Varning för maratonläsning!

Alla mina partier att spela igenom på egen hand: https://lichess.org/broadcast/schack-sm-2025-mastarklassen/round-1/X8CJsigN#players/1722727

Och Simon Malms partier som jag går igenom klart mindre, inte för att de är mindre intressanta: https://lichess.org/broadcast/schack-sm-2025-mastarklassen/round-9/AezTjane#players/1759825

Schack-SM har av någon anledning gått riktigt bra  de senaste åren 2023-24, dvs sedan jag gjorde comeback efter 7 års uppehåll (bättre än andra långpartiturneringar vs). Det kanske är något med formatet som passar mig extra bra, med sena rondstarter och bara ett parti per dag. Då borde man ju kunna plocka fram sitt bästa, utvilade spel. Detsamma gäller förvisso också motståndarna… 

2023 lyckades jag inte ta mig upp från klass 1 trots att jag stundtals spelade riktigt bra (Simon Malm tog istället hem vår grupp!). 2024 däremot hade jag en rejäl urladdning och fick utdelning för spelet med övertygande 6.5/7 och gruppseger. Detta år blev det därmed anslutning till Simon i mästarklassen. Jag hade sett honom klara sig kvar med ett nödrop 2024 så jag hade på känn att det kunde bli hårt. Under mitt år i Frankrike där jag bodde i Toulouse och halvpluggade gick jag med i en lokal schackklubb och höll på så sätt igång. Jag spelade en ganska stor internationell >2000-turnering i Cap d’agde som hade exakt samma format som mästarklassen i SM: 9 ronder, en per dag, och motståndet höll samma ratingintervall, i alla fall i mitt fall då jag aldrig vann tillräckligt för att bli lottad mot starkare spelare. Vitaly Sivuk var den enda andra svensken i turneringen, och gick faktiskt och vann hela saken. Så vi höll på att komponera en Sverige-macka, med Sivuk i topp och jag sist i resultattabellen. Ett tag låg jag verkligen allra sist, men undvek till slut jumboplatsen med 2.5/9. Om detta dock var en indikation på hur SM kunde gå så var det ju inte lovande, 1.5 poäng kort från att hålla mig kvar…

Så, tillbaka i Sverige med rimligare temperaturer och Uppsala, där jag inte spelat sen nån kadettallsvenska eller nåt på 00-talet som jag knappt minns (trots uppväxt i Stockholm). Men nu skulle nya minnas skapas! 

Som lägst rankad fick jag tyvärr frirond i första pga ojämnt antal deltagare. Medan jag pendlade tillbaka till Stockholm för att “pröva igen” morgondagen kunde jag se Simon ganska enkelt vinna som svart mot Peyman Mashadi i en skarp Caro Kann-variant som han uppenbarligen kunde mycket bättre. Mitt SM började således på söndagen med svart mot Mikael Stanley. Det blev en smakstart med ett mycket stabilt parti:

1. e4 c5 2. Nf3 Nc6 3. c3 Nf6 4. e5 Nd5 5. d4 cxd4 6. cxd4 d6 7. Bc4 dxe5 8. dxe5 Ndb4 9. Qb3 e6 10. O-O Na5 11. Bb5+ Bd7 12. Qa4 Bxb5 13. Qxb5+ Nac6 14. Nc3 a6 15. Qc4 Qd3 16. Qg4 Qg6 

Vits dam jagas och svarts dam säkrar kungsflygeln. Bytet tar bort all press på svart (annars kan man råka ut för jobbiga angrepp i alapinare). Mot en högre rankad spelare misstänker jag att vit hade återvänt till c4 eller möjligen bytt, nu kom istället 17. Qh3?! vilket måste vara för passiv placering. Redan här började jag tro att det kunde gå vägen.

17…Be7 18. Bf4 O-O Redan i detta drag borde jag gjort Nd3, jag hade missat hans försvarsidé 19. Rae1 Nd3 20. Re4!? Faktiskt en ganska bra idé trots att det ser instabilt ut. Tornet kan ibland svingas till kungsflygeln med tempo på damen och bli en farlig pjäs. Nu började det gälla att se upp. Rad8 21. Bg3 h5 22. Nh4 Qh7 23. f4 Rd4 

Datorn ville slå på b2 med springaren, men jag tyckte det började kännas jobbigt efter f5. Här måste vit faktiskt byta på d4 eller ännu bättre, gå in i komplikationerna efter f5. Istället hade han missat en taktisk detalj: 

