Folke Ekström 1906 - 2000

av Hans-Åke Cedersund

När Folke kom till klubben firade man klubbens 30-årsjubileum med en mindre festlighet på Frimurarhotellet. Man insåg omedelbart Folkes storhet för han fick spela en simultanmatch mot 32 LASS:are, 18 vinster, 11 remis samt 3 förluster. Samma år vann Folke det första östgötamästerskapet som spelats på ett tag. I sitt första klubbmästerskap vann Folke Ekström på 17˝, hela 5˝ poäng före tvåan. Folke vann KM sammanlagt 7 gånger, 1931, 33, 36, 39, 40, 41 och 42. Bara Torvald Larsson har fler KM. Enligt uppgift så planerade han att vinna hem vandringspokalen för gott genom att vinna en femte gång i rad. I sista stund ändrades dock statuterna och Folke bröt KM. Några år i början av trettiotalet var Folke borta från Linköping. I skrivande stund är det oklart var. Kanske var det Norrköping. Någon historiskt intresserad Norrköpingsbo kanske kan hjälpa mig.
Förmodligen för att ge Folke lite värdigt motstånd anordnade man en jubileumsturnering på klubbens lokal, Café Cecil, påskhelgen, 10-12 april 1936. Willy Pettersson, Norrköping och K. Andersson från Finspång mötte Folke Ekström, G Karlsson, A Karlsson och Manne Sundh från Sällskapet. Det blev ett lyckat evenemang med mycket publik och bra schackpropaganda. Folke Ekström vann på full poäng, 5, en och en halv poäng före tvåan Willy Pettersson. Folke Ekström fick för det Café Cecils hederspris. I den allra första av många matcher mellan Östergötland och Småland satt Folke på bord 1 (remi). Folke Ekström spelade strax före krigsutbrottet, juni 1938, med i matchen mellan Stortyskland och Norden och fick en remi och en förlust mot Willi Schlage. Matchen fick senare besvärande politiska konsekvenser för Folke Ekström, men om det och mycket annat berättar jag mer i jubileumsskriften. Folke Ekström valdes 1940 till ordförande. Bland de förslag som Folke Ekström väckte kan nämnas att styrelsen fick i uppdrag att försöka få arrangera en schackkongress i Linköping och att arrangera ett ”Linköpingsmästerskap i schack”.
Jubileumsåret 1940-1941 firades med en turnering under påskhelgen. Inbjudna att möta framförallt Folke Ekström var nordiske mästaren Erik Lundin och svenske mästaren Bengt Ekenberg från Kalmar. Folke Ekström började med att förlora mot Bengt Ekenberg men Lundin fick i andra ronden kämpa, enligt styrelseberättelsen, mot Folkes initiativ, men partiet slutade remi. Erik Lundin vann på 4˝ poäng medan Folke Ekström och Ekenberg fick 3˝.
Folke Ekström blev tvåa i mästarklassen i Sveriges schackförbunds kongressturneringar i Östersund under midsommarveckan 1942, på samma poäng som ettan. Samma sommar lämnade Folke Linköping för att bosätta sig i Stockholm, där han fick en anställning vid Svenska Spannmåls AB. Folke återkom många gånger i olika simultan- och turneringssammanhang men han lämnade ett stort tomrum efter sig som var svårt att fylla.
På årsmötet 1942 valdes Folke till hedersledamot. Strax efter blev han svensk mästare i korrschack. De flesta dragen bör ju rimligen ha värkts fram under hans linköpingsvistelse, så i någon mening kan man säga att det blev LASS första SM, dock icke officiellt. Den största framgången i närschack fick Folke i turneringen i Hastings 1945-46. Det var den första internationella turneringen efter kriget. I första ronden vann han mot dåvarande USA-mästaren Arnold S Denker, och några ronder senare mot exvärldsmästaren Dr Euwe. Hans slutliga andraplacering, ˝ poäng efter Tartakower, var ett resultat som gav stor uppmärksamhet ute i världen. Slutställningen i turneringen som spelades i 11 ronder blev:

                    1. Savielly Tartakower      9,5
                    2. Folke Ekström            9,0 
                    3. Arnold Denker            7,0
                       Max Euwe                 7,0
                       Herman Steiner           7,0 

Onekligen imponerande att distansera exvärldsmästaren Euwe med två poäng i sin första internationella turnering. Han rankades då bland de 20 bästa i världen. Trots hårda påtryckningar från Sveriges schackförbund valde han den civila karriären. Han unnade sig dock att bli svensk mästare i närschack 1947 och 1948 samt i korrespondensschack 1941, 1964 och 1971. Han kvalificerade sig till VM-finalen i korrespondensschack två gånger och i sin enda VM-final, den som startade 1972, kom han på åttonde plats med +7, =4 och -5. Han var pappa till den så kallade Ekströmvarianten i öppet spanskt.
I samband med LASS 60-års-firande anordnade LASS en turnering över trettonhelgen med gamla LASS:arna Folke Ekström, Anton Fridh och Sture Nyman. Inbjudna var finlandsmästaren Kaarlo Ojanen från Finland och Mogens Christensen från Danmark. Övriga från Östergötland var Rune Averby, Ulf Svensson, Bengt Hammar, Gunnar Carlberg, Gunnar Andersson och Paul Ekman. LASS:are som fick vara med var Torvald Larsson, Alfred Remmelgas, Tore Danielsson, Manne Samuelsson, Einar Svensson och Roy Lindstedt. Onekligen en turnering värdig en 60-åring. Segrade gjorde Ojanen med Folke Ekström på andra plats. Detta blev Folkes sista Linköpingsframträdande. Dessvärre bröts också LASS tradition att anordna jubileumsturneringar.
I mitten av sjuttiotalet, när Folkes yrkeskarriär var över och han äntligen skulle få tid att spela korrespondensschack på allvar, fick Folke problem med hjärtat och hans läkare till och med förbjöd honom att spela korrespondensschack. Det verkar ha varit ett gott råd för han var med oss ända till den 25 januari i år då han lämnade oss för gott, 93 år gammal. Jag beklagar att jag aldrig fick tillfälle att intervjua honom som jag planerat, men bara några veckor tidigare fick Bosse Sjögren tillfälle att intervjua honom i telefon. Den som vill läsa mer om Folke behöver dock inte vänta tills LASS jubileumsskrift kommer från tryckeriet i början av mars 2001. Det finns mycket att läsa om och av Folke, exempelvis i minnesord i senaste numren av TfS och Korrschack.