Jag (Fredrik Andersson) följer trenden startad av Leo och Christoffer och bidrar med min egen rapport från SM i Uppsala. Förvänta er inte att läsa om välspelade partier här. Om ni vill göra det hänvisar jag er till Leos berättelse. Vill ni däremot uppleva en hisnande åktur och avnjuta (eller äcklas av) den blunderfest som SM:s lägre klasser utgör, läs vidare! Alltsedan jag började spela för LASS våren 2019 har jag varit (tycker jag själv i alla fall, alltid svårt att skatta sin egen spelstyrka) en ganska typisk klass III-spelare. Den senaste tiden, framför allt i kraft av ett bra resultat i Påskturneringen i Norrköping, har jag dock gått upp en del i rating. Så mycket att jag klarade dispensgränsen 1750 för klass II, låt vara med visst darr på ribban. Naturligtvis tog jag chansen till uppflyttning. Man vet ju aldrig om chansen återkommer. Mitt uttalade mål var förstås att undvika nedflyttning till klass III igen och för det krävdes det att jag tog 3 poäng av 7 (hälften minus en halvpoäng). Jag insåg dock att det skulle bli mycket svårt, trots allt var jag nästan lägst rankad i hela klass II. Jag kände därför att jag kunde vara nöjd även om jag bara skulle ta 2-2.5 poäng och bli nedflyttad, om jag bara spelat nära toppen av min förmåga. Det finns ingen anledning att vara missnöjd med förluster mot klart bättre spelare om man själv spelat bra. Jag lottades in i den femte och sista klass II gruppen. Eftersom denna grupp innehöll hela 14 deltagare skulle den spelas som en FIDE-schweizer och dessutom fick gruppen en extra uppflyttningsplats, så de två bästa i gruppen var garanterade plats i klass I nästa år. I första ronden väntade svart mot Christian Andersson från Alingsås. Jag intalade mig att jag måste spela solitt och säkert i öppningen. Jag ville definitivt inte hamna i någon av mina patenterade öppningskatastrofer. Detta parti väljer jag att återge i sin helhet, inte för att det var välspelat och instruktivt (det var snarare raka motsatsen) utan för att fyrverkerierna börjar mer eller mindre omedelbart. Håll i hatten och spänn fast säkerhetsbältena, för nu åker vi. Partiet började 1. c4 e5 2. Sc3 Sf6 3. Sf3 Sc6 4. e4 Lc5?! 5. Sxe5 Spela solitt och säkert var det, ja. Det tog mig bara 4 drag att gå rakt in i en centrumgaffel. Så går det när man spelar på autopilot. Konstigt nog är detta spelbart för svart, men då ska man se fortsättningen 5. … Sxe5 6. d4 Lb4 7. dxe5 Sxe4. Det gjorde inte jag. Däremot såg jag att 5. … Sxe5 6. d4 Ld6 inte funkar p g a 7. c5 och eftersom jag inte ville vara bonde under så spelade jag 5. … Lxf2+?. Detta är inget bra drag, vilket snabbt visade sig i partiet som fortsatte 6. Kxf2 Sxe5 7. d4. Nu var goda råd dyra. Jag såg framför mig hur den vita bondehorden i centrum väller fram och mosar allt i sin väg om jag retirerar med springaren. Seg4+ såg jag inte någon vettig uppföljning till. Det enda trumfkortet jag hade var vits lite försvagade kungsställning. Jag bestämde mig för att det fick bära eller brista, jag måste gå till angrepp om jag ens ska ha en liten chans att rädda poäng i partiet. Det följde 7. … Sfg4+?! 8. Kg3. Bästa draget enligt min gamla trotjänare Stockfish 12 som säger +4.5. Lichess analysmotor säger dock +1.1 och tycker att både Ke1 och Kg1 är bättre. Jag vet inte vilken av dem som ligger närmast sanningen, men jag vet att min motståndare måste ha nerver av pansarplåt om han spelar ett sånt drag, för nu blir det åka av. 8. … Df6 9. De2. Här missade jag en chans att rädda en halvpoäng med 9. … Sf2 ty på 10. Dxf2 har jag evig schack efter 10. … Dg6+ 11. Kf4 Df6+ och vita kungen måste tillbaka till g-linjen och 10. Tg1 h5 är farligt för vit. Istället försökte jag med 9. … Sd3 med poängen att ingen av springarna går att slå. På 10. Dxd3 följer 10. … Df2+ Kxg4 h5+ 11. Kh3 (11. Kg5 Df6#) d5+ 12. g4 hxg4#. Om istället 10. Dxg4 så ryker den vita damen efter 10. … Df2+ 11. Kh3 d6 och om 10. Kxg4 hamnar vita kungen i ett mattnät efter 10. … h5+. Problemet med Sd3 är att jag inte har något konkret hot, så vit kan bara spela på, vilket också skedde. 10. Df3 Dxd4 (för att kunna möta Lxd3 med Se5) 11. Sb5 (Be mig inte att redogöra för allt som hänger i den här ställningen, det gör mig yr i huvudet att bara tänka på det.) De5+ 12. Lf4 Dxb2?. 