Seriedragare - schackproblemens femtonspel
| Index LASSmeddelande nr 1 2000 | Index LASS Hemsida | Index alla LASSmeddelande |
|
Problemschack
Seriedragare - schackproblemens femtonspel |
|
|
Det finns en typ av schackproblem som jag tycker passar speciellt bra att ta med sig när man kryper upp i fåtöljen med en kopp het choklad efter en hel dag i skidbacken. Jag tänker då på seriedragsproblem. I seriedragsproblem utför den ena parten först en följd av drag varefter det hela eventuellt (beroende på problemtyp) avslutas med ett enda drag av den andra parten. Dragen måste naturligtvis vara regelrätta, och speciellt gäller att ingen av parterna får stå i schack mellan två drag i serien.
Vad som gör dessa problem så trevliga i mina ögon är att de är väldigt pussellika att lösa. Ofta kan man ganska snart inse vad man måste uppnå. Frågan är bara hur man kommer dit. Effekten av att bara den ena parten flyttar är inte nödvändigtvis att det är enklare att komma dit man vill. Eftersom inte den andra parten kan flytta undan får man göra hela jobbet själv. Framför allt styrs spelet ofta av regeln att man inte får schacka motståndaren när han inte kan flytta undan. Många kringgående manövrer kan krävas för att undvika illegala ställningar.
Anders Uddgren (nuvarande kassör i Svenska Problemschackklubben, SPK) skrev för några år sedan en artikel om seriedragare i klubbens medlemsblad Springaren (september 1995). Här påpekar han att fastän seriedragare, och då framför allt seriehjälpmatter, har existerat i över 50 år, har de fortfarande lite dåligt rykte. Många ser detta som problemkonst för den late komponisten. Trots detta konstaterar han att det finns vissa idéer som lämpar sig speciellt bra för seriedragsform. Han nämner rundvandringar och bondeförvandlingar som exempel.
Jag tänkte utnyttja det utrymme jag har fått tillgång till här till att ge några exempel på lagom korta och i de flesta fall rimligt lättlösta seriedragsproblem. Uddgren har ett exempel i 153 drag som det dåvarande rekordet för seriedragsproblem utan specialregler. Det tycker jag är lite långt att lösa direkt från diagrammet. I de flesta problemen i den här artikeln behöver man inte leta efter mattrutan, utan kungen som ska bli matt blir oftast matt där den står. Däremot kan man få leta efter mattställningen.
Vi börjar med en seriesjälvmatt. Det innebär att vit gör en serie av drag som avslutas med ett drag som tvingar svart att matta vit.
György Bakcsi och László Zoltán, Ungern, Springaren 56, mars 1994
Seriesjälvmatt i 8 drag
Det finns inte så många möjligheter här, så det hela blir nästan självspelande. Vits kung står redan inklämd på a1. En svart schack på den långa diagonalen vore matt. En vit springarschack på g7 skulle tvinga fram detta.
Holger Helledie, Danmark Springaren 66, september 1996
Seriehjälpmatt i 10 (sh#10)
Hur gör man här då? Jag kan som ledtråd säga att svarts kung ska bli matt där den står. Men hur ringar man in den? Om d2-bonden försvinner håller faktiskt vit dam och löpare det mesta runt svart kung. Men svarts bonde kan ju inte slå på d2, för att då blir det ju schack. Och resten då? Tänk på att vit inte kan hjälpa till och gardera några extra fält - han har ju bara mattdraget till sitt förfogande.
Och varför gick det inte lika bra att ta upp en dam som ett torn på a1 då? Jo, för att då blir det en otillåten schack när man slår på d2. Så det så! Även om det förekom bondeförvandling i de här två problemen var det bara en i varje. Nu går jag över till några exempel med flera promoveringar per problem. Jag börjar med en (som jag tycker) trevlig sak. Detta problem av Lennart Werner från Springaren 55, december 1993:
OK, först gäller det att se var kan vits dam sätta matt i ett drag. Sa ni a4? Bra! Om bara svart ansvarar för att blockera b6 och b7 vore det matt på a4. Sedan får man fråga sig hur svart kan täcka resterande fält. Alltså: Vilka pjäser ska stå där och hur kommer de dit? Ledtråden i tidskriften var "Vits kung styr allting" och det stämmer ganska bra.
diagramställningen med vit löpare på c8 i st f torn
Här är det väl ganska tydligt var matten ska komma? Svart promoverar och täcker återstående fält på lämpligt sätt. Problemet är att svart alltid måste ha någonting på tredje raden för att inte vits kung ska stå i schack. Alltså:
sh#5 - två lösningar
Här kan vit inte schacka i ett drag, så uppenbarligen måste svart kung flyttas. c1 och e1 ser ut som bra kandidater till mattrutor. Sedan är det bara att stänga in kungen. Men hur gör man det utan att hota vits kung på vägen?
sh#9
sh#5
Lösning:
1.c3 2.c2 3.cxd1L 4.La4 5.Lxc6Td2‡ Ja, jag tyckte i alla fall att det var elegant. Lite ovanliga mattställningar, och svart som analogt slog bort de av vits pjäser som inte behövdes i matten. Så ska jag avsluta med två lite större problem. Större mest i den meningen att de innehåller fler pjäser, så det kanske inte är helt uppenbart vad man ska göra. Däremot är genomförandet väldigt logiskt när man har funnit slutställningen. Först en seriehjälpmatt. Nikolaj Vasiutjko, Springaren 62, september 1995
sh#7
Avslutningsvis en seriehjälppatt. Det här är ett exempel som ganska lätt får en att tänka på rubrikens femtonspel. Här gäller det verkligen att flytta runt pjäserna med bara en ledig ruta till hands. Som ledtråd kan man här säga att temat för turneringen var "varje svart och vit huvudpjäs (inte K, B) drar exakt en gång i lösningen".
Seriehjälppatt i 9 drag (sh=9) I bägge dessa exempel är det bara en fråga om att flytta pjäserna dit de ska - så snart man vet vart de ska. Det är just det här som jag tycker är trevligt med seriedragare. Det är ofta inte så mycket förförelser, utan ofta är det väsentliga att finna idén. Sedan kan man visserligen ha en hel del småpulande kvar för att få ihop det hela, men det tycker jag själv (för det mesta) bara är kul. |
Christer Larsson
