Ett alternativ till att delta i LASS Workshop förra helgen var att bege sig till Stockholms Schacksalonger och spela i Compo Cup. Fyra LASS-are valde detta alternativ: Max Wahlund, jag själv (Fredrik Andersson), Cristina Svensson och Kristina Flynner.

Compo Cup liknar Grand Prix-turneringarna till sitt upplägg men är lite kortare. Tre snabbschackspartier (20 min+5 s per drag) på fredagen och tre långpartier lördag-söndag (90 min för första 40 dragen, därefter 15 min för resten av partiet+30 s per drag).

Jag tänkte länge inte ställa upp i turneringen då jag ville vara utvilad och hungrig inför Påskturneringen, men efter en snudd på katastrofal insats i KM kände jag att jag behövde ta alla chanser att återvinna lite självförtroende. Jag bestämde mig därför för att ställa upp.

I första snabbschackspartiet ställdes jag mot f d LASS-aren Tim Nordenfur och ratingskillnaden på 500 poäng hade inga problem att göra sig gällande. Jag hade inte en chans. De följande två partierna följde båda samma mönster: Jag spelade tidigt upp en vinstställning och satte sedan bort mig och förlorade. Efter första dagen stod jag alltså på 0 poäng. Ingen drömstart direkt.

Det gick lite bättre för några av de övriga LASS-arna. Max inledde starkt och vann sina två första partier. Det gjorde att han fick spela på förstabordet i rond 3 mot GM Vitalii Sivuk, och denne visade sig tyvärr bli alltför svår.

Orankade Kristina Flynner (1084 i långparti) höll på att skrälla rejält i rond 3 mot 1350-rankade Christer Carmegren. Hon hade ett hejdundrande angrepp och stod på klar vinst när hon tyvärr gjorde ett misstag och motståndaren kunde komma undan med remischackar och blotta förskräckelsen. För Kristina var detta ett viktigt steg mot att erövra en snabbschacksrating. Hon behöver nu bara spela några fler partier mot rankat motstånd innan hon får ratingtal även i snabbschack.

Cristina Svensson hade en tuff lottning i snabbschackspartierna och stod, liksom jag, på 0 poäng efter fredagen.

I första långpartiet i rond 4 väntade för min del samme Christer Carmegren som remiserat Kristina dagen innan. Jag var extremt revanschsugen efter fredagsdebacklet och frågan var om han var villig att donera fler rankingpoäng till familjen.

Jag spelade svart och detta parti kom att illustrera vikten av att inte slarva med taktikträningen. Följande ställning uppkom efter 9. 0-0?:

Denna taktik dyker upp titt som tätt i problemen på chess.com eller lichess och efter 9. … Sxe5! 10. Lxd7+ Sxd7 var jag bonde upp och hade en bra ställning i övrigt.

Nu är jag inte alltid själv ett föredöme vad gäller taktikträning, vilket visade sig några drag senare.

Denna ställning uppkom efter att jag spelat 14. … Sd7-e5?. Min tanke var att jag efter 15. Sxe5 Lxe5 hotar att vinna en bonde till både med 16. … Lxh2+ och med 16. … Lxc3 17. bxc3 Dxc3. När jag protokollfört draget och tittade på brädet igen insåg jag till min stora fasa att vit efter bytet på e5 kan spela 16. Sxd5! och vinna tillbaka en bonde och tvinga min dam att flytta alternativt blir jag av med min starka springare på f5. Efter det står jag kanske fortfarande lite bättre, men fördelen är inte stor.

Det blev en nervös väntan. Det tog min motståndare drygt 5 minuter att bestämma sig för 15. Sxe5 och jag svarade förstås med 15. … Lxe5, varefter följde 20 minuters mediterande innan min motståndare spelade 16. Dh3?. Puh, faran över. Jag behövde inte tänka länge innan jag satte stopp för Sxd5-idén en gång för alla med 16. … Lxc3 och kunde sedan vinna partiet utan alltför stora besvär.

Cristina Svensson hade också firat en triumf i rond 4 och lottningsprogrammet förkunnade att det var dags för ett LASS-derby i rond 5, med mig som vit. Jag spelade (som vanligt?) tveksamt i öppningen men kom i alla fall ur den med lika spel. Partiet var jämnt tills Cristina gjorde en förhastad bondeframstöt i centrum.

Denna lät mig byta bort min svaga d-bonde mot hennes e-bonde och bytet gav henne också en isolani på d5. Då en del av hennes pjäser också stod lite passivt kunde jag tvinga fram fler försvagningar och till sist gick hennes ställning inte att hålla ihop.

Cristina valde då att spänna bågen och försöka komplicera spelet med ett bondeoffer. Jag lyckades dock navigera mellan taktiska grynnor och fallgropar, och vann så småningom partiet.

I sista ronden skulle jag spela vit mot blott 12-årige Rishi Vishwanath. Hans rankingtal var inte så högt (1128) men i turneringen hade han bara tappat poäng mot spelare rankade över 1700 och han hade dessutom besegrat CM Mikael Helin. Jag var därför riktigt nervös innan partiet.

Det blev ett väldigt roligt parti. I en Jobava-London kunde jag tidigt installera en “Pillsbury Knight”, d v s en springare på e5 understödd av bönder på d4 och f4. Jag rockerade sedan långt och min motståndare rockerade kort. Strax därefter kunde jag offra min springare på e5 i utbyte mot att komma in med min dam på h7 och jaga ut den svarta kungen på brädet. Min motståndare vågade (klokt nog!) inte anta offret och vi övergick båda till att försöka bondestorma motståndarkungen.

Min attack slog igenom först och min motståndare tvingades sträcka vapen efter att ha förlorat en pjäs utan att för den skull ha kunnat stoppa angreppet.

Detta var, hans låga rankingtal till trots och enligt min subjektiva bedömning, den starkaste motståndaren jag mötte i långpartierna. Med tanke på hans ringa ålder var det nog tur att jag mötte honom nu. Hade vi mötts om ett år eller två hade han nog spelat skjortan av mig.

Övriga LASS-are då? Max hade ju inlett starkt i snabbschacket men i långpartierna fick han det tungt mot tre unga spelare. Han vann visserligen mot Vidar Seiger men förlorade mot Melvin Ral Lustig och Sebastian Gerdes. Max blev i alla fall bäste LASS-are på 3p då han hade mycket högre kvalitetspoäng än jag. Det räckte till en 23:e plats av 58 deltagare.

Kristina Flynner tog en seger i långpartierna och stannade därmed på 1.5 poäng, en halvpoäng före Cristina Svensson på 1 poäng.

Tävlingen vanns av GM Vitalii Sivuk 5.5 poäng, före CM Joar Östlund och FM Axel Falkevall på 5 poäng. Värt att nämna är också att 12-årige Melvin Ral Lustig slutade fyra, också på 5 poäng och med en prestationsranking på 2482. Jag nämner inte hans rankingtal. Det kommer ändå att vara inaktuellt väldigt snart.

Själv har jag glömt snabbschackspartierna och känner mig nöjd med att ha spelat tre bra långpartier, även om motståndarna var ganska mycket lägre rankade än jag. Nu ser jag i alla fall fram emot Påskturneringen med lite tillförsikt.

Stort tack till Stockholms schackförbund för en trevlig turnering!

Fredrik Andersson