I helgen spelades Elite Hotels Open i Växjö, en deltävling i Svenskt Grand Prix och för mig (Fredrik Andersson) blev det en ovanligt omtumlande upplevelse.

Tävlingen spelades enligt sedvanligt GP-format med fyra snabbschackspartier (15 min+5 s/drag) på fredagen och två långpartier (90 min+30 s/drag) vardera på lördagen och söndagen.

Innan jag berättar om mina upplevelser vill jag nämna övriga LASS-ares resultat. Bäste LASS-are blev Jörgen Fransson på 5.5 poäng och en hedrande 23:e plats. Han tog dessutom en mycket meriterande seger som jag berättar mer om nedan. Bland LASS-arna följde sedan Peter Halvarsson på 4 poäng, Per Ahlström 4, Fredrik Qwarfort 3.5, Mårten Garner 3.5 och Peter Nyberg 3.5. I Lilla turneringen (för spelare rankade under 1600) tog Torgil Svensson 4 poäng och Albin Andersson 3.5. Hur gick det då för mig? Läs vidare så ska jag berätta.

I första ronden lottades jag mot LASS egen Peter Halvarsson och det började inte bra. Redan efter Peters fjärde drag stod det klart att jag skulle förlora pjäs. En av mina patenterade öppningskatastrofer var under uppsegling med andra ord. Jag gjorde vad jag kunde för att hitta motspel och förvecklingar men Peter var säkerheten själv och vann lätt partiet.

I de övriga snabbschackspartierna spelade jag visserligen bättre, men mina motståndare var starkare än jag och när jag lämnade spellokalen för att gå ner på Bishop’s Arms stod jag på noll poäng efter fyra snabbschacksronder. Det blev gravöl istället för firande för min del. Jag orkade inte ens känna mig besviken. Inombords skrattade jag mest åt eländet och undrade hur länge pinan skulle fortsätta och om jag över huvud taget skulle få med mig någon poäng hem.

På lördagförmiddagen tvingade jag mig själv att sluta deppa. I första långpartiet skulle jag spela vit mot Emil Lilja från Vaggeryd, rankad 1619 att jämföra med mina 1509. Detta parti började betydligt bättre än första snabbschackspartiet dagen innan för redan i drag 6 är min motståndare ouppmärksam och spelar 6. … e5 i en ställning där jag bara kan ta två gånger och vinna bonden eftersom en av bondens försvarare är bunden. Draget därefter kunde jag dessutom ställa min löpare på d6 och förhindra hans rockad.

Efter det blev spelet vilt och komplicerat och vi gör båda många misstag men jag har övertaget ända tills jag spelar mitt 16:e drag 16. h3 och följande ställning uppkommer:

Här kan svart utjämna genom att spela 16. … Dxf2 och datorn säger lika spel. I realiteten blir ställningen då mycket svårspelad för vit på grund av de halvt om halvt hängande pjäserna på g5 och f7 och det är tveksamt om jag hade klarat av att reda upp dessa svårigheter utan materialförlust.

Min motståndare spelade dock 16. … Dc7? för att hota den dödliga avdragaren Sd3+. Problemet för svart är att efter 17. Kb1 har avdragshotet förvandlats till en bindning.

Svart svarade med en egen bindning i form av 17. … Tf8 men efter 18. hxg4 ser det mörkt ut för svart.

Det hotar Txh7#. Svart försökte med 18. … h6 men det följde 19. Txh6 som förnyar matthotet och tornet kan inte slås på grund av Th1+ med matt i nästa drag. Partiet slutade 19. … Txf7 20. Th7+ Kg8 21. Txf7 uppgivet.

Därmed hade jag i alla fall spräckt nollan och nu väntade vit mot 17-årige Gustav Dingertz, Kristallens SK (1764) i rond 6. Jag hade redan fått stryk av hans något högre rankade lillebror Filip i snabbschacket och mitt minne av mitt första långparti mot Gustav ett och ett halvt år tidigare var … smärtsamt. Hur skulle då detta gå?

