Grand Prix-säsongen gick av stapeln i helgen och i huvudturneringen i den första deltävlingen Kvibergspelen representerades LASS av Daniel Jogstad, Max Wahlund, Leo Odell-Johansson, Peter Nyberg, Fredrik Qwarfort samt jag själv (Fredrik Andersson). I Lilla Kvibergspelen, öppen för spelare med rankingtal upp till 1600, försvarades LASS färger av Kristina Flynner.

Om Leos bravader kan ni läsa i hans egen rapport längre ner på denna sida så denna redogörelse handlar i huvudsak om oss andra.

Tävlingen inleddes enligt klassiskt GP-format, med fyra snabbschackspartier (15 min+5 s/drag) på fredagen följt av två långpartier (90 min+30 s/drag) vardera på lördagen och söndagen.

Tävlingen spelades på Kviberg Park Hotel & Conference som är en del av Prioritet Serneke Arena vilket är nordens största multisportanläggning. I byggnaden fanns förutom hotellet många olika idrottsarenor såsom fotbollsplaner, handbollsplaner m m. Där fanns också ett drygt kilometerlångt längdskidspår i källaren. En riktigt imponerande anläggning med andra ord, väl värd ett besök.

Hur gick det då i turneringen? För min egen personliga del räknade jag inte med att kunna rosa marknaden då jag var rankad som nr 129 av ca 140 deltagare, men jag hoppades få in några bra partier och i alla fall plocka några poäng.

Detta mål infriades i rond 3 när min motståndare Lasse Ramsdal (orankad i snabbschack, 1737 i långparti) gick vilse i taktiska förvecklingar i mittspelets början och tappade en kvalitet. Han tänkte sedan alldeles för länge i sina försök att reda upp svårigheterna och förlorade till sist på tid. Därmed hade jag spräckt nollan och stod på 1 poäng av 4 möjliga efter snabbschacket. Jag hade till och med vunnit lite snabb-Elo eftersom alla mina motståndare varit betydligt högre rankade än jag.

I långpartierna hade jag det tungt till en början och förlorade båda partierna på lördagen. På söndagförmiddagen var jag i trubbel igen och stod på klar förlust i ett slutspel där jag hade dam och springare mot dam och torn. Jag var dessutom två bönder under och hade slut på tid så jag spelade på inkrementet. Min motståndare, Susanne Ellerstrand, verkade dock bli stressad av att jag spelade så fort och hon började själv spela i blixttempo trots att hon hade över 40 minuter på sin klocka. Då kom misstagen och jag kunde vinna tillbaka allt material jag låg under. Med varsin dam, g- och h-bonde kvar på brädet enades vi om remi.

Mitt sista parti blev ett av de kortaste långpartierna jag någonsin spelat. Jag hade vit mot Adrian Velicu (1597) och efter lite dragomkastningar kom vi till sist in i franskt och efter 1. d4 Sf6 2. Sc3 e6 3. e4 Lb4 4. Ld3 0-0 5. Sf3 b6 uppstod ställningen nedan. Gamla rävar i klubben ser förstås direkt vad som är på gång, men låt mig lägga ut texten lite eftersom vi har många nya medlemmar och alla kanske inte är bekanta med det som komma skall.

Här har vit alla nödvändiga ingredienser för en s k ‘greek gift’: dam på d1, löpare på d3, springare på f3 och svart har inget sätt att snabbt täcka fältet h7 med dam eller vitfältslöpare. Om det bara gick att öppna diagonalen för löparen på d3 och bli av med svarts springare på f6…

Efter 6 e5 Sd5 7. Lxh7+ hade så denna ställning uppkommit.

Om nu 7. .. Kxh7 följer 8. Sg5+ och svart har fyra kungsdrag att välja på. 8. … Kh8 blir matt efter 9. Dh5+ Kg8 10 Dh7#. På 8. … Kg8 följer 9. Dh5 och svart måste ge damen med 9. … Dxg5 för att undvika matt. Det säger väl allt att detta är den fortsättning datorn föredrar. På 8. … Kh6 går damen förlorad efter avdragsschack med springaren. Ännu starkare är dock 9. Dd3 som hotar matt på h7. Bäst praktiska chanser ger nog 8. … Kg6 men vit får ett vinnande angrepp med t ex 9. h4 följt av 10 h5+ eller genom att spela damen till g-linjen och hota avdragsschackar.

Min motståndare valde att inte anta löparoffret och spelade 7. … Kh8. I det läget blev jag lite skraj för svarts hot mot c3 och valde därför inte den aggressivaste och starkaste fortsättningen 8. Sg5, men jag fick trots det ett vinnande angrepp som övertygade min motståndare om att lägga ner vapnen efter bara 13 drag.

Jag slutade därmed på 2.5 poäng av 8 vilket jag är ganska nöjd med i den konkurrensen.

Det fanns förstås andra LASS:are som plockade betydligt fler poäng än så. Bäst av alla lyckades vår man i Bryssel, tillika svenske mästaren i veteranklassen, Max Wahlund som slutade på en fin 20:e plats i turneringen och tog 5.5 poäng, vilket också räckte till seger i ratinggrupp 4. Jag låter Max själv berätta:

“Som vanligt hemsöktes turneringen av en massa svåra juniorer. Jag såg uträknad ut mot en av dem, Anders Johnson (1765) men som tur var blev ynglingen alltför angelägen om att sätta matt. Det gjorde att partiet tog en ny vändning, in i ett tornslutspel som väl ändå är remi – eller?

Svart vid draget borde kunna hålla detta, tycker man. Men i praktiken är det svårt – vits pjäser är väldigt aktiva. Det blev hela poängen till Linköping, men sanningen om ställningen är fortfarande okänd. Kanske kan någon läsare hjälpa till?

I sista ronden mötte jag den svåre och taktiskt skicklige Kim Nygren. Men det blev en förvånansvärt enkel resa. Kim valde att spela Gamens äldre kusin Fajarowiczgambit, som är nästan lika usel som sin släkting. Med normala och enkla drag får vit en vinstställning medan svart bara kommer trängre och trängre. 

I denna ställning hittar datorn vinst direkt med Sf6+. Men även h4 som spelades dög bra. Slutsats: lär er riktiga öppningar…”

Övriga LASS-resultat: Daniel Jogstad 5 p (2:a i ratinggrupp 3 efter bl a remi som svart mot IM Ritvars Reimanis), Leo Odell-Johansson 4.5 p (2:a i ratinggrupp 6), Fredrik Qwarfort 4 p (3:a i ratinggrupp 9) och Peter Nyberg 3.5 p.

I Lilla Kvibergspelen tog Kristina Flynner 3 p efter att bl a ha besegrat den mer än 300 poäng högre rankade Jimmy Chang.

Fullständiga resultat: https://member.schack.se/ShowTournamentServlet?id=11908

Fredrik Andersson