Jag (Fredrik Andersson) följer trenden startad av Leo och Christoffer och bidrar med min egen rapport från SM i Uppsala. Förvänta er inte att läsa om välspelade partier här. Om ni vill göra det hänvisar jag er till Leos berättelse. Vill ni däremot uppleva en hisnande åktur och avnjuta (eller äcklas av) den blunderfest som SM:s lägre klasser utgör, läs vidare!

Alltsedan jag började spela för LASS våren 2019 har jag varit (tycker jag själv i alla fall, alltid svårt att skatta sin egen spelstyrka) en ganska typisk klass III-spelare. Den senaste tiden, framför allt i kraft av ett bra resultat i Påskturneringen i Norrköping, har jag dock gått upp en del i rating. Så mycket att jag klarade dispensgränsen 1750 för klass II, låt vara med visst darr på ribban. Naturligtvis tog jag chansen till uppflyttning. Man vet ju aldrig om chansen återkommer.

Mitt uttalade mål var förstås att undvika nedflyttning till klass III igen och för det krävdes det att jag tog 3 poäng av 7 (hälften minus en halvpoäng). Jag insåg dock att det skulle bli mycket svårt, trots allt var jag nästan lägst rankad i hela klass II. Jag kände därför att jag kunde vara nöjd även om jag bara skulle ta 2-2.5 poäng och bli nedflyttad, om jag bara spelat nära toppen av min förmåga. Det finns ingen anledning att vara missnöjd med förluster mot klart bättre spelare om man själv spelat bra.

Jag lottades in i den femte och sista klass II gruppen. Eftersom denna grupp innehöll hela 14 deltagare skulle den spelas som en FIDE-schweizer och dessutom fick gruppen en extra uppflyttningsplats, så de två bästa i gruppen var garanterade plats i klass I nästa år.

I första ronden väntade svart mot Christian Andersson från Alingsås. Jag intalade mig att jag måste spela solitt och säkert i öppningen. Jag ville definitivt inte hamna i någon av mina patenterade öppningskatastrofer. Detta parti väljer jag att återge i sin helhet, inte för att det var välspelat och instruktivt (det var snarare raka motsatsen) utan för att fyrverkerierna börjar mer eller mindre omedelbart. Håll i hatten och spänn fast säkerhetsbältena, för nu åker vi.

Partiet började 1. c4 e5 2. Sc3 Sf6 3. Sf3 Sc6 4. e4 Lc5?! 5. Sxe5

Spela solitt och säkert var det, ja. Det tog mig bara 4 drag att gå rakt in i en centrumgaffel. Så går det när man spelar på autopilot. Konstigt nog är detta spelbart för svart, men då ska man se fortsättningen 5. … Sxe5 6. d4 Lb4 7. dxe5 Sxe4. Det gjorde inte jag. Däremot såg jag att 5. … Sxe5 6. d4 Ld6 inte funkar p g a 7. c5 och eftersom jag inte ville vara bonde under så spelade jag 5. … Lxf2+?. Detta är inget bra drag, vilket snabbt visade sig i partiet som fortsatte 6. Kxf2 Sxe5 7. d4.

Nu var goda råd dyra. Jag såg framför mig hur den vita bondehorden i centrum väller fram och mosar allt i sin väg om jag retirerar med springaren. Seg4+ såg jag inte någon vettig uppföljning till. Det enda trumfkortet jag hade var vits lite försvagade kungsställning. Jag bestämde mig för att det fick bära eller brista, jag måste gå till angrepp om jag ens ska ha en liten chans att rädda poäng i partiet. Det följde 7. … Sfg4+?! 8. Kg3. Bästa draget enligt min gamla trotjänare Stockfish 12 som säger +4.5. Lichess analysmotor säger dock +1.1 och tycker att både Ke1 och Kg1 är bättre. Jag vet inte vilken av dem som ligger närmast sanningen, men jag vet att min motståndare måste ha nerver av pansarplåt om han spelar ett sånt drag, för nu blir det åka av. 8. … Df6 9. De2.