24. Re2? Bxh4! Nu ryker antingen f4 eller: 25. Qxh4 Ndxe5! 26. fxe5 Rxh4. Vit väljer oklarhet framför att lida med bonde under och fina fält för svarts pjäser. 27. Bxh4 Qd3 28. Rf3 Qd4+ 29. Bf2 Qb4 30. Rh3 Rd8 31. Rh4 Qa5 32. Rxh5 f5. Mycket nöjd med detta drag som helt stänger ner motspelet. 33. g4 g6 34. Rh3 Nxe5 35. gxf5 exf5 36. Bh4 Rd4 37. Bf6 Rg4+ 38. Kh1 Qc5 39. Rg3 Rxg3 40. hxg3 Qc6+ 0-1.

Simon skåpade samtidigt ut Erik Dingertz som vit i en avböjd damgambit. I rond 3 mötte därför Simon efter två raka (riktiga) vinster Carl Cederstam på bord 1. Jag ställdes på bordet nedanför som vit mot Elias Kingsley. Inget vi förutspått på förhand kan man säga (:

1. c4 Nf6 2. Nc3 e6 3. e4 d5 4. e5 d4 5. exf6 dxc3 6. bxc3 Qxf6 7. d4 h6 8. Nf3 Be7?!  9. Bd3 O-O Här har svart kommit fel i en Mikenas-attack. 10. Ne5!

Damen hotas fångas efter Ng4 Qh4 g3 Qh3 Bf1. Därför spelar Elias det enda vettiga: 

10…Qh4 11. h3?! Fortfarande med nån dröm om att stänga in damen, men bättre att bara utveckla. 11… Bd6 12. Nf3 Qf6 13. O-O c5 14. Qe2 Nc6 15. Rd1 Rd8 16. Rb1 b6 17. Nd2 cxd4 Här började jag känna att jag schabblat bort min fördel. Men jag står fortfarande lite bättre. 18. Ne4 Qe7 19. Nxd6 Qxd6 20. cxd4 Ba6 21. Bb2 Rac8 22. Qf3 Na5? Så kommer till slut ett avgörande misstag. 23. c5! 

Svart kan inte samtidigt rädda löparen och försvara mot avdragaren på h7.

23…bxc5 24. dxc5 Qc6 25. Qxc6 Rxc6 Tornet tvingas släppa försvaret av sin tvilling. 26. Bh7+ Kxh7 27. Rxd8 Rxc5 28. Rc1 Rxc1+ 29. Bxc1 Bc4 30. Rd7 Bxa2 31. Rxa7 Nb3 32. Bb2 Bb1 33. Rxf7 Kg8 34. Rxg7+ Kf8 35. Rg3 Nd2 36. Bg7+ Kf7 37. Bxh6 Ne4 38. Rb3 Bc2 39. Rb6 Kf6 40. Be3 Ke5 41. f3 Nd6 42. Bf4+ Kd5 1-0.

Simon hade länge spelat jämnt (som svart!) mot Cederstam men till slut förlorat. Därför väntade förstås den sistnämnde i rond 4. På årets hittills varmaste dag spelade jag vit och tyckte jag kom bra ut ur öppningen:

1. c4 Nf6 2. Nc3 g6 3. g3 Bg7 4. Bg2 O-O 5. e4 d6 6. Nge2 c5 7. d3 Nc6 8. O-O Rb8 9. Rb1 a6 10. a4 Bg4 11. f3 Bd7 Lite irriterande att behöva spela f3, men jag vill inte tillåte bytet på e2 varpå svart får igenom b5. 12. Be3 Qc8 13. b3 Bh3 Tror detta är fel plan för svart, min löpare är ju blockerad av min egen bonde för tillfället. 14. Qd2 Bxg2 15. Kxg2 Ne8 16. Bh6 Nc7 17. Bxg7 Kxg7 18. d4 cxd4 19. Nxd4 Ne6 20. Nc2 Inte byta när jag har terrängfördel. 20…Qd7 21. Ne3 Ned4 22. b4 e5 23. b5 Ne7 

Här tyckte Carl att jag hade en stor fördel. Jag menade att han var lite väl pessimistisk om sin ställning, men onekligen står jag lite bättre. Drömde om en attack med Ng4 och Qh6, men fick det inte riktigt att fungera. Jag tänkte istället att det inte kan vara fel att byta bort hans mest aktiva pjäs:

24. Nc2?! Nxc2 25. Qxc2 Rbc8 26. Ne2 Qc7 27. Rfc1 Qc5 28. Qd2 f5 29. exf5? Nxf5 Jag trodde slaget var forcerat, vilket tydligen inte alls stämmer. Nu börjar ställningen gå från lika till mycket knepig för vit. 30. Rb3 Rc7 31. Rd3 Rcf7 32. Nc3 Qxc4! Springaren stod för passivt på e2, men att få fram den kostar två bönder. 33. Ne4 Qxa4 34. Ng5 Re7 35. Rxd6 Enda rimliga chansen. Här famlar jag efter komplikationer i grov tidsnöd, men trodde i princip att jag var förlorad. Datorn visar däremot lugnt nollor… 35…Nd4 36. bxa6 bxa6 37. f4 Qe8 38. fxe5 Nb3 39. Qc3 Nxc1 40. e6+ Kg8 41. Nf7! Med ett subtilt matthot på h6… 41…Rexf7 Tvunget. 42. exf7+ Qxf7 43. Qxc1 a5 

Otroligt nog har jag klarat mig fram till ett slutspel som visserligen måste försvaras i så många drag till som svart har lust med, men som definitivt är teoretisk remi. Vi har fått 30 min till vardera och i lugn och ro drar jag:

44. Qd2?? Qf1# 0-1. Såg bara schackarna på f3 och f2, f1 håller ju damen… Jag tog faktiskt den bortsättningen förvånansvärt bra, jag var så inställd på att partiet var förlorat långt innan. Men synd förstås. Första poängtappet alltså och slut på sviten (om man kisar v.s.). Samtidigt hade Simon spelat ut Victor Muntean men sen gått fel i tidsnöden och förlorat. Tror ändå vi båda var rätt nöjda än så länge med 3 respektive 2 av 4.

I rond 5 förlorade jag som svart mot Peyman Mashadi i katalanskt. Lite svagt spel från mig men inte så mycket intressant att hämta från partiet. Simon hämtade heller inga poäng mot Anton Darnell som svart. 

Dag 6 spelade jag vit mot Toni Soppela:

1. c4 Nf6 2. Nc3 c5 3. g3 g6 4. Bg2 Bg7 5. e4 Nc6 6. Nge2 d6 7. d3 O-O 8. O-O a6 9. h3 Rb8 10. a4 Ne8 11. Be3 Nc7 12. d4 cxd4 13. Nxd4 e5 

Ställningen har transponerats till en slags kalashnikov-sicilianare, men där jag trodde vit måste ha en fördel. Den lyckades jag definitivt inte förvalta på bästa sätt. 14. Nde2 Ne6 15. Rb1 Ned4 16. b4 Be6 17. b5?! c4-bonden blir faktiskt för svag. Min motståndare räknade detta helt enkelt bättre än jag. 17…Nxe2+ 18. Nxe2 Na5 19. c5 Nc4 20. cxd6?! Nxe3! Jag tänkte lite för lättvindigt att svart inte kan ge d6-bonden, men vits bonde blir bara svag. Samtidigt har vits bästa löpare försvunnit och en ful dubbelbonde tagit dess plats. 21. fxe3 Qb6 22. Qd3 Bh6 

Vad har hänt med min fina ställning? Jag tyckte inte jag passivt kunde försvara bonden. Datorn ger Kf2, och på f5 går den tillbaka till g1… 23. Nc3!? Qxe3+ 24. Qxe3 Bxe3+ 25. Kh2 Rbd8 26. Nd5! Söker ett olikfärgade löpare-slutspel. Ett beslut jag är nöjd med, och datorn ger rätt. 26…Bxd5 27. exd5 Rxd6 28. Rfe1 Bd4 29. Rec1 Rfd8 Nu kommer motspelet. Jag tycker jag försvarade bra när jag väl kom in i den dåliga ställningen några drag tidigare. 30. Rc7 axb5 31. axb5 b6 32. g4 Jag vill blockera f5 med löparen på e4 härnäst. R8d7 33. Rc6 f6 34. Be4 Bc5 35. Rc1

Jag har slutligen fått upp en ställning jag trodde mig kunna hålla. Här bjöd jag remi. Svart tackade nej och drog 35…Ra7?? 36. R1xc5! Ra2+ 37. Rc2 Rxc2+ 38. Bxc2 1-0. Den satt inte helt fel kan man säga. Och därmed kontraktet för nästa års SM säkrat med mina fyra poäng. Samtidigt förlorade Simon mot Emanuel Sundin och nu började det brännas lite. Han behövde 2/3 på de sista ronderna.

