I allsvenskans fjärde rond tog förstalaget emot Hultsfred hemma. Matchen kändes på förhand viktig – LASS på 3 poäng mötte ett Hultsfred som visserligen bara tagit två men mött båda topplagen i serien. Rond 4 är ju mittpunkten i serien och kunde avgöra om avslutningen utkämpas i övre eller nedre halvan av tabellen.

Undertecknad hade fått förtroendet att spela på förstabordet och med svart mot Håkan Alm (2250) kändes det inte som läge för någon Traxler, Gam eller Elefant. Istället blev det en teorivariant i Katalanskt där vi nog aldrig gick bortom +0.5 för någondera spelaren. Remi i 28 drag.

Strax därefter gick Gabriel tyvärr in i en matt på femtebordet och Hultsfred tog ledningen. Guilherme brassade på stenhårt och offrade till slut ett helt torn. Tyvärr höll det inte riktigt. 2,5-0,5 till Hultsfred.

Ändå såg det inte så dåligt ut. Comebackande Sam hade först lite svårt att få bukt med motståndarens mycket tidiga f5 i en fransk framskjutningsvariant. Men en snygg kombination ledde till att damen kunde ta för sig av svarts outvecklade torn på h8. Svarts förtvivlade försök att stänga in damen var förgäves. ”Jag spelade som en junior”, muttrade Hultsfredspelaren efteråt. 2,5-1,5 och nytt hopp för LASS.

Ingvar övergav sin kära Leningradvariant för Grünfeld denna gång och resultatet blev ett jämnt och spännande mittspel med ömsesidiga chanser. I tidsnöden mynnade det dock ut i remi: 3-2.

Peter offrade kvalitet – det ska man ju göra. Just detta var dock ett undantag och kompensationen blev knapp. I intensiv tidsnöd prövade klubbordföranden att även offra alla övriga pjäser för remischackar. Några sådana fanns dock inte på brädet: 4-2 till Hultsfred. All heder dock till Peter som kämpade med dam mot dam, torn och löpare in i det bittra slutet. Så ser lagspel ut!

Nu stod hoppet om oavgjort till våra två sista vitspelare: Jörgen och Mårten. Båda måste vinna.

Jörgen satt och gnuggade med ett tornslutspel med bonde över. Motståndarens kung var nedtryckt på sista raden av Jörgens torn men det verkade ändå väldigt svårt att komma igenom eftersom merbonden var en dubbelbonde och det verkade svårt att vare sig skapa en fribonde, attackera svarts bönder, eller komma igenom med kungen.

Mårtens parti såg mer hoppfullt ut – med två merbönder i ett slutspel med torn och varsin lätt pjäs verkade chanserna goda. Mårten bytte snyggt av tornen och nu såg det svettigt ut för svart som var tvungen att försöka offra sin löpare för två bönder för att få remi. Det visade sig omöjligt och nu stod det 4-3 till Hultsfred!

Jörgen malde på med sin vanliga Ulf Andersson-precision. Jag är glad att jag aldrig behöver möta honom i KM! Fyra och en halv timme efter rondstart hade merbonden förvandlats till förbundna b- och c-bönder mot en svart f-bonde – varsitt torn också. Ingvar utbrast ”Jörgen vinner!” i ett läge när jag själv undrade om inte svarts bonde hade börjat bli farlig. Ställningen var allt annat än enkel och i ett fullsatt fikarum haglade kommentarerna och analyserna. Motståndaren lyckades rädda sig in i en Philidorställning, men övergav den och hoppet tändes tillfälligt hos hemmaspelarna. Tyvärr gick det inte att krama ut någon seger hur Jörgen än försökte. Remi och 4,5-3,5 till Hultsfred.

Så är schacket! Spännande, gastkramande. I februari spelar vi mot Västervik och det blir säkert lika spännande.