Som m\u00e5nga LASS-are s\u00e4kert vet spelade jag (Fredrik Andersson) schack f\u00f6r V\u00e4sterviks ASK n\u00e4r jag var barn och \u00e4nda sedan jag b\u00f6rjade i LASS 2019 har ett av mina m\u00e5l varit att bes\u00f6ka min moderklubb och spela en turnering d\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n
Aspacupen \u00e4r en snabbschacksturnering med tidshandikapp (och s\u00e5ledes inte Elo-rankad) som spelas p\u00e5 schackklubben i V\u00e4stervik varje trettondag jul. Bet\u00e4nketiden \u00e4r 30 minuter f\u00f6r b\u00e5da spelarna tillsammans och inget inkrement. Spelarna delas in i rating-grupper A, B, C, D, E efter deras snabb-Elo och n\u00e4r tv\u00e5 spelare m\u00f6ts f\u00f6rdelas bet\u00e4nketiden som 15-15, 17-13, 20-10, 23-7 eller 27-3 beroende p\u00e5 hur m\u00e5nga rating-grupper som skiljer spelarna \u00e5t.<\/p>\n\n\n\n
Efter tv\u00e5 inst\u00e4llda turneringar p g a Covid var det \u00e4ntligen dags f\u00f6r mig att uppn\u00e5 mitt m\u00e5l och jag fick med mig en av klubbens nyare medlemmar och tillika min partner sedan m\u00e5nga \u00e5r, Kristina Flynner. Vi placerades i ratinggrupp D respektive E s\u00e5 handikappreglerna borde i alla fall gynna oss.<\/p>\n\n\n\n
Jag var f\u00f6rv\u00e4ntansfull n\u00e4r vi anl\u00e4nde till schackklubben i V\u00e4stervik p\u00e5 speldagen eftersom jag inte bes\u00f6kt lokalen sedan v\u00e5ren 1985. Utifr\u00e5n s\u00e5g allt ut som jag mindes det. Jag k\u00e4nde med viss b\u00e4van igen stentrappan ner till ing\u00e5ngen till lokalen, d\u00e4r jag f\u00f6r mer \u00e4n 40 \u00e5r sedan halkade p\u00e5 en isfl\u00e4ck och slog i ryggen s\u00e5 h\u00e5rt mot en trappstegskant att jag svimmade av sm\u00e4rta och l\u00e5g medvetsl\u00f6s i ett par minuter. V\u00e4sterviks numera legendariske ungdomstr\u00e4nare, Hugo Karlsson (pappa till J\u00f6rgen Karlsson f\u00f6r er som k\u00e4nner honom), s\u00e5g helt skr\u00e4ckslagen ut n\u00e4r jag vaknade till.<\/p>\n\n\n\n
Inne i lokalen h\u00e4ngde fortfarande samma tavlor p\u00e5 v\u00e4ggen men i \u00f6vrigt var mycket ombyggt och f\u00f6r\u00e4ndrat. En v\u00e4lkommen f\u00f6r\u00e4ndring var att det yttre rummet, som \u00e4r bridgeklubbens lokal och som man m\u00e5ste passera genom f\u00f6r att komma till schackklubben, INTE var s\u00e5 inpyrt med tobaksr\u00f6k att man m\u00e5ste h\u00e5lla andan f\u00f6r att inte storkna. R\u00f6kf\u00f6rbud inomhus i lokaler d\u00e4r barn vistas var ingen sj\u00e4lvklarhet p\u00e5 70- och 80-talet.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 var det dags f\u00f6r f\u00f6rsta ronden d\u00e4r jag m\u00f6tte Ronald Heidenfors fr\u00e5n V\u00e4xj\u00f6. Under min tid i LASS har jag visserligen varit en ganska regelbunden leverant\u00f6r av \u00f6ppningskatastrofer, men det som h\u00e4nde i detta parti var den v\u00e4rsta av dem alla. N\u00e4r jag gav upp efter 8 drag och mindre \u00e4n en minuts spel hade jag hunnit med att s\u00e4tta bort en pj\u00e4s och dessutom f\u00e5 min dam bunden till kungen av en l\u00f6pare. Och detta som vit.<\/p>\n\n\n\n
Jag var helt klart tagen av stundens allvar och i n\u00e4sta rond v\u00e4ntade ett LASS- och familjederby eftersom jag lottats mot Kristina. Hon har gjort stora framsteg de senaste m\u00e5naderna och beh\u00f6ver bara spela n\u00e5gra fler rankade partier f\u00f6r att f\u00e5 sitt f\u00f6rsta ratingtal, i alla fall om jag f\u00f6rst\u00e5tt FIDE:s regler r\u00e4tt. Nu beh\u00f6vde jag helt klart sk\u00e4rpa mig och b\u00f6rja spela b\u00e4ttre.<\/p>\n\n\n\n
Jag spelade vit i en damgambit och partiet var l\u00e4nge j\u00e4mnt. I mittspelet p\u00e5b\u00f6rjade jag en ganska tveksam attack i centrum i hopp om att s\u00e4tta min motst\u00e5ndare under press. Chansspelandet l\u00f6nade sig d\u00e5 Kristina gjorde ett misstag och jag kunde vinna en pj\u00e4s. Det kostade mig dock n\u00e4stan all min tid att t\u00e4nka ut den kombinationen och i tidsn\u00f6d gjorde jag ett misstag som kunde blivit \u00f6desdigert. Pl\u00f6tsligt ins\u00e5g jag att Kristina kunde vinna tillbaka pj\u00e4sen med ett desperado-offer. Hon hittade dock inte det kritiska draget och jag kunde vinna partiet och kom d\u00e4rmed undan med blotta f\u00f6rskr\u00e4ckelsen.<\/p>\n\n\n\n
Nu hade min nervositet lagt sig och jag b\u00f6rjade spela b\u00e4ttre. I tredje ronden samarbetade ett torn, en springare och en bonde och satte min motst\u00e5ndare Josip Vrabec matt i slutspelet och trots f\u00f6rlust mot Juha Koivuniemi i rond 4 k\u00e4nde jag mig n\u00e4stan n\u00f6jd n\u00e4r jag och Kristina promenerade till \u00c5hmans (V\u00e4stervikssenapens ursprung) f\u00f6r att \u00e4ta lunch. Kristina hade haft en sv\u00e5r lottning i b\u00f6rjan och var inte helt n\u00f6jd med sitt spel, men hon stod i alla fall p\u00e5 1 po\u00e4ng s\u00e5 l\u00e5ngt.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r vi satte oss f\u00f6r att \u00e4ta spelades passande nog en l\u00e5t om schack skriven av en lokal l\u00e5tskrivare vid namn Bj\u00f6rn Ulvaeus i restaurangens h\u00f6gtalare. Jag talar naturligtvis om ”One night in Bangkok”, framf\u00f6rd av Murray Head. <\/p>\n\n\n\n