På kvällen var det SM-Blixten som jag alltid spelar. Även den brukar gå bra normalt sett. Så även denna gång, minst sagt. Jag tog lika många poäng som förra året, 7/11, men mot klart starkare motstånd. Jag vann de fyra första och fick äran att bli fullständigt överkörd av Jung-Min Seo på bord 5. Bland diverse riktiga rövarpartier lyckades jag slå Kaj Engström, Simon Rosberg, Hugo Wernberg och Melvin Ral Lustig och slutade på plats 29 med en ny rekordprestationsrating på 2239 och 60 inkasserade ratingpoäng. Jag vann tyvärr inte rankingpris, däremot skulle jag lustigt nog vunnit rankinggruppen över min… Simon Malm som också gjorde en mycket bra insats tog 6.5p och vann sin ratinggrupp. Även Fridolf Walter spelade långt över sin rating och vann övertygande sin ratinggrupp, också med 6.5p. Vann hela tävlingen gjorde Platon Galperin, i överlägsen stil precis som förra året. Får se om någon kommer kunna utmana så länge han är med.

Alla Lassares resultat:

Partierna jag spelade på live:en kan ögnas igenom här: https://lichess.org/broadcast/schack-sm-2025-sm-blixten/round-11/Agrd82my#players/1722727

Tillbaka till huvudtävlingen och rond 7, svart mot Jörgen Eriksson. Möjligen mitt dåligaste parti i turneringen: 

1. d4 d5 2. Nf3 Nf6 3. Bf4 c5 4. e3 e6 5. c3 Nc6 6. Nbd2 Nh5 7. Be5 f6 8. Bg3 g6 9. Be2 Bd7 10. O-O Nxg3 11. hxg3 cxd4 12. exd4 Bd6 13. c4 dxc4?! Jag var lite rädd för c5, men man kan ju inte öppna upp centrum med kungen kvar där! 14. Nxc4 Bc7

15. d5 Na5? Jag kan inte förklara hur jag räknade här, Jörgen spelar den enklaste och starka varianten (dvs den jag borde räknat på mest) 16. Nxa5 Bxa5 17. dxe6 Bxe6 18. Qa4+ Kf7 på Bd7 hålls kungen också kvar i centrum efter Bb5. 19. Rfd1 Qb6 20. Bc4 Bxc4 21. Qxc4+ Ke7 Jag kan inte tillåta Rd7 med katastrof direkt.

Inte den gladaste ställningen jag haft. Och det ska vara helt slut. Om vit spelar rätt…

22. Qe4+ Kf8 23. Rd7 Re8 24. Qd5 Re7 25. Rxe7 Kxe7 26. Ng5! Rf8 27. Rd1 Qc6 28. Qxa5 fxg5 29. Qxg5+ Kf7 30. Rd4 Re8 I tidsnöden tar nu vit ett praktiskt beslut, men som objektivt är helt felaktigt. 31. Qd5+? Qxd5 32. Rxd5 Re1+ 33. Kh2 Ke6. Tillåter inte torninvasion på sjunde. 

Vilken scenförändring! Här tyckte jag att jag knappast kunde stå sämre. 34. Rd2 h5 35. f3 b6 36. Rd3 Re2 37. Ra3 Rxb2 38. Rxa7 Kd5?! Hybrisen kickar in. Min kung är ju mer aktiv, så jag kan väl spela på vinst? Än så länge fortfarande objektivt okej för svart, men tror jag verkligen att jag ska valla ner min b-bonde i dam utan vidare? Inte sånt man ska räkna på i tidsnöden strax innan drag 40. 39. a4 Ra2 40. Kh3 Ra1. Här borde jag bara byta damflygelbönderna med b5 och baila ut istället. 41. g4

Ke5? För sent. xg4 håller tydligen, men långt från självklart. Jag ville inte aktivera vits kung. 42. gxh5 gxh5 43. Re7+ Kf5 44. Re4 Rb1 45. Rh4 Kg5 46. Rd4 Rh1+ 47. Kg3 Rb1 48. Rd5+ Kg6 49. Rb5 Ra1. Fin teknik från min motståndare. 50. Rxb6+ Kf5 51. Rb5+ Kg6 52. Ra5 Kh6 53. Kf4 Ra2 54. Ra6+ Kg7 55. g3 Re2 56. Kg5 Re3 57. Ra7+ Kf8 58. Kf4 Ra3 59. Ra5 Kf7 60. Rxh5 Rxa4+ 61. Kf5 Ra3 62. Kg4 Kg6 63. Rb5 Ra6 64. f4 Kg7 65. Rb7+ Kf6 66. Kh4 Kf5 67. Rb5+ Kf6 68. g4 Ra1 69. Rb6+ Kf7 70. Kh5 1-0.

