Varning för maratonläsning! Alla mina partier att spela igenom på egen hand: https://lichess.org/broadcast/schack-sm-2025-mastarklassen/round-1/X8CJsigN#players/1722727 Och Simon Malms partier som jag går igenom klart mindre, inte för att de är mindre intressanta: https://lichess.org/broadcast/schack-sm-2025-mastarklassen/round-9/AezTjane#players/1759825 Schack-SM har av någon anledning gått riktigt bra  de senaste åren 2023-24, dvs sedan jag gjorde comeback efter 7 års uppehåll (bättre än andra långpartiturneringar vs). Det kanske är något med formatet som passar mig extra bra, med sena rondstarter och bara ett parti per dag. Då borde man ju kunna plocka fram sitt bästa, utvilade spel. Detsamma gäller förvisso också motståndarna…  2023 lyckades jag inte ta mig upp från klass 1 trots att jag stundtals spelade riktigt bra (Simon Malm tog istället hem vår grupp!). 2024 däremot hade jag en rejäl urladdning och fick utdelning för spelet med övertygande 6.5/7 och gruppseger. Detta år blev det därmed anslutning till Simon i mästarklassen. Jag hade sett honom klara sig kvar med ett nödrop 2024 så jag hade på känn att det kunde bli hårt. Under mitt år i Frankrike där jag bodde i Toulouse och halvpluggade gick jag med i en lokal schackklubb och höll på så sätt igång. Jag spelade en ganska stor internationell >2000-turnering i Cap d’agde som hade exakt samma format som mästarklassen i SM: 9 ronder, en per dag, och motståndet höll samma ratingintervall, i alla fall i mitt fall då jag aldrig vann tillräckligt för att bli lottad mot starkare spelare. Vitaly Sivuk var den enda andra svensken i turneringen, och gick faktiskt och vann hela saken. Så vi höll på att komponera en Sverige-macka, med Sivuk i topp och jag sist i resultattabellen. Ett tag låg jag verkligen allra sist, men undvek till slut jumboplatsen med 2.5/9. Om detta dock var en indikation på hur SM kunde gå så var det ju inte lovande, 1.5 poäng kort från att hålla mig kvar… Så, tillbaka i Sverige med rimligare temperaturer och Uppsala, där jag inte spelat sen nån kadettallsvenska eller nåt på 00-talet som jag knappt minns (trots uppväxt i Stockholm). Men nu skulle nya minnas skapas!  Som lägst rankad fick jag tyvärr frirond i första pga ojämnt antal deltagare. Medan jag pendlade tillbaka till Stockholm för att “pröva igen” morgondagen kunde jag se Simon ganska enkelt vinna som svart mot Peyman Mashadi i en skarp Caro Kann-variant som han uppenbarligen kunde mycket bättre. Mitt SM började således på söndagen med svart mot Mikael Stanley. Det blev en smakstart med ett mycket stabilt parti: 1. e4 c5 2. Nf3 Nc6 3. c3 Nf6 4. e5 Nd5 5. d4 cxd4 6. cxd4 d6 7. Bc4 dxe5 8. dxe5 Ndb4 9. Qb3 e6 10. O-O Na5 11. Bb5+ Bd7 12. Qa4 Bxb5 13. Qxb5+ Nac6 14. Nc3 a6 15. Qc4 Qd3 16. Qg4 Qg6  Vits dam jagas och svarts dam säkrar kungsflygeln. Bytet tar bort all press på svart (annars kan man råka ut för jobbiga angrepp i alapinare). Mot en högre rankad spelare misstänker jag att vit hade återvänt till c4 eller möjligen bytt, nu kom istället 17. Qh3?! vilket måste vara för passiv placering. Redan här började jag tro att det kunde gå vägen. 17…Be7 18. Bf4 O-O Redan i detta drag borde jag gjort Nd3, jag hade missat hans försvarsidé 19. Rae1 Nd3 20. Re4!? Faktiskt en ganska bra idé trots att det ser instabilt ut. Tornet kan ibland svingas till kungsflygeln med tempo på damen och bli en farlig pjäs. Nu började det gälla att se upp. Rad8 21. Bg3 h5 22. Nh4 Qh7 23. f4 Rd4  Datorn ville slå på b2 med springaren, men jag tyckte det började kännas jobbigt efter f5. Här måste vit faktiskt byta på d4 eller ännu bättre, gå in i komplikationerna efter f5. Istället hade han missat en taktisk detalj:  24. Re2? Bxh4! Nu ryker antingen f4 eller: 25. Qxh4 Ndxe5! 26. fxe5 Rxh4. Vit väljer oklarhet framför att lida med bonde under och fina fält för svarts pjäser. 27. Bxh4 Qd3 28. Rf3 Qd4+ 29. Bf2 Qb4 30. Rh3 Rd8 31. Rh4 Qa5 32. Rxh5 f5. Mycket nöjd med detta drag som helt stänger ner motspelet. 33. g4 g6 34. Rh3 Nxe5 35. gxf5 exf5 36. Bh4 Rd4 37. Bf6 Rg4+ 38. Kh1 Qc5 39. Rg3 Rxg3 40. hxg3 Qc6+ 0-1. Simon skåpade samtidigt ut Erik Dingertz som vit i en avböjd damgambit. I rond 3 mötte därför Simon efter två raka (riktiga) vinster Carl Cederstam på bord 1. Jag ställdes på bordet nedanför som vit mot Elias Kingsley. Inget vi förutspått på förhand kan man säga (: 1. c4 Nf6 2. Nc3 e6 3. e4 d5 4. e5 d4 5. exf6 dxc3 6. bxc3 Qxf6 7. d4 h6 8. Nf3 Be7?!  9. Bd3 O-O Här har svart kommit fel i en Mikenas-attack. 10. Ne5! Damen hotas fångas efter Ng4 Qh4 g3 Qh3 Bf1. Därför spelar Elias det enda vettiga:  10…Qh4 11. h3?! Fortfarande med nån dröm om att stänga in damen, men bättre att bara utveckla. 11… Bd6 12. Nf3 Qf6 13. O-O c5 14. Qe2 Nc6 15. Rd1 Rd8 16. Rb1 b6 17. Nd2 cxd4 Här började jag känna att jag schabblat bort min fördel. Men jag står fortfarande lite bättre. 18. Ne4 Qe7 19. Nxd6 Qxd6 20. cxd4 Ba6 21. Bb2 Rac8 22. Qf3 Na5? Så kommer till slut ett avgörande misstag. 23. c5!  Svart kan inte samtidigt rädda löparen och försvara mot avdragaren på h7. 23…bxc5 24. dxc5 Qc6 25. Qxc6 Rxc6 Tornet tvingas släppa försvaret av sin tvilling. 26. Bh7+ Kxh7 27. Rxd8 Rxc5 28. Rc1 Rxc1+ 29. Bxc1 Bc4 30. Rd7 Bxa2 31. Rxa7 Nb3 32. Bb2 Bb1 33. Rxf7 Kg8 34. Rxg7+ Kf8 35. Rg3 Nd2 36. Bg7+ Kf7 37. Bxh6 Ne4 38. Rb3 Bc2 39. Rb6 Kf6 40. Be3 Ke5 41. f3 Nd6 42. Bf4+ Kd5 1-0. Simon hade länge spelat jämnt (som svart!) mot Cederstam men till slut förlorat. Därför väntade förstås den sistnämnde i rond 4. På årets hittills varmaste dag spelade jag vit och tyckte jag kom bra ut ur öppningen: 1. c4 Nf6

View Article...