Här missade jag en chans att rädda en halvpoäng med 9. … Sf2 ty på 10. Dxf2 har jag evig schack efter 10. … Dg6+ 11. Kf4 Df6+ och vita kungen måste tillbaka till g-linjen och 10. Tg1 h5 är farligt för vit. Istället försökte jag med 9. … Sd3 med poängen att ingen av springarna går att slå. På 10. Dxd3 följer 10. … Df2+ Kxg4 h5+ 11. Kh3 (11. Kg5 Df6#) d5+ 12. g4 hxg4#. Om istället 10. Dxg4 så ryker den vita damen efter 10. … Df2+ 11. Kh3 d6 och om 10. Kxg4 hamnar vita kungen i ett mattnät efter 10. … h5+.

Problemet med Sd3 är att jag inte har något konkret hot, så vit kan bara spela på, vilket också skedde. 10. Df3 Dxd4 (för att kunna möta Lxd3 med Se5) 11. Sb5 (Be mig inte att redogöra för allt som hänger i den här ställningen, det gör mig yr i huvudet att bara tänka på det.) De5+ 12. Lf4 Dxb2?. 12. … Sxf4 leder till lika spel efter en sanslös datorvariant men efter textdraget står vit på vinst igen. 13. Lxd3. Så där rök pjäsen till sist. Jag hade egentligen bestämt mig för att ge upp när jag tittade en extra gång och såg att det fortfarande fanns en möjlighet att skapa hot mot vits kung. Jag spelade 13. … h5 (med det dödliga hotet h4+) 14. Lxc7??.

Ger visserligen kungen ett flyktfält och hotar matt i två genom Sd6+ följt av Dxf7# men draget är för långsamt. Mitt angrepp är snabbare. Annars vinner nästan vad som helst för vit, t ex 14. De2 (för att byta dam), 14. Sxc7+ (självförklarande) eller 14. h4 (för att stoppa min attackplan). 14. … h4+ 15. Kxg4 d5+?? 16. Kf4.

Här hade jag börjat få ont om tid och jag trodde inte att det spelade så stor roll om jag spelade d5+ eller d6+ i mitt 15:e drag och la därför inte ner någon längre betänketid på draget. Nu ångrade jag mig dock bittert då jag såg att om min bonde stått på d6 istället så hade jag vunnit vits dam efter 16. … Dd2+ 17. De3 (enda draget) g5+ 18. Kf3 Lg4+ och kungen kan inte fortsätta skydda sin gemål. Jag försökte ändå med 16. … Dd2+ men min motståndare gick inte i fällan. 17. Ke5 Db2+. Jag ville inte låta vita kungen retirera till d4 och gömma sig bland sina övriga pjäser.

Här håller vit remi med 18. Kf4 och jag har inget bättre än att upprepa med 18. … Dd2+. Även 18. Sb4 ger lika spel enligt datorn, men min attack fortsätter efter 0-0 och Te8+. Min motståndare ville dock varken tillåta dragupprepning eller ge upp sitt matthot och spelade 18. Kd6?? Härifrån är det forcerad matt. Det följde 18. … Th6+ (titta på hela brädet!) 19. Kxd5 Le6+ 20. Kc5 b6+ 21. Kc6.

Min ursprungliga plan var att vinna vits dam med 21. … Lg4+, men efter 22. Sd6+ Txd6+ 23. Kxd6 Lxf3 24 gxf3 har vit ett torn och två pjäser för damen vilket jag tyckte var onödigt mycket, även om jag fortfarande står på vinst p g a vits något originella kungsställning. Det fanns dock en mycket starkare fortsättning. 21. … Ld7++. Det roliga partislutet är 22. Kb7 Lc6+ 23. Ka6 Db4 och vit kan i längden inte förhindra Da5#. Min motståndare gjorde dock pinan kort. 22. Kd5 Lc6# avslutade det vildaste parti jag någonsin spelat.

Jag kan avslöja att puben Bishop’s Arms på spelarhotellet hade minst en glad besökare denna kväll!

Dagen efter skulle jag spela vit mot Rickard Myrberg från Uppsala och efter svarts 12:e drag uppkom följande ställning.

Jag fullföljer här en plan jag har haft under några drag. Jag ville bilda ett batteri med dam och löpare riktat mot springaren på c7 och samtidigt hota den oförsvarade bonden på g7 och spelade därför 13. Dg3?? och missade helt att min löpare på f4 saknar fält. Efter 13. … g5 vinner svart pjäs utan att jag får någon som helst kompensation utöver en bonde (observera att Tg8 vinner min g2-bonde ifall jag slår 2 gånger på g5), så här var det tack och godnatt!