Denna förlust sved rejält, med den fina upphämtningen bara för att kasta bort det helt i onödan i ett ganska enkelt remislutspel. Där bet verkligen min starka vilja att alltid spela på vinst mig i baken. Simon vann däremot som svart mot Mikael Stanley i en fantasi-Caro Kann där han lugnt försvarade en sämre ställning och lät vit trötta ut sig, offra en kvalitet och sedan gå bort sig. Ytterligare en viktig seger inkasserad alltså.

Dag 8, svart mot Daniel Johnson. Daniel är två år yngre än mig och vi hade mötts en enda gång innan, i mitt sista SM innan uppehållet. Det var Kadett-SM 2014 i Borlänge, och redan då hade han som nu en 150 ratingpoäng mer. I det partiet hade jag ställt pjäs i drag 8 men på något sätt vänt och vunnit, vilket nog fortfarande är min sjukaste comeback i ett långparti någonsin. Jag glömde faktiskt fråga om han kom ihåg det, men med tanke på de mardrömmar han måste haft om det så var det kanske bäst så. Så till förevarande parti, 11 år senare:

1. Nf3 Nf6 2. c4 e6 3. e3 d5 4. b3 c5 5. Bb2 Nc6 6. cxd5 exd5 7. d3. För mesigt. 7…Bd6 8. g3? Nämen nu får vit faktiskt ge sig. Så här långsamt kan man inte spela om motståndaren utvecklat sig normalt i en öppen ställning. Jag började fundera på hur jag kunde bestraffa detta. 8…Bf5 9. a3. Fler onödiga bondedrag framtvingade. 9…O-O 10. Bg2 Qa5+ 11. Bc3 Qa6 Datorn skriker efter d4 i flera drag här, men jag tycker min idé att pressa d3 fungerade rätt bra också.

12. d4?! Nu blir löparen ledsen. Och förstås fler försvagningar på vita fälten. Måste säga att jag skulle gissat att jag spelade mot en lägre rankad motståndare här. 12…Ne4 13. Nh4 Nxc3 14. Nxc3 Be6 15. dxc5 Be5 16. Rc1 d4 17. Ne4 dxe3 18. fxe3 Bb2! Tar bonden med löparen istället för att hålla vits kung kvar i centrum 19. Rb1 Bxa3 20. Kf2. Inte ett glatt drag att spela, men kungen kan inte stå kvar heller. 20…Ne5

Här kände jag mig mycket säker på vinst. Hål överallt i vits ställning. Men tidsnöden ville annat… 21. h3 Nd3+ 22. Kg1 Bxc5 23. Kh2 Rad8 24. Qh5 Be7. Lite fegt (kunde slagit e3), men kändes onödigt att tillåta Nf6-idéer i en så överlägsen ställning. 25. Rhd1 Qa2 26. Ra1 Qxb3 27. Rab1 Qc2 28. Rxb7 Bxh4 29. Rd2 Qc8 30. Qxh4 Ne1 31. Ng5 h6 32. Rxd8 Rxd8 33. Be4 Rd2+ 34. Kh1 Bd5? Många missade chanser här i tidsnöden, så inte värt att kommentera 35. Bxd5 Rxd5 36. Qb4 Qc6 37. Rb8+ Rd8+ 38. e4 Qd7? Qc7 behåller merbonden efter alla byten med goda vinstchanser. 39. Qb7 Qe8 40. Qxf7+ Qxf7 41. Rxd8+ Qf8 42. Rxf8+ Kxf8 43. Ne6+ Kf7 

Puh. Jag förstod inte hur jag kunde låtit partiet mynna ut i detta, såsom jag spelat upp en kanonställning! Men okej, ute ur tidsnöden, kantbonde i ett springarslutspel, måste väl ändå va vinst va, va? 44. Nc5 Kf6 45. Kg1 Ke5 46. Kf2 Nc2 47. Ke2 a5 48. Kd3 Nd4 49. Ke3 Ne6 50. Na4 Kd6 51. Nb2 Kc5 52. h4 Kb4 53. e5 Kb3 54. Nd3

