Av Max Wahlund

Ett par veckor efter Kennerudsblixten i Skänninge började det klia allvarligt i schackfingrarna igen. Eftersom jag pga jobbyte hade en del ledigt slog jag återigen upp den fantastiska resursen World’s Biggest Chess Tournament Calendar på internet och zoomade in på Tyskland: 21 ronder blixt i Krefeld nära Ruhrområdet kunde kanske smaka fågel?

Så fick det bli. Tågbiljett bokades och blixtöppningarna slipades. Jag var rankad 20e man av cirka 100 deltagare. Ridande på en framgångsvåg från Skänninge hade jag höga förhoppningar.

Till skillnad från i Sverige betraktas corona fortfarande som en stor sak i Tyskland. Det innebar i princip mask under sju timmars tågresa. Inte helt bekvämt. Jag parkerade mig därför i restaurangvagnen vilket var både gott och skönt att slippa masken. (Nyttigt kan däremot diskuteras – öl och mikrovärmd currywurst ska man nog egentligen ta det lugnt med.)

Även framkommen i Krefeld i spellokalen slapp man masken. Däremot slapp man förstås inte räliga juniorer. Jag blev väldigt orolig när första rondens motståndare var en 1400-rankad 10-åring. Han spelade dock i snabbaste laget dessbättre.

En ständig fråga i blixt är hur pass viktigt det är att spela bra? Det borde vara viktigt, men minst lika angeläget är att ta vara på de chanser som uppstår. Inledningen av turneringen gick helt min väg. Jag var totalt utspelad av en 1800-spelare när jag plötsligt kunde spela Db7xg2 schack matt! Det långa draget hade han inte sett. Han blev hörbart missnöjd.

I nästa parti mötte jag nummer 4 rankingmässigt och hängde åter mot repen i ett slutspel med dam och torn på varje sida. Men min dam stod på f6 och när jag drog Ta6-a8 blev matten på h8 omöjlig att gardera. Motståndaren grymtade ilsket, vräkte in alla pjäser på brädet i raseri och började svära på tyska. ”Alla mina drag är löjliga, hur kunde jag spela sådär?!” sade han och tittade mig ilsket i ögonen. Vad svarar man på det? ”Ja jag är tacksam” fick jag ur mig. Han ropade ”Det förstår jag!”, hoppade upp och rusade ut i en liten trädgård intill spellokalen för att finna frid kanske.

Mot mitten av turneringen vände vinden och jag fick en del stolpe ut. Skulle det bli en fiaskoturnering? Nej! Styrkt av en pizza från kafeterian spurtade jag med 4/4 på slutet, slutade på 13/21 och en 14:e plats av 100, med plus i blixtelon. Ingen dundersuccé kanske, men får ses som godkänt.

Nu blir det lite andra aktiviteter ett tag, men kanske är det snart dags för en ny turnering. Jag brukar inte kunna hålla mig så länge…

Resultat:
1. IM Ilja Schneider, 17.5/21
2. Simon Knudsen, 16
3. IM Tobias Jugelt, 15
—
14. CM Max Wahlund, 13
Fullständiga resultat