorde ett misstag och jag kunde vinna en pjäs. Det kostade mig dock nästan all min tid att tänka ut den kombinationen och i tidsnöd gjorde jag ett misstag som kunde blivit ödesdigert. Plötsligt insåg jag att Kristina kunde vinna tillbaka pjäsen med ett desperado-offer. Hon hittade dock inte det kritiska draget och jag kunde vinna partiet och kom därmed undan med blotta förskräckelsen. Nu hade min nervositet lagt sig och jag började spela bättre. I tredje ronden samarbetade ett torn, en springare och en bonde och satte min motståndare Josip Vrabec matt i slutspelet och trots förlust mot Juha Koivuniemi i rond 4 kände jag mig nästan nöjd när jag och Kristina promenerade till Åhmans (Västervikssenapens ursprung) för att äta lunch. Kristina hade haft en svår lottning i början och var inte helt nöjd med sitt spel, men hon stod i alla fall på 1 poäng så långt. När vi satte oss för att äta spelades passande nog en låt om schack skriven av en lokal låtskrivare vid namn Björn Ulvaeus i restaurangens högtalare. Jag talar naturligtvis om “One night in Bangkok”, framförd av Murray Head. Under eftermiddagen lyckades jag ganska bra och tog 2.5 av 4 och mina 4.5 av 8 räckte till 10:e plats av 24 deltagare. Kristina tog ytterligare 1 poäng och slutade 22:a med totalt 2 poäng. En imponerande och klart godkänd insats av någon som inte visste mer än hur pjäserna gick för 2 år sedan. Segrade i turneringen gjorde 19-årige Lukas Spång från Oskarshamn. Trots ett snabb-Elo på bara 1662 radade han upp segrar mot spelare rankade över 2000 i de första ronderna. Han förlorade visserligen mot Viktor Nilsson (2132) i rond 7 men en taktisk remi i sista ronden säkrade segern på 6.5 poäng, en hel poäng före 2:an Niklas Alexandersson, Västervik. Hela resultatlistan finns här: https://vasterviksask.se/?page_id=644 Till sist vill jag tacka Västerviks ASK och speciellt Jörgen Karlsson för ett strålande arrangemang och för en trevlig turnering. Jag kan också varmt rekommendera Aspacupen till den som vill spela lite schack under trettonhelgen och speciellt vill jag rekommendera den till spelare som ännu inte har så hög rating. Tidshandikappet ger bra chanser även mot högt rankat motstånd. Alla deltagare är också garanterade ett pris i form av handtillverkad keramik från Aspagården Fredrik Andersson