Den gångna helgen spenderade jag (André) i Västerås där Västerås Open gick av stapeln med hela 10 LASSare på plats. Formatet var standard med 4 snabbpartier (15+5) på fredagkvällen följt av två långpartier (90+30) på lördag och två på söndag. Helgen började trevligt med middag på Bishops arms med hela LASS-klanen samlad innan turneringen började. Ett av samtalsämnena var att det var såpass många från klubben där, och att det nog är oundvikligt att lottas mot en klubbkamrat någon gång under helgen.  Mycket riktigt lottas jag mot min chaufför Asker i rond 1, vilket är lite komiskt då detta var tredje turneringen i rad som vi lottats mot varandra i rond 1. Jag vann en bonde i öppningen, och det var inte självklart efter det, men jag lyckades ro hem partiet tillslut.  I rond 2 fick jag stöta på IM Loay Sameer (2249). Det blev en Italiensk historia där jag fick till en fin attack på kungsflygeln som svart när båda rockerat kort. Han tvingades tillslut offra kvalité och jag fick vinna. Jag ska inte nämna något om att det som möjliggjorde min attack var att jag hade hängt h-bonden i ett tidigare skede så jag kunde göra g6 Kg7 Th8 osv.   En IM-skalp alltså. Frågan var bara varför han är IM, eftersom hans högsta ranking någonsin var just 2249. Om någon vet hur det kan ha gått till kan ni höra av er till mig och Peter Halvarsson, för vi är nyfikna.  I rond 3 väntade FM Adrian Söderström (2399). Han är mycket bättre än mig på schack, men jag försöker ändå gå in i varje parti med inställningen “det här kan jag vinna”. Jag spelar ett simpelt fyrspringarspel som vit, med förhoppningen att han som högre rankad lockas att göra något osunt för att skapa chanser från en väldigt torr ställning. Här är ställningen efter drag 16. Lika bönder och samma pjäser. Svarts struktur är lite sundare, men det känns inte som att vit är i någon direkt fara. Jag har precis spelat Kh1 och hintar lite om att spela f4. f2 hänger, ja, men det känns ju som att den bara inte ska gå att ta. Han tänker i 3-4 minuter och gör sedan just 16 …Lxf2. Partiet följde 17. c4 Dh4?? 18. Df3 Th5 19.Lf4.  Nu hänger löparen på f2 och jag hotar Lg3 med hot mot f7. Han hinner inte rädda allt. Det följde 19…Ld4 20. Lg3 De7 21. Dxh5 Lxh1 22. Txh1. Extra pjäs för vit och 40 drag senare kunde jag kamma hem poänget. Svart hade kunnat hålla ihop det med t.ex. 17…Te7 då tornet håller f7-bonden och jag har inget uppenbart sätt att utnyttja den spikade löparen på f2.  I rond 4 väntade FM Anders Eriksson (2124), med den mäktiga mustaschen. Det blev ett tornslutspel där jag hade chanser att vinna men inte tog dem, så det blev remi tillslut.    3,5/4 efter dag 1 alltså. Det kändes ju surrealistiskt. Nu var bara förhoppningen att jag inte skulle totalt kollapsa i långpartierna. Jag promenerade hem till Edward som jag skulle bo hos via air-bnb. Han var inte hemma utan han var på fest. Han kom dock fort som attan med bilen när jag ringde 22.30 för att släppa in mig. Sen stack han igen och gled tillbaka in kl 04 på morgonen. Det finns mycket att säga om Edward, men jag tänkte hålla mig till schacket mest i detta inlägg.😉 Väl på plats i mitt sovrum kunde jag börja förbereda mig för det första långpartiet. Vit mot Mats Lindgren (2111). Fast forward till morgonen efter vid brädet så spelar han exakt det jag hoppades på. 1.e4 e6 2.d4 d5 3.Sc3 Lb4 4.Sge2 dxe4 5.a3 Lxc3 6.Sxc3 Ld7?! 7.Sxe4 Lc6 8.Dg4 (se diagram). Kvällen innan tänkte jag att jag är nöjd här. Det bästa svart kan göra är att ge upp löparen för min springare med Lxe4 och då har jag en bekväm ställning. Jag blir därför väldigt förvånad när han snabbt spelar 8… Dxd4? Gratis bonde? Nja, inte riktigt. 9.Sd6+!. Nu åker tornet på h8. 9… Dxd6 10.Dxg7 Sd7 Dxh8. Jag lyckades sedan konvertera relativt bekvämt.  Nu låg jag på 4,5/5 och i ledning eftersom min kvalle var bäst av oss 4 som låg på 4,5. Vad är det som pågår egentligen?  Rond 6: Vit mot IM Ludvig Carlsson (2389)  Ett parti jag på pappret bara ska förlora. Han spelar också olika öppningar mot e4, så han är svår att preppa mot, men efter att ha hamnat i en öppning jag känner mig relativt bekväm i (panov mot caro kann) fick vi följande ställning i mittspelet: Mitt Db3 har lockat fram Ta7 och gett honom ett passivt torn. Jag har gett upp Löparparet med Lxf6 men i gengäld gett honom en statisk svaghet på d5. Jag känner mig nöjd att jag överlevt öppningsfasen med en ok ställning. Nu börjar han pusha sina bönder på kungsflygeln. 13…f4 14.Se2 säkrar upp d4 och f4. 14…g4 15.De3 med press mot den nyskapade svagheten på g5. 15… h6 16.h4. Insisterar på pressen mot g5 och han kan nu transformera strukturen så att ställningen blir väldigt oklar. Men jag tänker att oklart är bättre mot en högre rankad än en simpel ställning där de kan mala ner en långsamt. 16… f4 17.gxf4 gxh4 18.Se5. (se diagram) Ställningen är som sagt oklar, men min struktur känns sundare än hans. Jag har en stark häst på e5 och i slutspelen har jag en majoritet på damflygeln som är ganska snabb när den kommer i rullning. Datorn gillar vit, den säger ca + 1,2 i fördel. Nästa plan är att försöka besätta den nyöppnade g-linjen. 18…Se7 19.Lh3 Dc8 20.Kh2 Lxh3 21.Dxh3 Sg6 22.Tg1 Dxh3 23.Kxh3 Kh7. g-linjen är nu min, dags att pusha majoriteten. 24.b4 Taa8 25.a4 Tfe8 26.Ta2 Te7 27.Td2 (se diagram). Mina två senaste torndrag har varit lite planlösa. Vill säkra upp hästen på e2 och bonden på d4, men i efterhand känns det inte som att dom är i någon fara. Jag borde nog ha fortsatt pusha bönderna på damflygeln, alternativt dubblerat på g-linjen. Ingen katastrof men ändå