54…a4? Kc4 var draget! Gå tillbaka och plocka e-bonden eller tvinga springarbyte med Nc5+ om vit håller den med Ke4. 55. Ke4 Kc3 56. Nc1 Kc4 57. Kf5 Nd4+ 58. Kg6 Kd5. Jag inser att jag inte kan valla ner bonden. Springaren ställer sig på a2 och kungen blockar då a-bonden när jag slår den, vilket ger vit tempon att gå ner med sin egen bonde i dam. Går att förlora också vill säga. 59. Kxg7 Nf5+ 60. Kf6 Nxg3 61. e6 Ne4+ 62. Kf7 Nd6+ 63. Kf6 Ne4+ 64. Kf7 Nd6+ 65. Kf6 Ne4+ ½-½. Så många missade vinstchanser att jag blir snurrig. Om jag inte ens kan ta hem ett sådant parti, hur ska jag då någonsin kunna mala ner nån som Magnus i lika-ställningar? 

Simon hade däremot spelat ut Björn Jäderberg som vit och även han säkrat kontraktet med en rond till godo!

Så turneringens sista rond. Många snabbremier, däribland Victor Muntean som vit(!) mot Cederstam, vilket innebar att han inte kom topp-2 (Leo Crevatin hade behövt förlora, men spelade remi och kom därmed tvåa). Cederstam tackade nog och tog emot, eftersom hans avancemang till Mästar-Elit därmed var säkrat. Även mitt parti blev remi ganska snabbt, men inte utan försök. Jag hade vit mot Ulf Hammarström:

1. c4 Nf6 2. Nc3 e6 3. e4 c5 4. e5 Ng8 5. Nf3 Nc6 6. d4 cxd4 7. Nxd4 Nxe5 8. Ndb5 a6 9. Nd6+ Bxd6 10. Qxd6 f6

Min motståndare har här blixtat än så länge, vilket inte kändes lovande när jag offrat en bonde. Min teorikunskap slutade här. 11. Be3 Ne7 12. Qa3?! Nf5 13. Nb5?! axb5! Ett mycket uppenbart kvalitéoffer som jag underskattat lite lätt. 14. Qxa8 Nxe3 15. fxe3 Qb6? Ser livsfarligt ut, men jag såg inte att han hade mer än remischackar. Hade han istället spelat lugnt med slag på c4 och rockad så hade svart haft en mycket lovande ställning 16. Qxc8+ Här tog jag mig i kragen och spelade äntligen lite objektivt. Jag fick vara tacksam att Ulf inte var så spelsugen. 16…Kf7 17. Qxh8 Qxe3+ 18. Kd1 Qd4+ 19. Kc2 Qe4+

20. Kc1. Räknade ett tag på Kb3, men det hade lett till matt. Jag bjöd istället remi, vilken antogs. ½-½. 5/9 till slut alltså och en 12e plats (av 35). Kändes bra ändå att kunna räkna bort frironden som förlust och ändå ha klarat mig. Ett resultat jag är nöjd med, och som jag på förhand inte hade vågat tro på. Samtidigt kände jag att jag kanske haft bud på ännu mer…Vi får se nästa år.

Simon spelade också ett ganska snabbt parti men med än mer utdelning som svart mot Toni Soppela:

1. d4 d5 2. c4 c6 3. Nf3 Nf6 4. Nc3 e6 5. e3 Nbd7 6. Qc2 Bd6 7. b3 O-O 8. Be2 b6 9. O-O Bb7 10. Bb2 Rc8 11. Rad1 Qe7 12. e4 dxe4 13. Nxe4 Nxe4 14. Qxe4 f5 15. Qd3 Rcd8 16. Rfe1 c5 17. Bf1 Be4 18. Qe3 cxd4 19. Bxd4 e5 20. Bc3 Bxf3 21. Qxf3 e4 22. Qe3 Ne5 23. h3 Bc5 24. Bd4 

24…Rxd4! Uppgivet 0-1. Om tornet slår tillbaka vinner bindningen material för svart. Tredje raka vinsten på slutet alltså och även han 5/9p (men “rena” poäng), samt 40 ratingpoäng. Vi skämde sannerligen inte ut LASS i mästarklassen i år!

Leo Odell Johansson