av G–ran Forslund

Varför fantasischack?

Fantasischack får sitt berättigande först när man ser schackproblemen lika mycket utifrån konstruktörens perspektiv som från lösarens. Framför allt gäller det om konstruktören är nyfiken och gillar att utforska och förstå schackets begränsningar. även s.k. normala schackproblem bygger ju ofta på att man åstadkommer och visar upp det paradoxala. För att sätta matt i tre drag måste vit i första draget backa med sin löpare till motsatt hörn, eller kanske ställa damen rakt i slag. Enda sättet att vinna i en studie kanske är att promovera till en tredje springare eller offra sina pjäser för att vinna med en ensam bonde mot en kraftig fiendemakt. På så sätt försöker problemkonstruktören utforska vad som är möjligt och omöjligt inom de ramar som schackspelets regler ger.
När man introducerar fantasischack (dvs specialregler och/eller specialpjäser och/eller specialbräden) i problemen går man bara ett steg vidare. Man ställer då frågan vilka underliga eller spännande effekter som skulle ha varit möjliga om bara schackreglerna hade varit en smula annorlunda. Själv tycker jag nog att nya regler är intressantare än nya pjäser. Då har man som schackspelare fortfarande nytta av sin blick för hur de kända pjäserna rör sig och kan i alla fall urskilja vissa bekanta mönster. När det gäller nya pjäser som går på obekanta sätt har i alla fall jag svårt att riktigt hänga med vad som händer alla gånger. I den här artikeln tänkte jag visa några exempel på något som jag tycker är intressant, nämligen sådana schackformer där under vissa omständigheter en svart pjäs kan bli vit eller tvärtom. Det finns flera varianter på detta tema, och här tänkte jag beröra två sådana fantasiformer: a) Andernach-schack: varje pjäs (inklusive bönder) som slår något byter färg omedelbart efter slaget. (Gäller ej kungarna!) b) Flyktiga pjäser (eller Volage): första gången en pjäs flyttar till en ruta med annan färg än den ruta den står på i diagramställningen, byter den färg. (Gäller ej kungarna!) När en pjäs väl har bytt färg gäller den nya färgen resten av spelet.

Intressanta effekter

Vad kan man nu åstadkomma med dessa nya spelregler, mer än att förvirra lösaren och göra schack till ett helt ospelbart spel? Ja, några nya spännande effekter som man kanske inte hade räknat med, dyker faktiskt upp. Ta t ex det här med korta bevispartier som jag skrev om i förra numret. Sådana brukar vara rimligt lätta att lösa. Man vet ju bl.a. att en bonde som står på utgångsrutan aldrig kan ha flyttat. Eller...?

Exempel 1: G. Forslund, (Internet-publicerat 1998)

Ställningen efter svarts 5:e drag. Andernach-schack.

Hur har svart blivit av med sin löpare här? Den måste väl ha slagits av en springare. För den kan ju inte ha kommit ut(?).

Lösning: 1. Sc3 e6 2. Sd5 La3 3. b4 exd5(=vit bonde!) 4. d6 Se7 5. dxe7(=svart bonde!) Lxc1(=svart löpare)

Så kan det gå när man spelar Andernach-schack.

Mattsättande pjäs "i slag"

Andernach-schack är förresten en ganska ny fantasiform, alldeles nyligen uppfunnen när förra omgången av världscupen i schackproblemkomposition inleddes 1993. Fantasiavdelningen hade då temat "Hjälpmatter i 2 drag med Andernach-schack." Ofta utlyser man en tävling med något speciellt tema just för att undersöka och lära sig vad man kan åstadkomma med just det temat. Mitt nästa exempel är det vinnande bidraget från denna tävling. Förutom att det innehåller en del typiska Andernach-effekter är det rent allmänt väldigt elegant i den likhet som finns mellan de olika lösningarna.

Exempel 2: J. Kapros & J. Lois, Argentina. 1:a plats, WCCT5, fantasiavdelningen

Hjälpmatt i 3 drag. Andernach-schack.

Trodde ni att bara man kan slå den schackande pjäsen är allt lugnt? Bäst att ni tänker om då. I det här problemet får vit först en dam av svart, sedan hjälps svart och vit åt att öppna upp linjerna mot svarts kung. Vit slår bort en irriterande klots och sedan är det svarts tur att flytta undan sin nya pjäs...

Lösningar: 1. Dxb1(=vit) Lxf2(=svart) 2. La7! Db6# och 1. Dxd4(=vit) Txg3(=svart) 2. Tg8! Dg7# och 1. Dxg6(=vit) Txf1(=svart) 2. Ta1! Db1#

I alla tre varianterna ser det ut som om svart i mattställningen kan slå vits schackande pjäs. Som en konsekvens av Andernach-reglerna är detta dock inte tillåtet. Skulle svart slå den vita damen skulle hans eget torn respektive löpare byta färg till vit och därmed ställa den egna kungen i schack. Precis som i vanligt schack är detta förbjudet och alltså är slaget otillåtet. (Lägg förresten märke till att svart inte kunde ha blivit av med torn eller löpare genom att ställa dessa i slag för damen. Om damen skulle tvingas slå något skulle den ju bli svart igen!)