12. … Sxf4 leder till lika spel efter en sanslös datorvariant men efter textdraget står vit på vinst igen. 13. Lxd3. Så där rök pjäsen till sist. Jag hade egentligen bestämt mig för att ge upp när jag tittade en extra gång och såg att det fortfarande fanns en möjlighet att skapa hot mot vits kung. Jag spelade 13. … h5 (med det dödliga hotet h4+) 14. Lxc7??. Ger visserligen kungen ett flyktfält och hotar matt i två genom Sd6+ följt av Dxf7# men draget är för långsamt. Mitt angrepp är snabbare. Annars vinner nästan vad som helst för vit, t ex 14. De2 (för att byta dam), 14. Sxc7+ (självförklarande) eller 14. h4 (för att stoppa min attackplan). 14. … h4+ 15. Kxg4 d5+?? 16. Kf4. Här hade jag börjat få ont om tid och jag trodde inte att det spelade så stor roll om jag spelade d5+ eller d6+ i mitt 15:e drag och la därför inte ner någon längre betänketid på draget. Nu ångrade jag mig dock bittert då jag såg att om min bonde stått på d6 istället så hade jag vunnit vits dam efter 16. … Dd2+ 17. De3 (enda draget) g5+ 18. Kf3 Lg4+ och kungen kan inte fortsätta skydda sin gemål. Jag försökte ändå med

Av Christoffer Martinelle Inspirerad av Leos underhållande text tänkte jag skriva lite om mitt SM-äventyr också. Mitt deltagande bestod i SM-blixten och weekend 2 turneringen andra helgen. Jag kom på onsdagen för att titta och heja på andra Lassare samt hälsa på gamla kompisar från min uppväxtstad Uppsala. Upsala Allmänna Schacksällskap var också den klubb jag började spela i under ledning av nestorn Bosse Nyberg som tyvärr gick bort för dryg ett år sedan. Bosses insatser för schacket i Uppsala – och Sverige – har varit enormt betydelsefulla, och han är den som haft störst betydelse för mitt intresse för schacket! SM-blixten på torsdagen blev en blek insats från min sida. Den gamle tennisspelaren Ivan Lendl sa en gång inför Wimbledon att gräs är något för kossor att beta på, inte att spela tennis på. Jag kommer inte på någon analogi för hur jag känner för spelformen blixt, men jag känner väl för den som Lendl kände för att spela tennis på gräs… För att göra en lång historia kort så pendlade jag från Hållnäs cirka 4 mil utanför Tierp där jag bodde hos min mamma och tog hand om hus och katt när hon var bortrest. Till mitt förfogande hade jag en gammal Ford som jag planerade att ta från huset till Tierp och sedan tåg till Uppsala. Problemet var att Fordens tidigare ägare måste ha haft något i bilen som luktade blöt hund och som jag förmodligen var allergisk mot. Huvudet var tungt och näsan rann. Detta gjorde att en inplanerad tennismatch mot min gamla schackkompis Josef Styf på fredag förmiddag fick ställas in till förmån för Ipren och vila med en kudde över huvudet. Därefter tog jag mig till Uppsala för att spela mitt första långparti. Det var bara jag och Anders Dahlstedt från Schack 08 som inte tillhörde Stockholms SF vi fick mötas i första ronden. Jag kom bra ut ur öppningen och vann en bonde i mittspelet. Anders offrade ytterligare en bonde för aktivitet men i sin iver att angripa min kung fick jag in en klassisk plaskmatt. Lördagen inleddes med att jag försov mig! Nu var tåg att glömma och jag tvingades åka hundluktande Ford hela vägen till Uppsala där jag till råga på allt ställdes mot en extremt välpreppad motståndare. Mitt skandinaviska försvar möttes med en skarp sidovariant som jag fick tänka länge på för att få fram drag som inte direkt förlorade. Efter 13 drag hade jag tänkt en timme, min motståndare hade 1 timme och 32 minuter kvar på klockan… När jag väl trodde att jag kunde andas ut gjorde jag ett klassiskt misstag som ledde till både bondeförlust och sämre spel men min motståndare ville dessutom göra matt genom att offra pjäs. Jag hittade försvar och när krutröken lagt sig var det han som tvingades ta ut remischackar. Lördagens andra rond lyckades jag vinna efter 60 drag och över fyra timmar. Söndagens första rond hade den obarmhärtiga starttiden 9.00 vilket gjorde att jag med två ställda väckarklockor inställda på 05.45 var ganska trött. Fjärde ronden blev en relativt snabb remi, även denna gång tog min motståndare ut remischackar. Femte och sista ronden hade jag teoretisk chans att vinna gruppen men efter att ha velat i öppningen blev det ett utjämnat mittspel och ett slutspel som var helt jämt och således remi. En andraplats blev det dock vilket jag såklart är nöjd med, liksom att min huvudvärk har släppt!