Hoppet återvände då Gustav inte verkade vara bekant med öppningsvarianten vi spelade och efter 10 drag hade han gjort av med 30 min medan jag fortfarande hade mer tid än jag startade med och datorn värderar ställningen till +1.5 i min favör.

Min fördel växte stadigt i mittspelet tills Gustav valde att offra en pjäs för två bönder för att befria sina pjäser och skaffa sig en fribonde. Jag lyckades erövra fribonden i utbyte mot en av mina bönder och vi gick in i ett komplicerat slutspel där jag initialt står på vinst. Jag spelar dock slutspelet svagt och gör till sist en katastrofal felbedömning och byter av sista tornparet och partiet mynnar ut i remi.

Trots det snöpliga slutet på partiet är jag betydligt gladare när jag sätter mig på Bishop’s Arms än dagen innan och när kvällens hjälte Jörgen Fransson dyker upp utbryter stort jubel vid LASS-bordet. Jörgen har nämligen lyckats med bedriften att besegra …, nej, förresten, ‘pulvrisera’ heter det, självaste Jonny Hector. En fantastisk prestation!

På söndagmorgonen väntade svart mot Zdenko Tencic, Vaggeryd (1737) och han bjöd på Grand Prix-attacken i Sicilianskt som jag inte var särskilt bekant med. Spelet är dock jämnt en bit in i mittspelet när min motståndare gör en taktisk miss och förlorar en bonde. Hans försök att reda upp situationen och vinna tillbaka bonden gör bara saken värre och efter ytterligare ett antal drag har jag en garderad fribonde på c3 och dubblerade torn på andra raden. Följande ställning uppkom efter vits 35. Se4:

Här ska jag bara ro hem segern med 35. … f5 med hotet Tf2! ifall springaren flyttar men av någon anledning såg jag inte Tf2 och spelade 35. … Dc6 istället för 35. … f5. Min motståndare kunde då byta ett tornpar med 36. Te1 och efter fortsatt svagt spel i tidsnöd från min sida kunde han aktivera sin dam, skaffa sig en egen fribonde och dessutom säkra evig schack. Efter 49. Df5+ såg det ut så här:

Här tänkte jag bjuda remi och gå på lunch men jag bestämde mig för att göra ett sista försök och spelade 49. … Dg5 med förhoppningen att han skulle glömma bort sitt torn när min fribonde blev ogarderad. Det följde dock 50. g4+ Kh6:

och här chockar min motståndare mig fullständigt genom att spela 51. Dxg5+?? och efter 51. … Kxg5 52. Tc1 Txc1+ 53, Kg2 Tg1+ var det dags för vit att sträcka vapen.

I sista ronden väntade svart mot Mikael Ohlsson, Kalmar (1682). Jag kände redan när partiet började att jag var rejält uttröttad av de tre tuffa partierna i rond 5, 6 och 7 och hade väldigt svårt att fokusera mina tankar, de verkade leva ett eget liv. Min motståndare verkade vara i samma sits, i alla fall om jag tolkade hans kroppsspråk rätt. Ingen av oss ville dock erbjuda remi utan vi spelade båda aggressivt och vårdslöst och hoppades på att det skulle bli motståndaren som satte bort sig först. Vi klarade oss i 20 drag då följande ställning uppkom:

Vit har just slagit min bonde på f5 och jag svarade med 20. … gxf2. Om vit nu spelar 21. Txf2 säger datorn 0.00 och vi kunde ha enats om remi med gott samvete. Min trötte motståndare spelade istället 21. Dxd7+? och efter 21. … Sxd7 gav han omedelbart upp.

Detta var min vådliga resa i Elite Hotels Open 2024. Efter den katastrofala starten med 0 poäng i snabbschacket lyckades jag ta 3.5 poäng av 4 i långpartierna mot motståndare med nästan 200 poäng högre genomsnittsrating än min egen. Den slutspurten gav mig också segern i ratinggrupp 13 och 50 nya fräscha poäng i långparti-Elo. Vad som hände med min snabb-Elo har jag tyvärr glömt … Detta blev därmed den hittills bästa GP-turnering jag spelat.

Tack till alla som orkade läsa ända till slutet!

Fredrik Andersson