Eller inte. Trots allt hade jag varit pjäs under mot en lika stark spelare dagen innan och ändå vunnit. Har jag någon gång berättat att mitt mellannamn är Hybris? Jag bestämde mig för att spela vidare. I drag 21 kan jag generera mitt första hot genom att i nedanstående ställning spela 21. Lc4.

Svart kan inte slå på c3 eller e3 eftersom Lxf7+ följt av Sg6+ vinner svarts dam. f7 måste alltså garderas och här gör min motståndare sitt första misstag med 21. … Tf8? vilket strandar den svarta kungen i centrum. Riktigt var förstås 21. … 0-0. 22. Sg6 är visserligen en gaffel som vinner svarts torn, men den kostar mig båda mina springare vilket är alldeles för dyrt.

Här tror jag att min motståndare började bli lite nervös, för de närmaste dragen duggar misstagen tätt. 22. Sfd5 b5?

Varför inte bara ta springaren? Troligen var min motståndare rädd för schackar längs diagonalen a4-e8 i kombination med Sxf6+, men i det här läget är detta ofarligt. Enligt datorn står jag bättre här (för första gången sedan öppningen) ifall jag spelar 23. exd4. Det gjorde jag tyvärr inte men jag vann i alla fall en bonde med 23. Sxf6+ Dxf6 24. Sxe4 De7? (damen måste till c6 eller f5 för att förhindra mitt nästa drag) 25. Ld5.

Här är spelet utjämnat enligt datorn. Jag är visserligen fortfarande pjäs under, men jag har två bönder och många farliga hot som kompensation. Inom några drag såg svart sig tvungen att prisge tornet på a8 för att lätta på trycket. Det hjälpte föga då hans kung fortfarande var fast i centrum, där mina centraliserade torn regerade oinskränkt. Efter att ha vunnit en pjäs hittade jag en förenklingsmanöver som byter ner till ett vunnet slutspel i mitt 38:e drag.

Det följde 38. Sc5 Dc7 39. Dxb6+ Dxb6 40. Sd7+ Kb7 41. Sxb6 Txc2+ 42. Kb1 Kxb6 43. a3 och här hade svart fått nog.

Efter denna totalt osannolika inledning av SM stod jag alltså på full pott efter två ronder efter att ha tappat pjäs i båda partierna. I rond 3 skulle jag spela vit mot den andra fullpoängaren i gruppen, Klas Widebeck från Uppsala. Detta parti gick lite mer som jag förväntat mig att det skulle gå att spela i klass II. Jag blev fullständigt överkörd och hade inte en chans. Första förlusten var därmed inkasserad.

Tidigare samma dag hade jag, i sällskap med Mårten Garner, passat på att gå Steg 2-kursen för Elo-domare given av Johanna Lundström. Det var en mycket givande och lärorik förmiddag. Johanna meddelade också att hon gärna (mot betalning förstås) reser ut till klubbar för att ge kursen. Kanske något för styrelsen att tänka på, nu när vi ska arrangera ett SM i snabbschack för damer senare i år. Att ha välutbildade domare i klubben är säkert ingen nackdel.

I rond 4 väntade svart mot Ronny Heijdenberg, Fagerviks SK. Vi spelade avbytesvarianten i franskt och jag rockerade långt för att få angreppschanser. Det såg lovande ut till en början, men mina pjäser var lite olyckligt placerade vilket gjorde alla anfallsideer lite för långsamma. Jag missade också en chans att byta ner till ett fördelaktigt slutspel. Några drag senare tvingades jag istället att byta ner till ett slutspel där jag står klart sämre. En bättre spelare än jag hade nog kunnat rädda en halvpoäng i det slutspelet, men jag klarade inte det, och min motståndare vann välförtjänt.

Efter två raka förluster skulle jag nu spela vit mot Per-Olof Jönbrink, SK Kamraterna. Detta ser jag som mitt bästa parti i turneringen. Mitt öppningsspel var dock inte perfekt och svart står lite bättre när min motståndare spelar 11. … Ld6-b4.