Varning för maratonläsning! Alla mina partier att spela igenom på egen hand: https://lichess.org/broadcast/schack-sm-2025-mastarklassen/round-1/X8CJsigN#players/1722727 Och Simon Malms partier som jag går igenom klart mindre, inte för att de är mindre intressanta: https://lichess.org/broadcast/schack-sm-2025-mastarklassen/round-9/AezTjane#players/1759825 Schack-SM har av någon anledning gått riktigt bra  de senaste åren 2023-24, dvs sedan jag gjorde comeback efter 7 års uppehåll (bättre än andra långpartiturneringar vs). Det kanske är något med formatet som passar mig extra bra, med sena rondstarter och bara ett parti per dag. Då borde man ju kunna plocka fram sitt bästa, utvilade spel. Detsamma gäller förvisso också motståndarna…  2023 lyckades jag inte ta mig upp från klass 1 trots att jag stundtals spelade riktigt bra (Simon Malm tog istället hem vår grupp!). 2024 däremot hade jag en rejäl urladdning och fick utdelning för spelet med övertygande 6.5/7 och gruppseger. Detta år blev det därmed anslutning till Simon i mästarklassen. Jag hade sett honom klara sig kvar med ett nödrop 2024 så jag hade på känn att det kunde bli hårt. Under mitt år i Frankrike där jag bodde i Toulouse och halvpluggade gick jag med i en lokal schackklubb och höll på så sätt igång. Jag spelade en ganska stor internationell >2000-turnering i Cap d’agde som hade exakt samma format som mästarklassen i SM: 9 ronder, en per dag, och motståndet höll samma ratingintervall, i alla fall i mitt fall då jag aldrig vann tillräckligt för att bli lottad mot starkare spelare. Vitaly Sivuk var den enda andra svensken i turneringen, och gick faktiskt och vann hela saken. Så vi höll på att komponera en Sverige-macka, med Sivuk i topp och jag sist i resultattabellen. Ett tag låg jag verkligen allra sist, men undvek till slut jumboplatsen med 2.5/9. Om detta dock var en indikation på hur SM kunde gå så var det ju inte lovande, 1.5 poäng kort från att hålla mig kvar… Så, tillbaka i Sverige med rimligare temperaturer och Uppsala, där jag inte spelat sen nån kadettallsvenska eller nåt på 00-talet som jag knappt minns (trots uppväxt i Stockholm). Men nu skulle nya minnas skapas!  Som lägst rankad fick jag tyvärr frirond i första pga ojämnt antal deltagare. Medan jag pendlade tillbaka till Stockholm för att “pröva igen” morgondagen kunde jag se Simon ganska enkelt vinna som svart mot Peyman Mashadi i en skarp Caro Kann-variant som han uppenbarligen kunde mycket bättre. Mitt SM började således på söndagen med svart mot Mikael Stanley. Det blev en smakstart med ett mycket stabilt parti: 1. e4 c5 2. Nf3 Nc6 3. c3 Nf6 4. e5 Nd5 5. d4 cxd4 6. cxd4 d6 7. Bc4 dxe5 8. dxe5 Ndb4 9. Qb3 e6 10. O-O Na5 11. Bb5+ Bd7 12. Qa4 Bxb5 13. Qxb5+ Nac6 14. Nc3 a6 15. Qc4 Qd3 16. Qg4 Qg6  Vits dam jagas och svarts dam säkrar kungsflygeln. Bytet tar bort all press på svart (annars kan man råka ut för jobbiga angrepp i alapinare). Mot en högre rankad spelare misstänker jag att vit hade återvänt till c4 eller möjligen bytt, nu kom istället 17. Qh3?! vilket måste vara för passiv placering. Redan här började jag tro att det kunde gå vägen. 