Uppsala Schackfestival post-corona(?)

Länge har man längtat efter att få åka iväg och spela en schacktävling. Så när Carla hade frågor kring medlemssystemet och en turnering han skulle arrangera, så slängde han rutinerad som han är, iväg en fråga om inte jag skulle vara med.

“En schackturnering, i mitten av augusti. Kommer det att gå verkligen” , var min första tanke. Men jag sög på karamellen och tänkte att jag kan väl alltid anmäla mig. Det kan ju faktiskt gå. Och ju längre tiden gick, desto mer möjligt kändes det.

Jag valde att spela Open-gruppen. En rond 90 min + 30 sek/drag om dagen, rondstart 10.00 varje dag. Det blev inte så mycket förberedelser inför, jag tränade lite problem på Lichess bara och körde något parti snabbschack med livesändningsbrädet jag har. Strax innan turneringen hörde två av sig, dels ville dom bli medlemmar, dels så tänkte dom spela i Uppsala. Anton Silver i weekend-turneringen med fem ronder 90 30 och Asker Davidsson i Amatör som spelade sju ronder 15 min + 5 sek / drag. Även Istvan Orci var anmäld till weekend.

Inför första ronden var jag riktigt nervös får jag medge. Startfältet bestod av en oerhörd mängd juniorer, som troligtvis hade rankingtal som låg långt efter deras utveckling. I vanliga fall brukar vuxna vara lite rädda för underrankade juniorer, men med 1½ års stillastående rankingtal för dessa juniorer torde de vara livsfarliga för de av oss som mest försöker undvika att sjunka i ranking.

I Uppsala gick jag även förbi denna passande byggnad, Qwarre i klubben brukar ju prata om schackspelare som grisar på Farmek ibland 😉

Min nervositet försvann när jag väl hamnade vid brädet. Trots att jag fick möta en 12 årig liten knatte på 1400 i ranking. I efterhand fick jag reda på att han vunnit Skol-SM ett par gånger och han visade varför när han mötte mig. Jag försökte spela säkert men ändå ställa honom för ställningsbedömningar. Som han klarade galant. Det hela gick ner i ett torn+häst slutspel, där jag trodde att jag skulle få initiativet. Så fel jag hade. Han fick initiativet och när jag trodde jag lurat honom lite genom att han slog en h-bonde med tornet som torde ge att jag skulle återta initiativet, så fick jag se att.. Jaha.. Han hotar matt nu också. Så var det med det initiativet och sen avslutade han kliniskt. Inte den bästa starten.

Turneringen fortsatte lite bättre, jag spelade överlag ganska ok, mitt motstånd var dock väldigt ungt. Efter fem ronder hade jag mött EN! spelare över 16 år och fem mellan 12 och 16 år. Sen fick jag möta vuxna spelare, som i båda fallen gjorde lite enkla taktiska misstag och lät mig vinna pjäs i mittspelet.

Under lördagens parti hade jag fullt upp att nyfiket bevaka Amatör-klassen. Den fick 51! deltagare som inte hade en ranking. Ett fantastiskt initiativ av Carla. När de kom in i spellokalen blev de varmt välkomnade och informerade var de skulle spela.

Amatörgruppen
Asker till vänster

Asker kom 11:a av 51 deltagare och var nöjd efteråt och taggad på mer spel. Jättekul!

Anton Silver började på fredagen, men hade kommit upp på torsdagen och käkat middag med Carla och Tiger. Jag fick nu veta att Anton är en riktigt duktig Go-spelare, vilket förklarar kopplingen till Tiger som även spelar Go.

Anton till höger i första ronden.

Målet för Anton var att få en ranking, vilket den sista weekend-gruppen inte kunde ge, då många, som han, var orankade. Det behövs som bekant fem partier mot rankade spelare med minst en halv poäng i resultat för att få en ranking. Han radade dock upp resultaten och i sista ronden så blev det ren final om gruppsegern. Partiet var långt och slutade till slut remi. Med samma särskiljning och lika många svarta så vann Anton på lotten. Stort grattis!

Istvan hamnade i den femte weekendgruppen med sex spelare berger (alla möter alla).

Han fick ömsom vinster, ömsom förluster i jämna längre partier som är Istvans signum. Han tog till slut 1½ på 5.

Min insats räckte faktiskt till delat rankingpris och en åttondeplats av 62 deltagare. En skön semestervecka, fina spelförhålanden och jag hann både med bra löprundor längs med Fyrisån, middagar i varma sommarkvällar med min gamle vapendragare Anil Surender samt en spelning med Stefan Sundström. Men bästa intrycket var nog amatörklassen. Det vi andra höll på med var väl som att kolla på färg som torkar i jämförelse.

Alla resultat