Svarts 11:e drag är inte dåligt i sig men det tyder på att svart har en felaktig spelplan. Det kan vara farligt att ge sig ut på bondejakt innan utvecklingen är fullbordad och kungen fortfarande står i centrum. Jag såg här att jag vinner tillbaka bonden och får en mycket fördelaktig ställning ifall svart slår två gånger på c3. Jag spelade 12. 0-0 och hörde samtidigt en djup suck från andra sidan brädet. Vilken otur tänkte jag, min motståndare måste ha sett samma taktiska finess som jag. Nu kommer han aldrig att gå i fällan och slå på c3.

Det följde 12. … Lxc3 13. bxc3. Nåja, att ta en gång är ofarligt. Han kommer ju aldrig att ta bonden. 13. … Dxc3? Hoppsan! Jag har väl inte missat något? Nej, det är klart till drabbning. Jag spelade 14. Sxf7! (ja, jag är så förmäten att jag ger mig själv ett utropstecken, stäm mig om ni vill!).

Springaren går förstås inte att slå p g a avdragshotet Lg6+ och 14. … Dxd4+ faller på 15. Lf2. Svart svarade 14. … Tf8. När jag såg den här ställningen efter svarts 11:e drag var min tanke att följa upp med Sd6+ och Sxc8, men när jag nu hade ställningen framför mig ville jag inte byta bort min magnifika riddare i skinande rustning mot den halvt förlamade och dementa biskopen på c8. Bonden på e6 är svag och blockerar vägen till den svarta kungen. Den ska attackeras. 15. Sg5 Dc6 16. Tae1 e5 17. dxe5 Se4 18. Sxe4 dxe4 19. Lxe4.

De senaste dragen har varit präglade av desperation från svarts sida. Två bönder upp så behöver jag inte ens förlita mig på mitt angrepp utan jag kan lugnt byta ner till ett vunnet slutspel. Svarts nästa drag får mig dock att överge alla tankar på slutspel. 19. … Dc7? Tar ett viktigt flyktfält från svarts kung. Partiet tog snabbt slut: 20. Dh5+ g6 21. Lxg6+ hxg6 22. Dxg6+.

Här leder både 22. … Tf7 23. e6 och 22. … Kd8 23. Lh4+ Sf6 24. Lxf6+ till matt eller massiv materialförlust så svart gav upp.

I och med detta parti var jag alltså uppe i 3 poäng och hade därmed säkrat fortsatt spel i klass II nästa SM redan efter 5 ronder.

Mitt parti som svart mot Erik Westberg, Järfälla i rond 6 blev spännande. Efter dragomkastning kom vi till sist in i något slags slaviskt där min motståndare var alldeles för ivrig att låsa till damflygeln med ett tidigt c5. Traditionellt bemöts flankattacker bäst med ett motanfall i centrum och mitt lät inte vänta på sig. Detta motanfall gav mig möjlighet till ett kungsangrepp som vit blev tvungen att ge en kvalitet för att stoppa.

Jag började dock få dåligt med tid och i tidsnöd fattade jag en rad dåliga beslut som till sist kostade mig en pjäs. Efter vits 45:e drag såg det mörkt ut för den svarta krigshären.

I ett sista desperat försök att rädda partiet spelade jag 45. … Txd7 och efter 46. Dxf5+ Kg8 47. Dxd7 hotar vit visserligen matt på g7 men min dam har fått tillgång till e-linjen.

Jag spelade 47. … De3+ med förhoppningen att få till evig schack eller gaffla till mig vits ogarderade löpare. Här vinner 48. Kh2 för vit då schackarna tar slut efter 48. … Dxf4+ 49. Kg1 De3+ 50. Kh1 De1+ 51. Kh2. Min motståndare missade vinsten och efter 48. Kh4 Dxf4+ 49. g4 Dg5+ 50. Kg3 De3+ delade vi på poängen.

Ställningen i gruppen inför sista ronden utlovade en spännande uppgörelse. Visserligen var Klas Widebeck som krossade mig i rond 3, redan klar gruppsegrare på 5.5 poäng. Kom dock ihåg att gruppen innehöll 14 spelare och därför hade ännu en uppflyttningsplats, och andraplatsen delades av inte mindre än sex spelare på 3.5 poäng och en av dem var jag. Trots att jag nästan var lägst rankad i hela klass II hade jag alltså chans att gå upp i klass I med en rond kvar. Inte läge att ta en snabbremi alltså utan nu gällde det att uppbåda alla återstående krafter i sista ronden.