17…Be7 18. Bf4 O-O Redan i detta drag borde jag gjort Nd3, jag hade missat hans försvarsidé 19. Rae1 Nd3 20. Re4!? Faktiskt en ganska bra idé trots att det ser instabilt ut. Tornet kan ibland svingas till kungsflygeln med tempo på damen och bli en farlig pjäs. Nu började det gälla att se upp. Rad8 21. Bg3 h5 22. Nh4 Qh7 23. f4 Rd4  Datorn ville slå på b2 med springaren, men jag tyckte det började kännas jobbigt efter f5. Här måste vit faktiskt byta på d4 eller ännu bättre, gå in i komplikationerna efter f5. Istället hade han missat en taktisk detalj:  24. Re2? Bxh4! Nu ryker antingen f4 eller: 25. Qxh4 Ndxe5! 26. fxe5 Rxh4. Vit väljer oklarhet framför att lida med bonde under och fina fält för svarts pjäser. 27. Bxh4 Qd3 28. Rf3 Qd4+ 29. Bf2 Qb4 30. Rh3 Rd8 31. Rh4 Qa5 32. Rxh5 f5. Mycket nöjd med detta drag som helt stänger ner motspelet. 33. g4 g6 34. Rh3 Nxe5 35. gxf5 exf5 36. Bh4 Rd4 37. Bf6 Rg4+ 38. Kh1 Qc5 39. Rg3 Rxg3 40. hxg3 Qc6+ 0-1. Simon skåpade samtidigt ut Erik Dingertz som vit i en avböjd damgambit. I rond 3 mötte därför Simon efter två raka (riktiga) vinster Carl Cederstam på bord 1. Jag ställdes på bordet nedanför som vit mot Elias Kingsley. Inget vi förutspått på förhand kan man säga (: 1. c4 Nf6 2. Nc3 e6 3. e4 d5 4. e5 d4 5. exf6 dxc3 6. bxc3 Qxf6 7. d4 h6 8. Nf3 Be7?!  9. Bd3 O-O Här har svart kommit fel i en Mikenas-attack. 10. Ne5! Damen hotas fångas efter Ng4 Qh4 g3 Qh3 Bf1. Därför spelar Elias det enda vettiga:  10…Qh4 11. h3?! Fortfarande med nån dröm om att stänga in damen, men bättre att bara utveckla. 11… Bd6 12. Nf3 Qf6 13. O-O c5 14. Qe2 Nc6 15. Rd1 Rd8 16. Rb1 b6 17. Nd2 cxd4 Här började jag känna att jag schabblat bort min fördel. Men jag står fortfarande lite bättre. 18. Ne4 Qe7 19. Nxd6 Qxd6 20. cxd4 Ba6 21. Bb2 Rac8 22. Qf3 Na5? Så kommer till slut ett avgörande misstag. 23. c5!  Svart kan inte samtidigt rädda löparen och försvara mot avdragaren på h7. 23…bxc5 24. dxc5 Qc6 25. Qxc6 Rxc6 Tornet tvingas släppa försvaret av sin tvilling. 26. Bh7+ Kxh7 27. Rxd8 Rxc5 28. Rc1 Rxc1+ 29. Bxc1 Bc4 30. Rd7 Bxa2 31. Rxa7 Nb3 32. Bb2 Bb1 33. Rxf7 Kg8 34. Rxg7+ Kf8 35. Rg3 Nd2 36. Bg7+ Kf7 37. Bxh6 Ne4 38. Rb3 Bc2 39. Rb6 Kf6 40. Be3 Ke5 41. f3 Nd6 42. Bf4+ Kd5 1-0. Simon hade länge spelat jämnt (som svart!) mot Cederstam men till slut förlorat. Därför väntade förstås den sistnämnde i rond 4. På årets hittills varmaste dag spelade jag vit och tyckte jag kom bra ut ur öppningen: 1. c4 Nf6