Ett försök till förförelse - vi dissikerar ett schackproblem

LASSmeddelande nr 2 1999 index

Problemschack:

Ett försök till förförelse -
vi dissikerar ett schackproblem

Det har kommit till min kännedom att det finns någon läsare av LASS-meddelande som tycker att det skulle vara på sin plats med en genomgång av en del grundläggande schackproblembegrepp, begrepp såsom förspel och försök (eller förförelse). Det tycker jag låter som en utmärkt idé, speciellt som jag är så glad för att jag själv äntligen börjat förstå.

Jag har i ett par tidigare artiklar ytligt presenterat några exempel på mer eller mindre ovanliga former av schack-problem. För att försöka göra en någorlunda begriplig begrepps-förklaring tänkte jag idag gå tillbaka och betrakta den kanske vanligaste formen av schackproblem en hederlig, modern tvådragare. Jag tänkte gräva ned mig lite extra i detta enda problem. Som exempel har jag valt detta problem:

Matt i 2 drag

1:a Pris i TfS årsturnering för tvådragare 1993.
15192. Alexander Pankratiev

Problemet ser ut som ovan. Det gäller för vit att sätta matt i två drag mot varje svart försvar. Lösningen till det här problemet är kanske inte så svår att hitta. Jag vet faktiskt inte. Jag har aldrig försökt att lösa det. Själva lösningen står i alla fall kort och gott angiven som 1. Sd7! (hot 2. Sb6#) 1. - Txg6 2. Td4# eller 1. - Txg1 2. Sxe7#, vilket betyder att svart blir matt med 2. Sb6 om han inte gör något speciellt, och efter de enda tillgängliga försvarsdragen mot detta blir det ändå matt på andra sätt. Så långt är det klart för de flesta. Så långt ser man om man ser schackproblem utifrån lösarens synpunkt. Så långt brukar jag seä
Jaha, ja. Det var ju inte så mycket. Ett rättframt och brutalt hot som det knappt går att gardera sig mot. Ett fåtal matter. Och inte speciellt vackra heller. Så varför har det här problemet vunnit 1:a pris? Tja, visserligen är det alltid en subjektiv fråga när det gäller att bedöma kvalitet, men för att något bättre förstå bedömningen av ett schackproblem måste man först tränga djupare in i detta.

Om förspel och försök

Om man i det här fallet sätter sig ned och analyserar problemet mer ingående kommer man att hitta en hel del mönster som inte finns där av en slump. Det är mönster som kompositören lagt ned mycken möda på att få in i problemet. Det är mönster som man som lösare kanske ofta helt missar (eller bara ger blanka fasen i). Det är nu det är dags att börja tala om några av de grundläggande f-begreppen inom problemterminologin - förspel och försök (eller förförelse).
Studerar man domarens beskrivning av problemet ser man att det inte bara är mattvarianterna som är angivna. Här anges, om man ska vara fullständig, även följande:

Förspel: 1.- Sxc5 2. Td4# och 1. - e5 2. Sxe7#

Försök: 1. Te4? (hot 2. Sxe7#) 1. - dxc5 2. De6# / 1. - Txg6 2. Le6# men 1. - Txg1!
1. Sa6? (hot 2. Td4#) 1. - Lc4 2. Sb4# / 1. - Sb3 2. c4# / 1. - Txg1 2. Le6# men 1. - Txg6!

Lösning: 1. Sd7! (hot 2 Sb6#) 1. - Txg6 2. Td4# / 1. - Txg1 2. Sxe7#

Förspel

Det kommer att visa sig att det mesta här kommer att utspela sig kring garderingen av rutorna c5 och e5. Börja med att betrakta ställningen som den ser ut i diagrammet. Om vi betraktar vad svart skulle kunna göra ifall han vore vid draget är det "förspel" vi talar om. I den meningen finns det naturligtvis nästan alltid någon form av förspel, men det är inte speciellt intressant. Det är bara när förspelet har någon slags samband med resten av problemet, dvs när vi har ett "tematiskt förspel", som det intresserar oss. I det här fallet kan man betrakta de bägge svarta dragen 1. - Sxc5 och 1. - e5. Strunt i varför svart skulle vilja spela dem. Det som intresserar oss är att de kan bemötas av 2. Td4 # respektive 2. Se7# . Dessa matter fanns inte utan svarts hjälp. Vad är det då som händer här? Jo, dessa drag blockerar vardera en av de tematiska rutorna c5 och e5 så att svart kan sätta matt med ett drag som annars skulle ha släppt ett flyktfält till svart. (Td4 skär av garderingen av c5, Se7 släpper garderingen av e5).