Jag fick vit mot Jonas Wålinder (pappa till den mer kände Lars Wålinder) som hade bäst särskiljning av alla på 3.5 poäng och därför låg tvåa i gruppen.

Partiet började lite knackigt efter några småmissar i öppningen. Jag tyckte ändå att jag hade ett skapligt angrepp på gång när jag missade en taktik och både förlorade en bonde och fick alla lätta pjäser avbytta. Med angreppschanserna borta tvingades jag till passivt försvar av min efterblivna bonde på e3. Efter svarts 34. … Dd6-e6 uppkom följande deprimerande ställning.

Som synes håller svart också på att ladda upp för en inbrytning på c-linjen. Datorn rekommenderar 35. Df5+ för att byta dam och lätta lite på trycket. Jag fick dock syn på en taktisk möjlighet som jag hoppades att min motståndare, som var i begynnande tidsnöd, skulle missa. Jag spelade 35. Kd3 och min motståndare missade mitt hot och svarade med 35. … Dd7. Nu kom 36. Df5+ och om svart hållit huvudet kallt och svarat 36. … g6 hade han förmodligen vunnit lätt. Istället spelade han det förhastade 36. … Dxf5? och det följde 37. Txf5 Td7 38. Txd5 som tyvärr inte vinner tillbaka bonden då svart har desperadon 38. … Txe3+ vilket också spelades. Efter 39. Txe3 Txd5 40. Ke4 Td8 hade vi klarat tidskontrollen och nått ett tornslutspel som borde sluta remi vid korrekt spel.

Vid det här laget var alla partier i gruppen slutspelade utom vårt. Varken jag eller min motståndare visste ställningen i gruppen, men i efterhand lyckades jag ta reda på att den av oss som vinner partiet blir grupptvåa och går upp i klass I. Om vi spelar remi går istället uppflyttningsplatsen till 13-årige Hugo Hardwick som är den ende av de sex som delade andraplatsen som vunnit i sista ronden. Resten av partiet spelades därför inför ganska många nyfikna åskådare som flockades runt brädet.

Tornslutspel är tyvärr inte min starka sida. Jag valde fel plan och stod snart på förlust igen. I ren desperation bytte jag av tornen och gick ner i ett förlorat men lite klurigt bondeslutspel med kapplöpande bönder på varsin flygel. Efter 55. … h4-h3 uppkom följande ställning.

Jag hade inget annat val än att spela 56. gxh3, men efter 56. … g3 57. a5 g2 58. axb6+ Kd7 59. b7 g1D+ 60. Ka6 Kc7 blir det ingen ny dam för min del. Min motståndare spelade dock 56. … gxh3?, kanske ett tecken på utmattning efter ett långt parti och framför allt en lång turnering. Det följde 57. a5 h2?. Svart hade vinstchanser kvar efter 57. … bxa5 58. b6+Kd7 (andra drag förlorar för svart) 59. b7 h2 60. b8D h1D med två merbönder i det resulterande damslutspelet. Nu är dock alla vinstchanser borta. Partiet slutade 58. axb6+ Kd7 59. b7 h1D 60. b8D Da1+ 61. Kb7 Dh1+ 62. Ka7 och här enades vi om remi utan att spela ut hela dragupprepningen.

Jag hade därmed tagit totalt 4 poäng i min debut i klass II och jag slutade på fjärde plats i gruppen. Jag gjorde därmed mitt bästa turneringsresultat hittills. Jag missade visserligen uppflyttning till klass I då Hugo Hardwick tog andraplatsen i gruppen på 4.5 poäng, men jag är inte så ledsen för det. Jag är övertygad om att en ung spelare under stark utveckling kan hävda sig mycket bättre i klass I än vad jag hade klarat.

Fullständiga resultat: https://member.schack.se/ShowTournamentServlet?id=16547

Längst ner på sidan finns dessutom länkar till övriga SM-grupper.

Fredrik Andersson