Betingelser som verkar i det tysta

Den här effekten att det inte går att slå på en viss ruta för att man då byter färg och schackar sig självutnyttjade jag flitigt i mitt hitintills enda 1:a-prisproblem. Temat här var egentligen maximummer, dvs problem där en eller båda spelarna (normalt enbart svart) måste göra sitt längsta drag. Genom att kombinera detta med Andernach-regeln upptäckte jag en möjlighet att tvinga svart dit jag ville på ett mycket intressant sätt:

Exempel 3: G. Forslund, Springarens sommarturnering 1996, 1:a pris

Matt i 7 drag. Andernach-schack + svart maximummer.

Om svart vore vid draget skulle hans längsta drag vara Lxh3(=vit) varefter vit omedelbart skulle sätta matt med Lg4. Nu har dock vit inget vettigt väntedrag så lösningen blir en helt annan. Genom att utnyttja att svart måste göra sitt längsta drag och samtidigt använda tornet som bromskloss lyckas vit till slut få upp i stort sett samma ställning igen, bara något förskjuten:

Lösning: 1. Tf2+ Kd4 (längsta schackundvikande drag) 2. Tf5! Le6 (inte Lxf5(=vit) med schack på den egna kungen) 3. Kg5 (nu måste svart ändå spela La2, så nu har vi tid att flytta kungen) La2 4. Td5! (så får vi täppa till igen så att löparen inte smiter ut) Lc4 5. Kf6 Lf1 6. Td3! Lxh3(=vit) 7. Lf5#

En intressant sak här är att trots att det bara sker ett enda slag, och alltså ett enda färgbyte i hela lösningen, så gör sig Andernach-regeln ständigt påmind. Det är ju på grund av den som svart inte kan slå tornet med löparen vid tre olika tillfällen.

Pjäser med "flyttförbud"

Liknande effekter av hot om färgbyte kan man se även i andra sammanhang. Jag höll nyligen på att studera betingelsen Flyktiga pjäser (Volage) och upptäckte en intressant effekt, nämligen att en pjäs inte behöver vara instängd eller bunden för att inte kunna röra sig. Den kan inte heller röra sig om den inte kan flytta utan att byta färg på ett sådant sätt att den schackar den egna kungen. Detta ledde till att jag skapade pattställningen i nedanstående problem.

Exempel 4: G. Forslund, Springarens sommarturnering 1998, 4 Hed.omn.

Seriehjälppatt i 10 drag (dvs svart gör 10 drag i rad varefter vit sätter patt i ett enda drag).

Flyktiga pjäser.

Det finns ingen vit kung, men jag tyckte att det blev effektfullare så. Svart måste skapa de pjäser som vit behöver för att sätta patt. Ett sätt för svart att bli patt vore ju i princip att byta färg på alla sina pjäser, samtidigt som de nya, vita pjäserna stänger in kungen. Nu funkar inte det. Bl.a kan löparen aldrig komma till en ruta av annan färg. I stället så...

Lösning: 1. Kd4 2. f2(=vit) 3. Tf3 4. Tf7 5. Df5(=vit) 6. exf5 7. Te6(=vit) 8. dxe6 9. Ke5 10.Kf6 f4=

Och varför är det här patt då? Det ser ju ut som om svart kan flytta inte mindre än 5 pjäser - två springare två bönder och ett torn! Sanningen är att ingen av dessa pjäser går att flytta, eftersom alla dess tillsynes möjliga drag kommer att leda till ett färgbyte som ställer den egna kungen i schack, alltså ett otillåtet drag enligt alla schackregler. Det här problemet fick kommentaren "Ett av turneringens originellaste bidrag", och det sammanfattar ju väl varför åtminstone jag har börjat intressera mig för fantasischack: det finns så mycket mera nytt och oväntat kvar att upptäcka här.

Lösning till förra numrets problem 5 och 6

5. a) 1. e3 a5 2. Lc4 a4 3. Lb3 axb3 4. e4 bxc2 5. Dxc2 b) 1. c4 Sa6 2. c5 Sxc5 3. e4 a6 4. Lxa6 Sxa6 5. Dc2 Sb8 6. a) 1. d4 e6 2. Dd3 Df6 3. Df3 Dxf3 4. exf3 e5 b) 1. e3 e5 2. Df3 Df6 3. Dxf6 Sxf6 4. d4 Sg8 42 c) 1. d4 e6 2. Lh6 Dg5 3. Dc1 Dxc1 4. Lxc1 e5