Försök

Det var förspelet det. Så kommer vi till det som kallas "försök" (eller i bland "förförelse"). Ett försök är ett vitt drag, som "nästan" leder till ogarderbar matt. "Nästan" betyder i det här fallet att det ska finnas en och endast en svart parad mot vits hot. Finns det flera försvar mot de hot som ett drag leder till kan man ju visserligen ändå förföras till att försöka detta drag, men det kallas då inte för ett försök. Medan det nästan alltid finns någon typ av förspel i ett problem är det inte lika givet att det finns några försök. Oftast är detta något som kompositören måste tänka på att lägga in. I varje fall är det förstås så att det huvudsakligen är de "tematiska försöken" som är av intresse. Andra försök, som dessutom kanske har uppstått av en slump, är knappast något som förhöjer problemets värde.
Av förspelet har vi i det här fallet lärt oss att efter gardering av e5 resp c5 finns matterna Sxe7# resp Td4#. Detta ger oss de tematiska försöken 1. Te4? (med hotet 2. Sxe7#) och 1. Sa6? (med hotet 2. Td4#). (Man brukar sätta ett frågetecken efter ett drag som är ett försök för att markera att det trots allt inte leder till målet.) I båda dessa fall kan det vara lätt att tro att man är på rätt spår, eftersom det finns matter i beredskap för vit efter de flesta svarta försvarsdragen. Ser man inte det enda möjliga försvaret har man just blivit förledd av en förförelse.
I det första fallet (1. Te4? med hotet 2.Sxe7#) har vit nya matter att tillgå ifall svart skulle försöka försvara sig med 1. - dxc5 eller 1. - Txg6.
Att slå springaren på c5 med d6-bonden ger d6 som flyktfält för kungen. I det läget är dock sjätte raden öppen mellan e6 och c6, så nu kan vit sätta matt med 2. De6# .
Att slå den mattsättande springaren på g6 med tornet är ett annat säkert sätt att undvika den hotande matten. Nu öppnas dock löpardiagonalen, och 2. Le6# blir möjligt. Däremot fungerar inte 2. De6?, ty i det läget garderar vit inte längre c6. Så långt verkar det ju bra för vit. Men nu skulle det här ju bara vara ett försök och inte lösningen, och då måste det finnas någon parad som fungerar för svart. Och mycket riktigt. Efter 1. - Txg1!, som tar bort garderingen av c5, finns det ingen matt för vit. (Utropstecken för svarta drag innebär ett drag som vederlägger vits försök.) I det andra fallet (1. Sa6? med hotet 2.Td4#) har svart tre parader som alla leder till nya matter för vit.
Efter 1. - Lc4 hindrar visserligen svart vits torn från att komma till d4, men å andra sidan behöver nu inte längre det vita tornet gardera c4, och det gör alltså inget om det blir avskuret. 2. Sb4# är därför nu möjligt, ett drag som inte fungerade nyss eftersom svart då kunde smita till c4.
Nästa försvarsförsök från svarts sida är 1. - Sb3 vilket garderar d4. Hur kan vi nu utnyttja detta drag? Tja, den mest markanta effekten är kanske att draget skär av löparen på a2 från spelet, och mycket riktigt är 2. c4# är nu möjligt.
Det tredje draget värt att titta på är 1. - Txg1. Det tar bort garderingen av d4. Nyss vederlade det vits försök genom att det tog bort garderingen av c5, men nu har vit förebyggt detta genom att flytta springaren. Därigenom blir 2. Le6# möjligt. (Inte 2. De6 för Kxc6). Men även nu finns det ett försvarsdrag som räddar svart. I det här fallet är det inte Txg1 utan 1. - Txg6! som gäller (Slag på g6 tar bort garderingen av e5, som ju nu är det svaga fältet. I förra försöket var e5 ju extragarderat av torn d4, men då saknade å andra sidan c5 en extra gardering).

Lösningens roll

Så är det då dags att knyta ihop det hela med hjälp av lösningen. För det är mycket lösningens uppgift - att knyta ihop de teman och idéer som passerat förbi i förspel och försök. Ofta är det först i harmoni med övriga delar av problemet som lösningen blir intressant. Låt oss se.

Vi har sett i förspelet hur matterna 2.Td4# och 2. Sxe7# förekommer då svart själv har blockerat en av rutorna c5 eller e5. Eftersom bägge dragen släpper garderingen av en av dessa rutor krävs det i utgångsläget lite hjälp av svart. Vi har vidare i försöken sett hur vit har provat att själv gardera c5 eller e5 en extra gång, för att därigenom kunna få in någon av matterna från försöken. Detta hade fungerat om inte svart med 1. - Txg1 resp 1.- Txg6 kunnat undanröja den sista garderingen av den andra rutan.
Så kommer då lösningen 1. Sd7# som hotar 2. Sb6 och dessutom garderar både c5 och e5 en extra gång. Nu kan svart prova att försvara sig med 1. - Txg1 resp 1. - Txg6 bäst han vill. I försöken hindrade det ena av dessa bägge drag matten medan det andra ledde till matt efter 2. Le6. Nu lär det inte längre hjälpa, för nu är både c5 och e5 betryggande garderade. Notera dock att till skillnad från i försöken är det nu inte längre 2. Le6 som leder till matt, eftersom Sd7 skär av garderingen från Dc8. I stället kan vit till slut äntligen plocka fram matterna 2. Sxe7# och 2. Td4#.

Ja, jag tror det var det hela. Vad domaren egentligen tyckte och tänkte vet jag inte. Förmodligen var det de här sakerna han tittade på. Kommentaren i prislistan var i alla fall bara "En raffinerad modern uppgift med en rad fint sammanvävda angrepp och försvar." I varje fall var det ett bra problem att använda för att ge exempel på begreppen förspel och försök. Kanske kan sådan kunskap också hjälpa en att se djupare in i ett schackproblem. Vad man sedan tycker om problemet som sådant är naturligtvis en ren smaksak.