Medan stora delar av LASS vilade ut efter avslutningsfesten på förmiddagen den 6 juni hade två av klubbens medlemmar (Fredrik Andersson och Kristina Flynner) bestämt sig för att försvara LASS färger i Sommarcupen i Västervik. Detta då vi redan befann oss där efter att ha firat min mammas 80-årsdag på restaurang Guldkant kvällen innan. Grattis än en gång, mamma, ifall du läser det här!

Sommarcupen är en snabbschacksturnering med betänketiden 15 minuter och 5 sekunders inkrement per drag, samma tidskontroll som i GP-turneringarna alltså. I år var det lite färre anmälda än vanligt, bara 13 deltagare och dessutom var det mest de lägre rankade spelarna som uteblivit. Förutom en orankad spelare var jag och Kristina de lägst rankade i turneringen med våra 1687 resp. 1528.

I första ronden skulle jag spela vit mot Josip Vrabec från Oskarshamn, en spelare jag ansåg mig ha en gås oplockad med sedan jag på något sätt lyckats förlora mot honom i Aspacupen fem månader tidigare trots tidshandikapp till min fördel, pjäsövervikt och där jag dessutom hade ett mattangrepp mot hans kung som befann sig på vandring i centrum.

Partiet började bra. Jag vann en kvalitet och en bonde efter att min motståndare missat en överlastningstaktik i mittspelet. Jag jobbade sedan som bäst med att byta ner till ett vunnet slutspel när jag går in i en gaffel och förlorar tillbaka kvaliteten. Jag lyckades dock sno åt mig en bonde till som kompensation och var därmed två bönder upp i slutspelet och jag kunde vinna utan ytterligare missöden.

I andra ronden ställdes jag mot Lukas Spång, också från Oskarshamn och som det skulle visa sig, turneringens blivande slutsegrare. Jag tyckte själv att jag spelade bra och gjorde inte några större misstag, men det stod klart tidigt i partiet att jag mötte en mycket bättre motståndare. Lukas vann också partiet utan några större problem.

Det följde en remi mot orankade Simon Danielsson. Jag tyckte jag spelade bra och etablerade bra tryck i mittspelet men hittade ingen väg igenom och efter avbyten till ett slutspel med lika bönder och olikfärgade löpare enades vi om remi.

Som många av er vet spelade jag för Västervik som barn (1977-1985) och därför blev jag smått förvånad när jag tänkte tillbaka och insåg att när jag i rond 4 lottades mot Västerviks Jörgen Karlsson som spelat i klubben sedan tidigt 70-tal, så var det första gången han och jag skulle mötas i ett tävlingsparti.

Tyvärr kunde det ha gått bättre. Jag förlorade pjäs i öppningen efter att min springare jagats ett varv runt brädet tills den hade slut på flyktrutor. Medan Jörgen var upptagen med att vinna springaren försökte jag öppna centrum och gå till attack mot hans kung. Jag lyckades också etablera bra tryck och skapa en hel del hot så Jörgen tvingades gömma sin kung och därmed låsa in sitt eget torn på h1. Tyvärr försvarade sig Jörgen exemplariskt och kunde så småningom slå tillbaka min attack i kraft av sin merpjäs. Det tog inte lång tid förrän det var min kung som var omringad av motståndarpjäser och jag fick kasta in handduken.

Därefter var det dags för lunchpaus och jag kände mig trots förlusterna relativt nöjd. Spelet hade funkat skapligt med förhållandevis få stora misstag och att förlora mot klart bättre spelare har jag inga problem med. Kristina hade haft en tung förmiddag med tre förluster och en frirond. Detta krävde rejäl uppladdning i form av en tunnbrödrulle med korv och räksallad på Åhmans (Västervikssenapens ursprung). Själv tog jag en Snitzel (sic) med bröd och pommes frites.

Stärkta av denna typiska Västervikslunch återvände vi till spellokalen för nya duster. Där skulle en brutal familjefejd komma att utspelas. Kom ihåg att jag just hade förlorat mot Jörgen Karlsson. I rond 5 skulle nu Kristina spela mot Jörgens lillasyster Anna Halvarsson. Själv hade jag frirond och kunde därför följa partiet.

Där gick Anna på knock-out direkt. Efter Kristina rockerat kort offrade Anna en löpare för att öppna svarts kungsställning och laddade sedan upp med tungt artilleri på h-linjen. Det svarta majestätet tvingades evakuera och när vits pjäser bröt in i svarts ställning visade det sig inte finnas några svaga punkter kvar. Vit tvingades byta ner och nöja sig med med två bönders kompensation för den offrade löparen.

Dessa bönder var dock farliga förbundna fribönder på g- och h-linjerna och partiet såg ut att kunna sluta hur som helst. Det visade sig vara Anna som gjorde det avgörande misstaget när hon tillät Kristina att forcera fram ett byte av sista tornparet och samtidigt vinna g-bonden med sin löpare och därmed också stoppa h-bonden. Efter att ha offrat löparen på h-bonden kunde sedan Kristinas a-bonde obehindrat springa mot förvandlingsfältet medan den vita kungen bara kunde se på från läktaren och Anna tvingades att sträcka vapen. Efter denna meriterande seger av Kristina hade vi alltså utjämnat i den inofficiella familjekampen.

I rond 6 blev det en familjefejd av annan sort, nämligen en intern sådan då jag spelade vit mot Kristina. Partiet var jämnt till det tidiga mittspelet då Kristina tog beslutet att spela det försvagande f7-f5 för att mota bort min centralt placerade dam på e4. Hon förbisåg då min möjlighet att slå en passant med g-bonden och öppna upp hennes orockerade kung. Efter denna försvagning kunde mina pjäser välla in på den försvagade kungsflygeln och partiet slutade med matt efter bara ett fåtal drag. Det är inte för intet som man säger att f står för ’forget about it’ i spelöppingen.

I sista ronden mötte jag ännu en Oskarshamnsspelare, Stefan Fransson. Han trasslade till det för sig redan i öppningen då han räknade fel och fick sin löpare instängd av min bondekedja. Efter denna sekvens, där jag visserligen vann en pjäs, såg dock min en gång stolta bondekedja ut som Dresden 1945 och det som var kvar av den blockerade dessutom båda mina löpare. Jag lyckades dock konsolidera och när min motståndare började avancera i centrum kunde jag byta bort en av mina dåliga bönder och öppna för min löpare, vilket ledde till en mer eller mindre forcerad sekvens där jag kunde byta av alla min motståndares återstående pjäser och därmed vinna partiet i kraft av min merpjäs.

Jag slutade därmed på 4.5 poäng av 7 och slutade på fjärde plats, vilket får anses godkänt då jag nästan var bottenrankad. Jag gick också upp drygt 30 ratingpoäng klara att spridas till resten av klubben när vi spelar snabbschack nästa gång. Kristina tog 2 poäng av 7 och kom på 13:e plats. En trevlig detalj med turneringen är att vi båda blev pristagare då alla deltagare får pris.

Tävlingen vanns av Lukas Spång, Oskarshamns SS på 5.5 poäng före Jörgen Karlsson, Västerviks ASK på 5 och Shauki Usef, Västerviks ASK på 4.5 poäng.

Fullständiga resultat: https://vasterviksask.se/?page_id=778

Till sist vill jag tacka Västerviks ASK för ett fint arrangemang. Jag återvänder gärna och spelar fler gånger.

Fredrik Andersson